nom beredande af arbetsförtjenst, vilja söka befordrs
fångarnes framtida väl, samt om möjligt förekomma
deras återfall.
Desa förslagsreglor upplästes nu vid samman-
komsten och föredrogos punktvis. Den egent-
liga diskussionen rörde dels den frågan, huru-
vida den blifvande föreningen borde uteslutan-
de inskränka sig till befattning med cellfångar,
dels buruvida äfven andra filantropiska ända-
mål, d. v. s. omsorgen för personer, som icke
warit för brott tilltalade, borde omfattas af för-
eningen. För denna sednare meningen yttrade
ig isynnerhet br aud.tör Cederschöld, ledamot
af fångstyrelsen, uti ett :nförande, som var gan-
ska sakrikt. Hr Cederschöld fästade deruti upp-
märksamheten på nödvändigheten att icke gifva
för mycket stöd åt den tron, som, visserligen
irrig, likväl gjort sig gängse hos många, att
fångarne må bättre än den frie arbetaren, och
att man derföre borde söka rikta sin uppmärk-
samhet på den fattiges eller arbetslöses belägen-
het i allmänbet. Hr Cederschöld framhöll äf-
ven i detta tal det sorgliga factum, att medan
folkmängden i landet under de sista 44 åren
tilltagit 40 procent, så har de för brott tillta-
lades antal ökat sig 50 procent, och yttrade att
han under en mångårig tjenstgöring dels i po-
lisen, dels i fångstyrelsen, såsom dess sekrete-
rare och ledamot samlat den konstanta erfaren-
heten, att det vida största antalet af de för
brott tilltalade bestod af personer, som i följd
af försuromad uppfostran saknade några fasta
begrepp om religion och moral.
Hr bopredikanten Wennström, instämmande
i den önskan hr Cederschöld framställt, att så
mycket som möjligt kunde göras tör de van-
lottade klasserna i allmänhet, sökte dock visa,
att stora svårigheter skulle uppstå, om detta
sällskap utsträckte sin verksamhet utöiver det
från början angina föremålet. Det vore kyr-
kan, heumet och skolan, men icke ett sällskap,
som egentligen hade de åligganden, hr C. vid-
rört. .
Boktryckaren L. Hjerta ansåg äfven, alt det
icke lät sig göra att utsträcka sällskapets posi-
tiva verksamhet så långt, som hr Cederschöld
önskat; men föreslog att vid sällskapets sam-
mankomster, åtminstone föredrag och diskussio-
ner kunde få förekomma, angående hvarje äm-
ne, som mer eller mindre omedelbart kunde
hafva gemenskap med det filantropiska ända-
målet. Om de facta br C. framlagt innebure
en san ing, så tycktes det visa; att kyrkan,
hemmet och skolan icke gjorde sin skyldighet.
Det kunie di ej skada, att i detta sällskaps
sammankomster hafva en föreningspunkt, der
öfverläggningar kunna ske om hvad som ut-
gör anledningen till en sådan bristfällighet i
ett eller innat afseende, och der ide:r, som
hos en eller annan uppstå till befordrande af
vidsträcktare filantropiska ändamål, kunde ut-
vexlas och vinna en stödjepunkt i en samlad
opinion s-mt sålunda bidraga att derifrån i all-
männa kfvet sprida ett varmare deltagande för
en angelsgenhet, hvilken visar sig al så stor
vigt.
Dessutom yttrade sig öfver denna fråga hr
lektor Elmblad, hrr majorerne Oman och Ärling,
med. dokior Ellmin, hr häradshöfdingen Cen-
tervall, br justitierådet Smith och en annan
herre, l:vars namn ref. ej ratt h rde — alla
med värma för dagens föremal. Det bör här
nämnas, att den provisoriska direktionen redan
hade varit betänkt på sådana allmänna sam-
mankomster, som de nyss ifrågasatta.
I frågan om årsafgiften förekom äfven en li-
ten öfverläggninz, der bland annat en urma-
karegesill vid namn Cederskog yttrade sig i
elt ledigt och vackert föredrag, hvari ban
motiverade ett förslag, att äfven gratisle-
damöter måtte få antagas, emedan månge
torde finnas; som gerna vill medverka till det
vackra ändsmålet, men ej har råd att betala
årsafgilt.
Slutligen utsågs en kommittt, bestående af
de här oivan namngifne herrar, jemte hr audi-
tören Cederschöld och boktryckaren Hjerta, att
uppgöra reglemente för sällskapet. (Hr doktor
Wetterbergh är bortrest från hufvudstaden).
Det bör vid tillfället nämnas, att Bi!dnings-
cirkeln hade för dagen inställt sitt vanliga sam-
manträde, för att i stället öfvervara denna sam-
mankomst, och att föregående söndagen i Bild-
ningscirkeln bölls ett särdeles vackert föredrag
ati ifrågavarande ämne. -
Innan sällskapet, som äfven denna afton hade
den tillfredsställelsen att rakna många damer
ibland sis, åtskilides, uppläste hr öfversten m.
m. af Forssell följande anförande:
