2 P0 HB OB AL I
en början endast skulle gälla till d. 4 Augustij,
1848. Ministrarne Lansdowne, Clanricarde
och Grey förklarade sig på det be-tämdaste
deremot, att gifva billen en blott temporär ka- q
rakter; men icke destomindre sezrade amende-l;
mentet, understödt af lorderne Stanley, Broug-.
ham m. fl., med 63 röster emot 350. — Dagen 4
derpå fortsattes ö verliggningen om samma bill
i Ofverhuset, likaledes då förvandladt till kom-
mitte. Vid 44 Y, som handlar om fördelnin- 1
gen af utgifterne på de särskilda detarna af,
fattigdistrikten, föreslog lord Stanley, understödd,
af lord Mounteagle, att hela denna Y skulle
strykas ut, och oaktadt mnistrarnes motstånd,
blef det dervid, så att kommitten, med 753 rö-:
ster emot 354, förkastade bela paragrafen. — lt
Efter dessa tvenne tappade voteringar i Of-,
verhuset, hade hr Hume d. 7 i Underhuset ta-
git sig en anledning, att framkalla något ytt-
rande af premierminisern, af hvilket man skulle
kunna sluta till, huru ministeren sjelf ansåg sin
ställning. Frågan om förskottet till de trenne
Irländska jernvägsbolagen stod främst på före-l,
dragningslistan. Hume frågade nu lord John
Russell, om han ämnade låta debat!en om den-
na fråga fortgå, eller om tillifventyrs hvad som
förefallit på ett annat ställe (Öfverhuset) gjor-
de någon förändring i den föresatta marchen af
densamma? Lorden svarade härpå följande:
Utan något afseende på hvad, som kan hafva
tilldragit sig i det andra parlimentshuset,!!
tillåter jag mig den förklaringen, att detär min 4
afsigt, att till nästa fredag (d. 44) uppskjutal!
andra läsningen af denna bill. Högljudda ropl:
af hör! hör! antydde, att Huset uppfattade !:
lordens svar så, att en upplösning af parlamen
tet under närvarande förhillanden ej vore ail-
deles osannolik.
I samma Unaderhusets session, der detta till-
drog sig, uppsteg skattkammarkanslern och af-
gaf en örklaring öfver hvilka åtgärder, rege-l:
ringen ämnade vidtaga, för att afhjelpa pen-
ningebristen. Under de sednaste veckorna —
sade han — hade, såväl genom deputationer
som skriftliga föreställningar, regeringen allt-
jemnt blifvit uppmanad, att gripa in i laadets
financiella förbållinden: dels hade man yrkat
ett direkt ingripande från regeringens sida, dels
att banken skul!e göra det, under regeringens
garanti. Men alla de åtgärder, som blifsit fö-
reslagne, hade vid nogare undersökning gålt
derpå ut, att banklagen af 1844 antingen måtte
helt och hållet upphäfvas, eller ock suspende-
tas. Det vore icke talarens afsigt, att för när-
varande häröfser framkalla någon diskussion;
men det måste han redan nu, utan omsvep,
säga, att regeringen icke hade för afsigt att
biträda en sådan åtgärd. Men å andra sidanl.
skulle regeringen med beredvillighet låta allall
de lättnader tillkomma penningerörelsen, hvilka
voro förenliga med upprätthållandet af binkla-l
gen. Om man tydt den förklaring, talaren den
för gående veckan gjort, derhän, som skullel.
han anse all fara i penningemarknadens ställ-l.
ning redan vara förbi, så hade man missförstått .
honom: hvad han sagt var blott, att nödvän-ji
digheten af indragande åtgärder å bankens sida l!
1
l
— mm
EA pe
bade upphört, och i sjelfva verket hade också
banken sedermera sett siz i stånd, att åter låta
landets penningerörelse, inom förnuftiga och.
moderata gränser, vederfarss större lättnader. :
Den sednaste berättelsen om bankens ställning :
visade, att dess tillstånd mycket förbättrats. !l
Sedan förliden lördag (d. 4 dennes) hade i guld- !
och silfverbarrer ingått ett belopp af 466,099:
, och massan af de cirkulerande banknoterne
hade ökats till nära lika summa. Frin rege-lr
ringens sida skulle man nu i synnerbet dragajl
försorg derom, att krediten af sta:ens skuldför-.
bindelser hölles så uppe och skatikammaren :
saltes i en sådan ställning, att den, så mycket;
sig nånsin göra lät, kunde undvara de förskot-;)
ter, banken hittills hvarje qvarta!sdag, med un-
d.ntag af en enda, måst lemna den. I närva-s
rande ögonblick är det i synnerhet skattkam-1l
marobligationerna, som äro mest tryckta, och t
det är derföre regeringens afsigt, att vil nästa1l
utbyte af de skattkammar-obligationer, om hvil- 1
ket utbyte den vanliga annonsen kommer alt.
kungöras d. 48 Maj, höja räntan för skattkam-.
marobligationerna till 3 pence om dagen, eme
dan deras ränt-fot för närvarande står vida un-
der räntefoten för de papper, som med dem
täfla. Under den sednare tiden har det varit
svårt, att erhålla förskott på skattkammirobli-
gationer; men för närvarande ser sig imedlertid
banken i stånd att göra sådana förskott, och!
bar i dag gjort det till belopp af 470,000 ,
och skall äfven en tid fortfara dermed. Hvad
skattkammaren angår, så är det naturligtvis.
högst önskvärdt, att den icke målte se sig nöd-
sakad, att vid nästa qvartalsdag taga betydan-
de förskott af banken; detta beror dock visser-
ligen af inbetalningarne till skattkammaren.
Dessa hafva väl under de sednare tiderne in-
gått sparsamt; men chefens för tulldepar emen-
tet berättelse visar imedlertid, att under de
sista dagarn2 inb-:talningarne återtagit sitt van-
liga lopp. Afven från andra håll erfar ma,
att penningeförhållandrne på börsen i London
förbättras, och att det virsta af förlägenheten
är förbi. För a!t imedlertid bibehålla skalt-
kammaren vid fonder, skola de, som öfvertaga
lånet för Irland på 8 millioner, genom bavil-
jandet af en förskoits-ränta, förmis att göral
alla eller en del af de återstående inbetalnin-
yarne före d. 20 Juli. Man har all anledniug !
förmoda, att i följd af detta arrangement en
betydande summa kommer alt inlyta i skatt-l
kammaren, och denna derigenom sätte; i stånd
att undvara förskott af banken vid nästa qvär-
talsdag,
Huset tycktes mel bifall upptaga skattkam-
markanslerns plan, hvilken han d. 40 dennes
skulle, närmare detaljerad, framlägg. i form af
resolutioner. -
På en till premierministern i Underhuset
framställd fråga, har denne bestämdt förkl rat,
. att förhinda
a: dag Ta sar HAMAR Mm mAAA oc