Under tiden hade hårfrisörskan slutat sitt arbete och piga antågade med de förr nämnda ståteliga plaggen samt den :rika -sidenklädningen: När frö Asplund : såg denna kastas öfver sin dotters axlar, utbrast hon: Det är bra, min flicka lilla! Nu ser jag, att du blir grannt oci Siratligt klädd! Maken till klädning har ingen i hela Stockholm, inte sjelfva hofdam:rna en gång! Nej, bevars!, svarade: hårfrisörskan smickrende. Men fru Asplund kom ej att se huru Bon vände bort hufvudet och på äkta pöbelmarer gjorde grimaser åt borgarkäringen — den titely hon utaf äfand tilldelade den rika fabrikörskan, hvilken nu, så innerligt förnöjd, sade, i det hon gick: Nog-bjelper: madam Björkström Charlotte ... kom med mig duj Margret! Och du, Charlotte, kom in till mig, så fort du blir färdig! Huru slug, falsk. och inställsam madamen ock var, föll det henne ändå icke ia att misstänka den förrädiska spegeln, i hvilken Charlotte märkte hennes försmädliga min, då modren sade Margret, i stillet för den tidens Greta Cajsa eller Möjä Greta, och hvad de för öfrigt månde kallas. Den unga damen rödnada förtrytsamt — bennes vattenblå ögon: gnistrade; hon: rätade upp sig så godt hon kunde; släppte: den granna klädningen 1å golfvet och saåde, gråtande af förargålse: Ja-så! madam Björkström behagar göra narr af min mor, för: det hon, likhet med; flera: förnäma fruntimmer af sina konnässanser; ej nyttjar det bondaktliga namnet Greta Cajsa, utan säger SMargret i stället? Jag skall säga madam; att när, man är så rik, som vi, så kan man gerna anse sig jemngod med hvilken förnäm dåm som Helst. jag skall säga henne, min kära madam; art bilkomma många, både . Här hejdåde bon sig, och i stället för grefvinnor och friberrinnor, blef det: N