deputerade skola stå tillhands, vid anfordran, närte han så aktar nödigt. I allt annat är hans enväl-; diga makt nog; dock böra, när nya utskylder och statslån komma i fråga, ständerna uttala ett afgörande samtycke, under inskränkta vilkor i öfrigt. Befunnes monarkens åsigter i samklang med tiden? och allmänna meningen, så skulle det tacksamra k folket välsigna honom för deras uttalande. Hadejlo Fredrik den Store, med ett sådant tal som Fredrik!d Wilhelms, tagit första steget utom sin strängt mo-ls. narkiska herrskaremakt, så skulle historien hafvaly ställt honom i spetsen för tidehvarfyet, och hans land skulle hafva bibehållit sig vid denna rang; nu åter stå landtdags-patentet af den 3 Februari och throntalet af den41 April långt bakom landets f önskningar och den redan vunna folkutvecklingen;rt och i stället för den tacksamhet, hvarpå konungenlp gör anspråk, träda klagomål, anfall, opposition frånPp land och städer, slutligen en rättsdeklaration ochla fordringar i stället för böneskrifter, och klyftan mellan styrelse och land vidgas mer än någonsin. Att, äfven styrelsen vill gå framåt, det ådagalägges omisskänneligen genom flera nya författningar. Men! dessa framsteg motsvara ej hvad som fordras. Man kan icke förmå sig att gifva fullständigt och helt hvad tidens förståndsutveckling begriper såsom nödvändigt; O man söker lugna anspråken derpå, genom små ef-lej tergifvanden, litet halft om halft här och der; vill jr gå sina egna vägar, som icke äro det allmänna förståndets vägar; och sträfvar framför allt emot allt, som liknar grundlaglig frihet. Derföre: ingen tryckP frihet, ingen ministeriellansvarighet, ingen jurybe domstol, ingen skattebevillning, ingen kontroll öfver d statsmedlens disposition, öfver statens inkomster och utgifter, och öfver -hufvud ingen fullständig folk-Ib representation, hvarigenom folket kunde komma urjg; sitt omyndighetstillstånd och lära att sjelf vårda dem af sina angelägenheter, som angå det sjelf närmast. Likväl lefva vi i en tid, då man — och 1 erfarenheten visar tillräckligt orsaken — icke litar mer på blotta löften och förespeglingar; då för allt fordras säker borgen och man förgäfves rusar!! mot allmänna tänkesättet med vrede och harm; Hvart år af vår historia bekräftar sanningen af hvadlu Napoleon en gång med smärta erkände på S:t He-lfc Iena: att han hade blifvit besegrad af de tids-idter, d hvilkas makt han misskänt,. Hade vår konung och hans rådgifvare lyssnat till allmänna rösten, så skulle b patentet af den 3 Februari icke funnits till, i det skick det nu har, och lika litet skulle svaret på5) adressen hafva förkunnat ständerna att de icke ägdelf andra rättigheter, än detta patent medgifver dem.!k Envåldsmakten öfvertager sjelf en hemsk ansvarig-k het, när den på sådant sätt anser redan för handen! ; d b S d varande lagliga rättigheter såsom försvunna och utplånade. Talleyrands ofta anförda ord: Cest plus qwun crime; Cest une faute, visa sin djupa betydelse, när man använder dem på den envåldsmaktens statskonst, som icke hyser aktning för gifven och erkänd lag. Exemplet .... men jag vill ej vidare fortsätta detta betänkliga ämne. Berlin, i Maj 1847. Vi irrade oss mycket i Ber-!g lin, när vi väntade något bestämdt uppträdande ål ständernas sida. Men allt är nytt; det är första gången, som en dylik förening har trädt tillsammans och huru är den väl hopkommen!... Vi måste först lära oss att sträcka ut de stelnade lederna, för att kunna gå, innan någon dans kan?9 komma i fråga. S Thronialet har gjort ett intryck, som ej är lätt!F att beskrifva. Afven öfver de mest afgjorda an-la hängarne af det gamla systemet drog det fram som en förlamande åska. Ingen kunde ana en dylik krigsförklaring emot allt hvad samtiden betraktar såsom sin häfdvundna egendom, Ett så fulländadt missförstånd om ställningen och allmänna tänkesät-t tet, ett sådant envåldsmaktens sjelfförsvar, insvept! i teologiska fraser och bibelspråk och uttaladt från k FP n I v S thronen, väckte den mest odelade bestörtning. Hade bland ständerna blott suttit hälften så kraftfulla män, som de hvilka stå utanföre deras sal, så d skulle adressen kommit att visa en skärande motsats emot throntalet. Men hos ett sällskap, som till mer än hälften består af landtjunkare och beroende folk, var det redan mycket utt ett slags rät-d tighetsförbehåll kunde komma in i adressen och att b grefve Arnims amendement icke gick igenom. Nu,ls då konungen i sitt svar förkunnat ständerna att del alldeles icke besitta andra rättigheter än patentet af! d: 3 Februari förlänar dem, ångrar mången att icke hafva genast yttrat sig mera bestämdt, och hvar och en ibland de valda har från sitt valkollegium, eller åtminstone från flera bland sina valmän, in-l händigat bref med förebråelser öfver feghet och ctt2 omanligt uppförande. Detta, understödt af allmänna v rösten i öfrigt, har bragt oppositionen till beslutet j: att afgifva en Förklaring öfver Landets rättigheter. ÅA andra sidan har väl den Kongl. Landtdagskommissarien, herr von Bodelschwing, hotat med landtdagens omedelbara upplösning, i fall en sådan förklaring vunns majoritet; men lika litet, som man kan vänta ea sidan majoritet ), lika litet skulle någon upplösning komma i fråga, om motsatsen inträffade. Vederbörande känna alltför väl hvad de ega i den närvarande kammaren och betvifla visst icke att hvarje tillkommande skulle bete sig med långt mera kraft och bestämdhet. På alla dessa bänkar träffas ej en enda verkligt stor talang; åtminstone har ingen ännu röjt sig der, och ingen blånd hela församlingen har ännu haft mod att ut-N tala sanningen hel och hållen. Man förespeglarv hvarannan ömsesidigt ett och annat, med diplomatisk betänksamhet eller i bombastiskt ordsvall. Några veckor sednare torde väl alltsammans förbättra sig något, i mån som de ännu i sin linda varande partierna hunnit antaga en gifven karakter. Hvad som öfverraskar här, är att oppositionens ledare il provincialförsamlingarne bafva visat minsta be-V slutsamheten. Också hafva. de till en del blitvit öfvergifna här af sina fordna anhängare, som vyilja vw längre än de. om I För öfrigt är herrekammaren bestämd till häll-l, hake mot allt framskridande; en bestämmelse, som den också i allo visat sig uppfylla. Landtdagsmarskalken, furst von Solms-Lich, hvilken, i följd af j den för landtdagen föreskrifna förhandlingsordnin-29 gen; blifvit landtdagens sannskyldige regent, besitI ter derjemte alla erforderliga gåfvor, för alt spela !r envåldsherre. Slug, och smidig, men tillika ihärdig ända till egensinnighet, förstår han att med ett visst yttre sken af opartiskhet göra aristokratiens grundsatser gällande, och att i tvifvelaktiga fall! motivera dessa och regeringens åsigter. Imedlertid!S är det en man med förmåga, under det aw mar-!k skalken för de tre kurierna eller andre kammaren, hr von Rochow, är en Markisk landtjunkare med ganska inskränkta begrepp. a Ond ministeren har den kongl. kommissarien,!k Mau. hwing, hittills nästan ensam trädt upp hr von Bodeisu.. stridsbanan. De öfriga mipå den parlamentariska .. spela statistroller, nistrarne sitta der som byster ocu.. nibyta mot . demsdeosvårligen heller lära komma att ., a 11 talrolter;-ty några oratoriska gåfvor och några -Jtw anger öfver hufvud äro ej att söka pi HN Om ww — pm AMA dd AA ga ctr mm å ministerbänmacsta Anigif. Ul