deputerade skola stå tillhands, vid anfordran, närte
han så aktar nödigt. I allt annat är hans enväl-;
diga makt nog; dock böra, när nya utskylder och
statslån komma i fråga, ständerna uttala ett afgö-
rande samtycke, under inskränkta vilkor i öfrigt.
Befunnes monarkens åsigter i samklang med tiden?
och allmänna meningen, så skulle det tacksamra k
folket välsigna honom för deras uttalande. Hadejlo
Fredrik den Store, med ett sådant tal som Fredrik!d
Wilhelms, tagit första steget utom sin strängt mo-ls.
narkiska herrskaremakt, så skulle historien hafvaly
ställt honom i spetsen för tidehvarfyet, och hans
land skulle hafva bibehållit sig vid denna rang; nu
åter stå landtdags-patentet af den 3 Februari och
throntalet af den- 41 April långt bakom landets f
önskningar och den redan vunna folkutvecklingen;rt
och i stället för den tacksamhet, hvarpå konungenlp
gör anspråk, träda klagomål, anfall, opposition frånPp
land och städer, slutligen en rättsdeklaration ochla
fordringar i stället för böneskrifter, och klyftan mel-
lan styrelse och land vidgas mer än någonsin. Att,
äfven styrelsen vill gå framåt, det ådagalägges o-
misskänneligen genom flera nya författningar. Men!
dessa framsteg motsvara ej hvad som fordras. Man
kan icke förmå sig att gifva fullständigt och helt hvad
tidens förståndsutveckling begriper såsom nödvändigt; O
man söker lugna anspråken derpå, genom små ef-lej
tergifvanden, litet halft om halft här och der; vill jr
gå sina egna vägar, som icke äro det allmänna för-
ståndets vägar; och sträfvar framför allt emot allt,
som liknar grundlaglig frihet. Derföre: ingen tryck- P
frihet, ingen ministeriell- ansvarighet, ingen jury- be
domstol, ingen skattebevillning, ingen kontroll öfver d
statsmedlens disposition, öfver statens inkomster och
utgifter, och öfver -hufvud ingen fullständig folk-Ib
representation, hvarigenom folket kunde komma urjg;
sitt omyndighetstillstånd och lära att sjelf vårda
dem af sina angelägenheter, som angå det sjelf
närmast. Likväl lefva vi i en tid, då man — och 1
erfarenheten visar tillräckligt orsaken — icke litar
mer på blotta löften och förespeglingar; då för
allt fordras säker borgen och man förgäfves rusar!!
mot allmänna tänkesättet med vrede och harm;
Hvart år af vår historia bekräftar sanningen af hvadlu
Napoleon en gång med smärta erkände på S:t He-lfc
Iena: att han hade blifvit besegrad af de tids-idter, d
hvilkas makt han misskänt,. Hade vår konung och
hans rådgifvare lyssnat till allmänna rösten, så skulle b
patentet af den 3 Februari icke funnits till, i det
skick det nu har, och lika litet skulle svaret på5)
adressen hafva förkunnat ständerna att de icke ägdelf
andra rättigheter, än detta patent medgifver dem.!k
Envåldsmakten öfvertager sjelf en hemsk ansvarig-k
het, när den på sådant sätt anser redan för handen! ;
d
b
S
d
varande lagliga rättigheter såsom försvunna och ut-
plånade. Talleyrands ofta anförda ord: Cest plus
qwun crime; Cest une faute, visa sin djupa be-
tydelse, när man använder dem på den envåldsmak-
tens statskonst, som icke hyser aktning för gifven
och erkänd lag. Exemplet .... men jag vill ej vi-
dare fortsätta detta betänkliga ämne.
