Om en annan också frambragt mer, hundrafailt; ingen nekar ändå, att du störst är i allt. ; Tag min hyllning alltså Sångarkonung emot! För din thron, vid dess fot, låt mig tjenande stå, fast en ovärdig tolk af ditt sörjande folk, och förkunna ditt lof för ditt sörjande hof! Blicka neder ibland till ditt sörjande land, der ditt välde består intill dagarnes slut; ty ditt namn dör ej ut, ej din ära förgår! Snart i tiden en gång ingen finns af oss mer, men man mins dock Tegner och hans herrliga. sång!