EO SETON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. FÖRSTA DELEN. Man påstår att ryssarna af sina förmän aldrig erhålla padogg, utan att åt sina hustrur med både kapital och ränta återgälda hvart slag, som de sjelfve mottagit. Grefven gick längre, än de; han försummade ej att låta sin fästmö umgälla den skymf, han lidit. : Hon var just sysselsatt med att ur sin båge nersprälta grefvens julklapp, som bestod i en tobakspung af mörkblått sidensars. Dess tvenne sidor voro så rikt broderade med guldpaljetter, alt det hela liknade ett väl utfördt filigramsarbete. På midten af den ena sidan syntes åtskilliga krigsattributer, omgifna med en lagerkrans såsom medaljong; på den andra sidan, initialerna till Charlottes namn, broderade med äkta perlor, och omgifna med en girland af för gät-mig-ej, eterneller och törnrosor. Nedsprättadt ur bågen höll hon det verkligen vackra arbetet emot dagen, och betraktande det med mönstrande blickar, kände hon all de ljufva, oskyldiga glädje, som en älskarinna erfar, när hol är i tillfälle att kunna öfverraska sin älskare med en 5 vacker och väl lyckad julklapp. Jag tycker,, sade hon för sig sjelf, med hvilket nöj min Antoine skall stoppa sin pipa ur denna pung, hurt kär den skall blifva honom, buru väl tobaken skall smak honom! I dessa smickrande tankar stördes hon af en gäll bjel lerklang, hvilket hon väl igenkände. Hon sprang till fönstre och såg sin Antoine stiga ur släden ...Skyndsamt kastade hon det broderade sidentyget i e låda; bon ringde, men hennes kammarjungfru var ej til städes, och med plats hann hon bära ut båge och bågfötte innan grefven steg in. Charlotte ilade mot honom; men brådskan att få unda den tillämnade presenten hade kanske färgat hennes kind högre, än vanligt, då hön alltid, enligt grefvens egen u sago, förekorh honom rebutante. Vid dylika tillfällen unc ) Se A. B. 4 99—102, 105, 108, 109, 111, 113, 115, 116, 1 och 119.