— Ett ord för fattiga fruntimmer i den dyra fiden. Då under den nuvarande dyra tiden enhvar säkert lyssnar till allt, som kan bidraga att förskaffa arbete åt den obemedlade och värndöse, bar redaktionen trott sig icke böra lemna obemild en, såsom det synes, ganska skälig klagan af åtskilliga hederliga, men fattiga fruntimmer, hvilka icke hafva annatän det mödosamma arbetet med synålen att försörja sig med. Den består deri, att när de vändt sig till bättre lottade husmödrar för att erhålla sömnadsarbete, så hafva de af en och annan till och med ganska rik fru fått det svaret, att hon icke hade något arbete att lemna, emedan hon låter sy sin linnesöm på norra korrektionshuset. En dylik klagan föres äfven, att åtskillige ganska förmögne herrar låta sy sina skjortor på samma ställe. Vi älska icke att, i sådana fall som detta, söka några effekter genom att utbreda oss på känslans område, då saken sjelf talar, och det icke kan vara obekant för någon af hufvudstadens damer, bland hvilka för öfrigt så många ädla uppenbarelser af goda och deltagande hjertan ständigt törspörjas, att en mängd fattiga fruntimmer härstädes kämpa med de aliraknappaste vilkor, äfven medan de äga helsa och krafter, utan utsigt att kunna bespara något för ålderns eller sjuklighetens dagar. Det är visserligen också sannt, alt antalet af dem, som användas att sy linnesöm på korrektionsiuset, inskrinker sig till några och tjugo, hvi ket kan göra föga till eller ifrån på det hela. Men man bör bes.nn2, om icke annat, att sådane svar som de här ofvan citerade måste göra ett smärt: samt intryck på dem, som dermed blifva afvisade och tolkas såsom bevis på snålhet eller hårdbjertenhet, och att namnen på dem, som betjena sig al denna hushållning i smatt, sedar passera man ifrån man i dagens muntliga krönika, samt utgöra ett aptitligt ämne för malis och kommentarier bland goda vänner. Det finnes till och med personer, som lära roat sig att anteckna en liten lista på sådana namn, til egen och bekantas förnöjelse. Vi hemställe nu till fru X, fru Y, fru Z och så vidare, om det för en besparing af några skillingar lönar mödan att låta sina namn sålunda cirkulera, under det man jemväl nödgas neka sig nöjet att tillfredsställa några af sina likar, som ej begära mer, än att få förtjena ett knappt bröd för da gen i utbyte mot ett i längden så enerverande arbete som en sömmerskas, om hon skall föds sig ensamt deraf. Icke keller kan det hembära någon särdeles hugnad, att om man på en supc blir tillfrågad af sin granne, hvem som sytt den eller den kragen, eller näsduken, som är rätt vacker — kunna svara: Jo, vet du mir söta vän, den har jag låtit sy på norra korrektionshuset. . TERES SEIN