Berlin, i Maj 1847. Vi irrade oss mycket i Ber-!g
lin, när vi väntade något bestämdt uppträdande ål
ständernas sida. Men allt är nytt; det är första
gången, som en dylik förening har trädt tillsam-
mans och huru är den väl hopkommen!... Vi
måste först lära oss att sträcka ut de stelnade le-
derna, för att kunna gå, innan någon dans kan?9
komma i fråga. S
Thronialet har gjort ett intryck, som ej är lätt!F
att beskrifva. Afven öfver de mest afgjorda an-la
hängarne af det gamla systemet drog det fram som
en förlamande åska. Ingen kunde ana en dylik
krigsförklaring emot allt hvad samtiden betraktar
såsom sin häfdvundna egendom, Ett så fulländadt
missförstånd om ställningen och allmänna tänkesät-t
tet, ett sådant envåldsmaktens sjelfförsvar, insvept!
i teologiska fraser och bibelspråk och uttaladt från k
FP
n
I v
S
thronen, väckte den mest odelade bestörtning. Hade
bland ständerna blott suttit hälften så kraftfulla
män, som de hvilka stå utanföre deras sal, så d
skulle adressen kommit att visa en skärande mot-
sats emot throntalet. Men hos ett sällskap, som till
mer än hälften består af landtjunkare och bero-
ende folk, var det redan mycket utt ett slags rät-d
tighetsförbehåll kunde komma in i adressen och att b
grefve Arnims amendement icke gick igenom. Nu,ls
då konungen i sitt svar förkunnat ständerna att del
alldeles icke besitta andra rättigheter än patentet af!
d: 3 Februari förlänar dem, ångrar mången att icke
hafva genast yttrat sig mera bestämdt, och hvar
och en ibland de valda har från sitt valkollegium,
eller åtminstone från flera bland sina valmän, in-l
händigat bref med förebråelser öfver feghet och ctt2
omanligt uppförande. Detta, understödt af allmänna v
rösten i öfrigt, har bragt oppositionen till beslutet j:
att afgifva en Förklaring öfver Landets rättighe-
ter. ÅA andra sidan har väl den Kongl. Landtdags-
kommissarien, herr von Bodelschwing, hotat med
landtdagens omedelbara upplösning, i fall en sådan
förklaring vunns majoritet; men lika litet, som man
kan vänta ea sidan majoritet ), lika litet skulle
någon upplösning komma i fråga, om motsatsen in-
träffade. Vederbörande känna alltför väl hvad de
ega i den närvarande kammaren och betvifla visst
icke att hvarje tillkommande skulle bete sig med
långt mera kraft och bestämdhet. På alla dessa
bänkar träffas ej en enda verkligt stor talang; åt-
minstone har ingen ännu röjt sig der, och ingen
blånd hela församlingen har ännu haft mod att ut-N
tala sanningen hel och hållen. Man förespeglarv
hvarannan ömsesidigt ett och annat, med diploma-
tisk betänksamhet eller i bombastiskt ordsvall. Nå-
gra veckor sednare torde väl alltsammans förbättra
sig något, i mån som de ännu i sin linda varande
partierna hunnit antaga en gifven karakter. Hvad
som öfverraskar här, är att oppositionens ledare il
provincialförsamlingarne bafva visat minsta be-V
slutsamheten. Också hafva. de till en del blitvit
öfvergifna här af sina fordna anhängare, som vyilja vw
längre än de. om I
För öfrigt är herrekammaren bestämd till häll-l,
hake mot allt framskridande; en bestämmelse, som
den också i allo visat sig uppfylla. Landtdagsmar-
skalken, furst von Solms-Lich, hvilken, i följd af j
den för landtdagen föreskrifna förhandlingsordnin-29
gen; blifvit landtdagens sannskyldige regent, besit- I
ter derjemte alla erforderliga gåfvor, för alt spela !r
envåldsherre. Slug, och smidig, men tillika ihärdig
ända till egensinnighet, förstår han att med ett
visst yttre sken af opartiskhet göra aristokratiens
grundsatser gällande, och att i tvifvelaktiga fall!
motivera dessa och regeringens åsigter. Imedlertid!S
är det en man med förmåga, under det aw mar-!k
skalken för de tre kurierna eller andre kammaren,
hr von Rochow, är en Markisk landtjunkare med
ganska inskränkta begrepp. a
Ond ministeren har den kongl. kommissarien,!k
Mau. hwing, hittills nästan ensam trädt upp
hr von Bodeisu.. stridsbanan. De öfriga mi-
på den parlamentariska .. - spela statistroller,
nistrarne sitta der som byster ocu.. nibyta mot .
demsdeosvårligen heller lära komma att ., a 11
talrolter;-ty några oratoriska gåfvor och några -Jtw
anger öfver hufvud äro ej att söka pi
HN
Om ww — pm - AMA dd AA -
ga ctr mm
å ministerbän-
macsta Anigif. Ul