SO SR SO 4 älv TETRE ER ng MR TEEN afsigt att inlåta mig i någon tvist på det politiska gebitet — ett fält, som aldrig vid ett sådant tillfälle detta bör beträdas. Men tillåten mig att, i afseende på de åtgärder för nödens afbjelpande och lindrande, hvilka erhållit parlamentets allmänna och enhälliga bifall, få ytträå, att detsamma ansett erna af större frihet för import och export ödoämnen, minskning af restriktioner och befordrandet af handelns frihet vara de vigtiga. Sådan var lagstiftande maktens åsigt, så att dessa åtgärder biföllos nästan utan motsägelse. Men då de antogos, väntade sig ingen att den kalamitet, med hvilken landet blifvit hemsökt, med ens skulle kunna afhbjelpas, eller att lagstiftande makten -eller regeringen skulle kunna tillintetgöra Försynens beslut; men det var vårt bemödande, att genom tillämpning af sådana grundsatser, som vi ansågo vara vigtiga, så mycket i vår förmåga stod, mildra de olyckor, som hemsökte våra medborgare (Hör! Hör!) Tillåten mig äfven att säga. att det finnes ett annat sätt, som icke beror af lagstiftningen eller regeringen. genom hvilket olyckan må kunna afvändas. I dessa dyra tider, då man så mycket som möjligt bör gynna införseln af en större mängd lifsförnödenheter, är det hvarje husfaders pligt, att, så mycket som möjligt, spara på de födoämnen vi äga; och i en period, då de arbetande klasserne och alla de fattigare samhällsmedlemmarne hafva den största svårighet att förskaffa dagligt bröd åt sig och sina familjer, är det hvarje husfaders pligt, att undvika allt slöseri i sitt hus. Detta är en allmän pligt, och det är med stor förnöjelse jag kan säga, att H. M. Drottningen befallt, att den största sparsamhet i henhes hofhållning skall iakttagas med sådana artiklar, på hvilka är knapp tillgång, och som således äro dyra (Hör! hör!). Det finnes andra ämnen, sammanhängande med detta, fastän hvarken hörande till förvaltning eller lagstiftning, hvilka jag ej i detta sällskap kan lemna ovidrörda. Den olycka, som hemsökt våra bröder i Irland, har i en högst märklig grad framkallat sympathi och välgörenhet hos folket i de bättre lottade delarne 8f det förenade konungariket. Man har gjort kännbara uppoffringar för att kunna bispringa dem, som voro helt och hållet beröfvade sitt vanliga underhåll; och bland dem, som här i landet skyndat bjelpa, hafva inga öfverträffat dem, som jag har den äran att kalla mina valmän, bankirerna, köpmännen och alla klasser af invånarne i Londons City. Men, mylord, denna anda af kärlek och välgörenhet har icke varit inskränkt till denna stad, nej, icke ens inom våra egna landamären. Det är mig en glädje att kunna säga, att hvarje dag förer till oss det budskap, att de, som med oss dela lika härkomst, äfven dela med oss lika känslor i medoch motgång — jag menar kongressen och folket i Förenta Staterna. De hafva visat det lifligaste deltagande i de olyckor, som hemsökt detta land i följd af missvexten på födoämnen för folket. Jag fröjdar mig åt dessa uppenbarelser af deltagande och frikostighet; de visa att intet afstånd, ingen olikhet i statsinrättningar, inga minnen af skilsmessa, om också tecknade med blod, utplånat den sympati, som födes af samma härkomst. Då jag påminner mig att de tala samma språk som vi, att de läsa samma författare, att de vid Hudsons och Missisippis stränder höra samma gudomliga sanningar förkunnas från samma heliga bok, som vid Thames och Shannon, så gläder det mig, att de visat denna storartade anda af kärlek och frikostighet, och jag är förvissad, ätt hvad vi nu också lida, så är det den tröstande omständigheten dervid, att de båda folken dragas hvarandra närmare genom banden af broderlighet, godhet och tillgifvenhet. (Hör! hör!) Tillåten mig derföre, att såsom innehafvare af en hög plats i min monarkinnas rådkammare, få förklara mig högeligen erkänsam för den sympati, det amerikanska folket visat oss. Tillåten mig äfven att tillägga några ord med afseende på de omständigheter, i hvilka landet för närvarande befinner sig. Jag anser mig icke böra förespegla något smickrande hopp, att vi lida af olyckor, somi måste vara af snart öfvergående beskaffenhet. Den ytterliga dyrheten på de förnämsta födoämnen, samtidigt med dyrheten på det stora råämnet för våra manufakturer (bomull), dessa och andra omständigheter mäste för en ansenlig tidsperiod bereda stora svårigheter för detta land, och måhända stort lidande. Jag tror ej, att det skulle vara hvarken vist eller manligt handladt af oss, att tillsluta våra ögon för dessa facta; men jag hoppas, att genom samverkan af alla medborgareklasser, genom den frånvaro, som jag med fägnad erkänner af all önskan hos något parti att lägga svårigheter i regeringens väg då den söker mildra dessa olyckor, genom den anda, som lifvar våra krigare på Indiens slätter, som sätter i stånd att i de mest brännande luftstreck möta hvarje svårighet och underkasta sig hvarje försakelse — jag hoppas, säger jag, i ödmjuk förtröstanpå den Allsmäktige, att alla dessa svårigheter skola kunna öfvervinnas och denna stora nations ära och välstånd npprätthållas. TYSKLAND. Den 23 dennes, kl. mellan 5 och 6 på morgonen, hemsöktes Berlin af ett oväder, förenadt med hagel, hvilket i trädgårdarne och på husen gjort ansenlig skada. Hoaglen voro så stora som hasselnötter, ja ända till af en valnöts storlek. En ofantlig mängd fönsterrutor krossades. I somliga hus steg deras antal till 20, 30, ja till och med 80. På fruktträden förstördes blommorna helt cch hållet, så att man anser skörden på dem iår blifva ingen. . Man kände ännu ej buru vidt detta hbagelfall sträckt sig; blott att det ej förmärkts särdeles långt norr om Berlin. ITALIEN. Från Civita Vecchia berättas, den 20 April, alt en prelat, som härstammar från en friherrlig slägt i Palermo, hade för någon tid sedan fått kunskap om en sammansvärjning, som icke åsyftade någonting mindre än undanrödjandet af katolska kyrkans så högt firade öfverhufvud. Mordet skulle ske under någon af de offentliga högtidligheterna i påskveckan, och såsom verkställare hade man värfvat några klosterbröder af en helt annan orden än jesuiternas, ehuru den sednare allmänt anses för anstiftare. Prelaten hastade genast till den helige fadren med sin upptäckt, och begge begåfvo sig obemärkt till klostret, hvilket med detsamma omringades af vakt. Här hölls omedelbart en ståndrätt öfver syndarne, enligt hvars domslut priorn insattes på ett dårhus, men de öfriga klosterbröderna utsmyckades med en i hast tillverkad medalj, hvarpå stodo orden: för förräderin, och inspärrades tills vidare i klostrets cellfängelser. Från Genua skrifves den 46 Maj: I går afton, klockan half tio, afled härstädes Daniel OConnel. Han ankom bit den 6 med ångfar