Vu reje a
— VA
SE TON),
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET.
: FÖRSTA DELEN.
SEXTONDE KAPITLET.
Klockan sju följande morgon låg grefve Adelheim, med
nmattrock och tofflor, halft vårdslöst på en oltoman i sitt
kabinett, och midt framför honom vid dörren stod vår re-
dan gamle bekante, bokbållaren Berg, i svarta kläder och
på bästa sätt utstyrd.
Han fortsatte ett påbörjadt samtal. .-.
Och i går aftons, medan det unga högvälborna herr-
skapet var borta, kallade den... hög... ädla fru kom-
merserådinnan . .
Han smuttade på ett glas vin, som han höll i handen.
- pEtt delikat vin, nådigaste hr grefvels
Nå än sedan, min kära Berg ?
Jo... hon inkallade sin ödmjuka tjenare i sitt skaf-
feri... det är dit fru kommerserådinnan brukar införa
dem, med hvilka hon vill tala i enrum... eller... i för-
troende . . n
Här afbröt bokbållaren åter igen, i det han låtsade egns
hela sin uppmärksamhet åt vinglaset och bakelsen, som
han med välbehag tycktes doppa deri.
pHvad sade hon då?, frågade grefven, som med möds
förmådde tygla sin otålighet...
Hon sade . .. ack, nådigste hr grefvel..-. förlåt en man
hufvudyr af så mycken ära... ett delikat vin!..- Mil
patron, som genom det nya, men solida huset Julius, De
nicke Pomeresche förskrifver sitt direkte från Bordeaux
har det ej bättre ...
Fan i den karlen! — tänkte grefven — hvad mena
han? ... Vinet var nemligen köpt På Tre Remmare. Hai
fixerade Bergen skarpt, men var ej i stånd att utleta han
mening. Så ödmjukt och menlöst Var bokhållarens utseende
Hvad var det jag skulle säga nu igen?, återtog denne
Jo ... hon sade: min kära Berg!
Nu började han en lång harang om grefvens nedlåten
het, och lade dennes tålamod ordentligt på pinbänk, inna
han, under idkeliga afbrott, omsider berättade, att kom
merserådinnan i sin handkammare först trakterat honor
med ypperliga pastejer... hans älsklingsrätt... och låt
honom dricka gammal Mallaga ... det bästa vin han visste ..
samt derefter gifvit honom en present af ett par vackr
a
7 g A. B. M 99—102, 105, 108, 109 och 411.