Under tiden hade hårfrisörskan slutat sitt arbete och
piga antågade med de förr nämnda ståteliga plaggen samt
den :rika -sidenklädningen:
När frö Asplund : såg denna kastas öfver sin dotters
axlar, utbrast hon:
Det är bra, min flicka lilla! Nu ser jag, att du blir
grannt oci Siratligt klädd! Maken till klädning har ingen
i hela Stockholm, inte sjelfva hofdam:rna en gång!
Nej, bevars!, svarade: hårfrisörskan smickrende.
Men fru Asplund kom ej att se huru Bon vände bort
hufvudet och på äkta pöbelmarer gjorde grimaser åt bor-
garkäringen — den titely hon utaf äfand tilldelade den ri-
ka fabrikörskan, hvilken nu, så innerligt förnöjd, sade, i det
hon gick:
Nog-bjelper: madam Björkström Charlotte ... kom med
mig duj Margret! Och du, Charlotte, kom in till mig, så
fort du blir färdig!
Huru slug, falsk. och inställsam madamen ock var, föll
det henne ändå icke ia att misstänka den förrädiska spe-
geln, i hvilken Charlotte märkte hennes försmädliga min,
då modren sade Margret, i stillet för den tidens Greta Cajsa
eller Möjä Greta, och hvad de för öfrigt månde kallas.
Den unga damen rödnada förtrytsamt — bennes vatten-
blå ögon: gnistrade; hon: rätade upp sig så godt hon kunde;
släppte: den granna klädningen 1å golfvet och saåde, gråtande
af förargålse:
Ja-så! madam Björkström behagar göra narr af min
mor, för: det hon, likhet med; flera: förnäma fruntimmer
af sina konnässanser; ej nyttjar det bondaktliga namnet Greta
Cajsa, utan säger SMargret i stället? Jag skall säga madam;
att när, man är så rik, som vi, så kan man gerna anse sig
jemngod med hvilken förnäm dåm som Helst. jag skall
säga henne, min kära madam; art bilkomma många, både .
Här hejdåde bon sig, och i stället för grefvinnor och
friberrinnor, blef det: N