2 P0 HB OB AL I en början endast skulle gälla till d. 4 Augustij, 1848. Ministrarne Lansdowne, Clanricarde och Grey förklarade sig på det be-tämdaste deremot, att gifva billen en blott temporär kaq rakter; men icke destomindre sezrade amende-l; mentet, understödt af lorderne Stanley, Broug-. ham m. fl., med 63 röster emot 350. — Dagen 4 derpå fortsattes ö verliggningen om samma bill i Ofverhuset, likaledes då förvandladt till kommitte. Vid 44 Y, som handlar om fördelnin1 gen af utgifterne på de särskilda detarna af, fattigdistrikten, föreslog lord Stanley, understödd, af lord Mounteagle, att hela denna Y skulle strykas ut, och oaktadt mnistrarnes motstånd, blef det dervid, så att kommitten, med 753 rö-: ster emot 354, förkastade bela paragrafen. — lt Efter dessa tvenne tappade voteringar i Of-, verhuset, hade hr Hume d. 7 i Underhuset tagit sig en anledning, att framkalla något yttrande af premierminisern, af hvilket man skulle kunna sluta till, huru ministeren sjelf ansåg sin ställning. Frågan om förskottet till de trenne Irländska jernvägsbolagen stod främst på före-l, dragningslistan. Hume frågade nu lord John Russell, om han ämnade låta debat!en om denna fråga fortgå, eller om tillifventyrs hvad som förefallit på ett annat ställe (Öfverhuset) gjorde någon förändring i den föresatta marchen af densamma? Lorden svarade härpå följande: Utan något afseende på hvad, som kan hafva tilldragit sig i det andra parlimentshuset,!! tillåter jag mig den förklaringen, att detär min 4 afsigt, att till nästa fredag (d. 44) uppskjutal! andra läsningen af denna bill. Högljudda ropl: af hör! hör! antydde, att Huset uppfattade !: lordens svar så, att en upplösning af parlamen tet under närvarande förhillanden ej vore aildeles osannolik. I samma Unaderhusets session, der detta tilldrog sig, uppsteg skattkammarkanslern och afgaf en örklaring öfver hvilka åtgärder, rege-l: ringen ämnade vidtaga, för att afhjelpa penningebristen. Under de sednaste veckorna — sade han — hade, såväl genom deputationer som skriftliga föreställningar, regeringen alltjemnt blifvit uppmanad, att gripa in i laadets financiella förbållinden: dels hade man yrkat ett direkt ingripande från regeringens sida, dels att banken skul!e göra det, under regeringens garanti. Men alla de åtgärder, som blifsit föreslagne, hade vid nogare undersökning gålt derpå ut, att banklagen af 1844 antingen måtte helt och hållet upphäfvas, eller ock suspendetas. Det vore icke talarens afsigt, att för närvarande häröfser framkalla någon diskussion; men det måste han redan nu, utan omsvep, säga, att regeringen icke hade för afsigt att biträda en sådan åtgärd. Men å andra sidanl. skulle regeringen med beredvillighet låta allall de lättnader tillkomma penningerörelsen, hvilka voro förenliga med upprätthållandet af binkla-l gen. Om man tydt den förklaring, talaren den för gående veckan gjort, derhän, som skullel. han anse all fara i penningemarknadens ställ-l. ning redan vara förbi, så hade man missförstått . honom: hvad han sagt var blott, att nödvän-ji digheten af indragande åtgärder å bankens sida l! 1 l — mm EA pe bade upphört, och i sjelfva verket hade också banken sedermera sett siz i stånd, att åter låta landets penningerörelse, inom förnuftiga och. moderata gränser, vederfarss större lättnader. : Den sednaste berättelsen om bankens ställning : visade, att dess tillstånd mycket förbättrats. !l Sedan förliden lördag (d. 4 dennes) hade i guld! och silfverbarrer ingått ett belopp af 466,099: , och massan af de cirkulerande banknoterne hade ökats till nära lika summa. Frin rege-lr ringens sida skulle man nu i synnerbet dragajl försorg derom, att krediten af sta:ens skuldför-. bindelser hölles så uppe och skatikammaren : saltes i en sådan ställning, att den, så mycket; sig nånsin göra lät, kunde undvara de förskot-;) ter, banken hittills hvarje qvarta!sdag, med und.ntag af en enda, måst lemna den. I närva-s rande ögonblick är det i synnerhet skattkam-1l marobligationerna, som äro mest tryckta, och t det är derföre regeringens afsigt, att vil nästa1l utbyte af de skattkammar-obligationer, om hvil1 ket utbyte den vanliga annonsen kommer alt. kungöras d. 48 Maj, höja räntan för skattkam-. marobligationerna till 3 pence om dagen, eme dan deras ränt-fot för närvarande står vida under räntefoten för de papper, som med dem täfla. Under den sednare tiden har det varit svårt, att erhålla förskott på skattkammirobligationer; men för närvarande ser sig imedlertid banken i stånd att göra sådana förskott, och! bar i dag gjort det till belopp af 470,000 , och skall äfven en tid fortfara dermed. Hvad skattkammaren angår, så är det naturligtvis. högst önskvärdt, att den icke målte se sig nödsakad, att vid nästa qvartalsdag taga betydande förskott af banken; detta beror dock visserligen af inbetalningarne till skattkammaren. Dessa hafva väl under de sednare tiderne ingått sparsamt; men chefens för tulldepar ementet berättelse visar imedlertid, att under de sista dagarn2 inb-:talningarne återtagit sitt vanliga lopp. Afven från andra håll erfar ma, att penningeförhållandrne på börsen i London förbättras, och att det virsta af förlägenheten är förbi. För a!t imedlertid bibehålla skaltkammaren vid fonder, skola de, som öfvertaga lånet för Irland på 8 millioner, genom baviljandet af en förskoits-ränta, förmis att göral alla eller en del af de återstående inbetalninyarne före d. 20 Juli. Man har all anledniug ! förmoda, att i följd af detta arrangement en betydande summa kommer alt inlyta i skatt-l kammaren, och denna derigenom sätte; i stånd att undvara förskott af banken vid nästa qvärtalsdag, Huset tycktes mel bifall upptaga skattkammarkanslerns plan, hvilken han d. 40 dennes skulle, närmare detaljerad, framlägg. i form af resolutioner. På en till premierministern i Underhuset framställd fråga, har denne bestämdt förkl rat, . att förhinda a: dag Ta sar HAMAR Mm mAAA oc