Vu reje a — VA SE TON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. : FÖRSTA DELEN. SEXTONDE KAPITLET. Klockan sju följande morgon låg grefve Adelheim, med nmattrock och tofflor, halft vårdslöst på en oltoman i sitt kabinett, och midt framför honom vid dörren stod vår redan gamle bekante, bokbållaren Berg, i svarta kläder och på bästa sätt utstyrd. Han fortsatte ett påbörjadt samtal. .-. Och i går aftons, medan det unga högvälborna herrskapet var borta, kallade den... hög... ädla fru kommerserådinnan . . Han smuttade på ett glas vin, som han höll i handen. pEtt delikat vin, nådigaste hr grefvels Nå än sedan, min kära Berg ? Jo... hon inkallade sin ödmjuka tjenare i sitt skafferi... det är dit fru kommerserådinnan brukar införa dem, med hvilka hon vill tala i enrum... eller... i förtroende . . n Här afbröt bokbållaren åter igen, i det han låtsade egns hela sin uppmärksamhet åt vinglaset och bakelsen, som han med välbehag tycktes doppa deri. pHvad sade hon då?, frågade grefven, som med möds förmådde tygla sin otålighet... Hon sade . .. ack, nådigste hr grefvel..-. förlåt en man hufvudyr af så mycken ära... ett delikat vin!..Mil patron, som genom det nya, men solida huset Julius, De nicke Pomeresche förskrifver sitt direkte från Bordeaux har det ej bättre ... Fan i den karlen! — tänkte grefven — hvad mena han? ... Vinet var nemligen köpt På Tre Remmare. Hai fixerade Bergen skarpt, men var ej i stånd att utleta han mening. Så ödmjukt och menlöst Var bokhållarens utseende Hvad var det jag skulle säga nu igen?, återtog denne Jo ... hon sade: min kära Berg! Nu började han en lång harang om grefvens nedlåten het, och lade dennes tålamod ordentligt på pinbänk, inna han, under idkeliga afbrott, omsider berättade, att kom merserådinnan i sin handkammare först trakterat honor med ypperliga pastejer... hans älsklingsrätt... och låt honom dricka gammal Mallaga ... det bästa vin han visste .. samt derefter gifvit honom en present af ett par vackr a 7 g A. B. M 99—102, 105, 108, 109 och 411.