yskt stråfvånde och tillika stadde i kamp mot
en äldre, fransysk, i många fall ytlig och an-
defattig .formalism:: Det är begripligt, att dessa
begge . omständigheter tillsammans skulle, hos
de: aktiva kämparne för ett bättre och högre
poetiskt lif i Sverige, framtvinga både en öfver-
vägande, för konsten ofördelaktig reflexions-
åtrå, och tillika försätta skalderne i en öfver-
spänning, ett agiteradt lynne, ett slags idealisk
nervretning, som utmärkte tyska skolan i all-
mänhet, och hennes svenska afkomling, den
fosforistiska. Detta, som man med ett distink-
tivt namn kallat: Mebuseriv, så förklarligt
det än må vara af epokens ställning under
4810—920, då det framträdde och nådde sin
vändpunkt, är dock utan tvifvel, i och för kon-
sten, elt sämre. Dahlgren ryckte sig lös här-
ifrån, dels till följe af sin karakters anlag för
mera helsa, dels också mycket derföre att han
aldrig under sjelfva. den fosforistiska kampen
blifvit så invecklad, som t. ex. Atterbom och
några andre, i de estetiska stridsfrågornas la-
byrinter. . Ilan hade aldrig eftersträfvat att
vara, eller ens kunnat vara, särdeles djupsinnig,
i den tyska meningen af detta ord; han var
derföre i stånd att mycket lättare taga poesien
rätt och slätt såsom skön och intagande konst,
Det är dermed för ingen del sagdt, att poesien
i denna ställning eger mindre sant och verk-
ligt djup i och för sig sjeif; men hon kläder
sig icke i de lärda, de skolmessiga former, som
se så djupsinniga ut, utan att derföre vara det
mera. Dablgrens skaldestycken hafva ett o-
skuldsfullt barns ande; och skulle också detta
hos honom kanske ej så sällan utgöra produk-
ter af reflexion och blott en ännu högre upp-
drifven konst, så måste man likväl tillstå, att
denna då hos hormom ganska nära nått sitt slut-
liga mål, att återgå till nai etet och sjelfglöm-
ska. Att Dahlgrens munterhet och skalkaktiga
skämt äfven bära flere allvarsamma elemen! er i
sitt sköte, bevittna många af hans stycken, syn-
nerligen i den nu utkomna delen. Hvem kan
lisa: Mästermans Bröllop (sid. 467) utan fasa
och vemod? När man deremot tager delaf de
aderton småpeemerna, hvilka tillsammans bilda
ett slags parodi på Frithief och Ingeborg
(sid. 476); eller då man läser Molnskyarne, ett
fantasispel, med anledning af hr Atterboms å-
terkomst till fiderneslandet 1819, finner man
väl skämtet här så omklädt af sprittande, lösa,
bizarra infall, att intet särdeles djup märkes i
tonarten; men det medföljer dock omedvetet
hos läsaren, lika mycket som hos skalden sjelf,
och den förre upptäcker ofta först efteråt, att
han i många fall bekommit en stämning af dy-.
stert, dunkelt, melankoliskt slag, midt iblsnd
allt det humoristiska. De rent och obemängdt
glada kompesitionerna hafva dock öfverhanden.
Den nu publicerade andra delen innehåller först
fortsättning af de Lyriska Dikterna, och der-
efter en samling sådana i Dramatisk form,
nemligen: Skalden och Publiken, Sjöscen från
Syndafloden, Informatorn och Discipeln, Ulla
Winblads död och Moilnskyarne. Af dessa
skulle vi vwilja gifva priset åt Ulla Winblads
löd. Det på en gång idylliska och fantastiska,
om var Dahlgrens hufvudsak, är här paradt
ned sällsynt lycka. Bland de Lyriska styckena
visa sig väl flere, som erhållit sitt förnämsta
ntresse af tilifället sjelf, af stunden, för hvars
kull de skapades; men många af dessa min-
Ire poemer utgöra icke desto mindre verkliga
nästerstycken. Hvilken enkeloch täck uppfin-
ing röjer sig icke till exempel i följande:
Till min Flicka.
Vore du ett ax
Och en fogel jag,
Flög jag till dig strax
Tog dig i min mund,
Flöge sen på stund
Bort med dig till skog.
Vore du ett blad.
Skulle jag som vind
Fläkta kring dig, glad;
Sjungan e ditt namn,
Gunga i din famn
Som ett litet barn.
Vore du en ros,
Aldrig från din famn
Rymde jag mi kos.
Fjäril-lätt och varm
Vid -din hulda barm
Låg jag alla dar.
Vore du en våg
Och jag sjelf dess strand,
Jemt jag på dig såg.
Tänk, hvad kyssar då
Natt och-dag att få,
Af dig, lilla våg!
Men ack! fåfängt hopp!
Bort från mig du flyr,
Som en hind i lopp.
Strömma tåreflod,
Rion mitt hjerteblod!
Bort du flyr från mig.
Pe momcm mm