nans förlust, om 1 det stallet 400,000 sadana tran i be årligen tullfritt skulle exporteras? Är då invånarnes bi välmåga ett intet? År då en nationel vinst icke jä! tillika kronans? År tull och skatt till kronan enda de föremålet med våra näringar och den måttstock, hvarefter deras gagnelighet, deras beskydd skall be-m stämmas? Har landet och kronan olika intressen? ni; Ack, mitt fädernesland! d Författaren genomgår härefter flera af finska landt-!— männens binäringar, hvilka han rekommenderar till ) statens skydd, såsom vida fördelaktigare för enskildt och allmänt intresse, än den förderfliga tjärbränningen, hvilkens slut han tror sig kunna förutspå. Afven jag hade tillfälle att af erfarenheten inhemta otåcksamheten af detta yrke; ty ehuru jag icke hade längre transport till närmaste stapelstad än 3 mil, kunde jag icke på hvarje-dagsverk, som åtgått vid tillverkningen, beräkna högre betalning än 8 still. r:gds; och då ett vinterdagsverk i orten gällde 46 sk., så erfor jag följaktligen derpå en förlust af halfva dagspenningen. Salpetertillverkningen deremot var under svenska tiden drifven till sin höjd i södra Österbotten, då artikeln fann en vida förmånligare afsättning, än nu; men som det i Finland brukliga sättet för tillverkningen deraf numera, genom aflidne kaptenen Edmans förtjenstfulla bemödanden äfven i Sverige allmännare blifvit spridt, öfvergår jag nu till en annan vigtig binäring, som; enligt min öfvertygelse, ännu i denna stund uti Finland drifves med större fördel för dess idkare än i Sverige, nemligen den af potaska. Af flere norrlänningars meddelade underrättelser har jag erfarit, att vinster af denna handtering, ilh de orter der den hufvudsakligen drifves, skall vara lf obetydlig. Detta förhållande, om det är grundadt,s står i rak strid med den erfarenhet jag inhemtat ! under min personliga handläggning vid denna arti5 kels tillverkning ifrån början till slut; och kan jag, således icke annat än förmoda orsaken dettill bestå lj uti sättet att förvärfva rudimaterien, eller askan; tyl7 methoden vid lutens extraherande, dennas samman-z kokning och den råa potaskans kalcinering, är sålt utförligt beskrifven uti flera tryckta afhandlingar, l också allmän i praktiken, att derom intet tvifvell! bör kunna ega rum. i I fråga om trädslag och andra vegetabilier, tjenI; liga till askbränning, hafva de lärde gifvit oss mång-4 falldiga theorier, men hvilka äro alltför småaktiga ; för att af en allmoge kunna begagnas. Det väsendt-! liga är härvid, att söka så billigt, d. v. s. så litet : tidsödande som möjligt, åstadkomma den bästa och ymnmigaste aska. Väl kan man använda eljest syslolösa qvinnor och: barn att samla nedfallna löf och hvarjehanda växter, för att genom förbränning erhålla en aska, som visserligen är högst gifvande, men sådant kan svårligen låta sig verkställa istort, och allmögen är van att vänta större och genast i ögonen fallande resultater, om den ej skall ledsna vid försöket. Jag åsyftar härmed, att i trakter, serdeles de norra, der ymnig löfskog finnes, och densamma icke an-norlunda eller mera fördelaktigt kan änvändas, uppmuntra en fattig allmoge till ett icke allenast nödtorftigt, utan äfven vinningsgifvande näringsfång, förmedelst skogens ändamålsenligare användande till frambringande af potaska. Då i dessa trakter björken i allmänhet växer i mera mängd, än något annat löfträdslag, så tillstyrker jag företrädesvis dennes begagnande dertill. Men äfven bland björkar finnas sådana som gifva mera och kraftigare aska än andra; dessa äro såkallade masuroch svarti björkar, eller sådana, hvilka alltifrån roten ända: upp till grenarne hafva en syart bredare eller sma-; lare rand. Man finner demvanligen på stenbunden, högländ och torr jordmån, äfvensom vid berg-! sluttningar; och böra de företrädesvis fällas, der de! finnas i sådan mängd att man deraf kan göra ett! bål; i annat fall nedhugger man något närstående löfträd, för att dermed fylla återstoden; ty allt be-: svär med de afhuggne stockarnes samlande ifrån längre afstånd bör såsom tidsödande undvikas; ej heller böra qvistar, skatar och gamla vindfällen beI gagnas; ty här är icke fråga om att rödja en park, i utan om ett medel till näring och vinning. Skulle sådana masureller svartbjörkar icke finnas, så nedhugger man de gröfsta friska björkarne; och, i fall man har tid och råd, samt stället är sådant att det kan tjena till äng eller betesmark, kan man hugga rasibus, och af de fällde träden lägga i bål de gröfsta, samt i serskilda högar de öfriga, för att begagnas till bränsle eller andra behof. Bålen göras af en famns långa stockar, hvilka läggas emellan tvenne afhuggna, stående stubbar, som hafva 6 å 7 qvarters afstånd från hvarandra, och stå i den riktning, att vinden blåser. långsefter bålet; ty stockarne läggas på hvarandra utan snedeller tvärträn. När bålet har två alnars höjd, tilläggas ytterligare på sidorna några: stockar, som sålunda i midten deraf bilda en konkavitet eller urrundning, hvilken fylles med torra qvistar, som genast antändas, hvarpå bålet, sig sjelf lemnadt, nedbrinner, utan flamma och sakta, ända till marken utan att askan genom någon uppblossande låga kan förflyga — hvilket vore händelsen om elden nedanifrån antändes. Man kan ej föreställa. sig hvilken mängd af ren och kraftig aska på detta sätt samlas efter hvarje afbrändt bål.: Tiden för denna operation är den bästa då snön till större delen är bortsmält, men medan kälen ännu är qvar i kärr och mossar, så att dessa kunna färdas med häst och släde till askans uppsåmlande och hemförsel, hvilket bör ske så fort eden slocknat, för att undvika askans försvagande genom möjligen påkommande snö eller regn; men arbetet kan äfven verkställas under vintern; ehuru med ökadt besvär. Om sommaren är det vågsamt, och kan lätt: åstadkomma skogseld; dessutom är allmogen då upptagen af annat nödvändigt arbete. Till urlutning, kokning och kalcinering har jag begagnat professor Johan Gadolins ritning och anvisning, hvilka jag funnit fullkomligt ändamålsenliga. Se finska hushållningssällskapets handlingar, tomen 4, sidan 487 och följande. En sådan eller annan inrättning borde finnas i hvarje byalag, till gemensamt begagnande. i Nu återstår att visa resultatet. Sedan jag förfarit på ofvanbeskrifna sätt med askans brännande och samlande, (hvilk-t skedde i stort), fortfors på vanligt sätt med lutens utdragande och sammankokning, samt den erhållna massans kalcinering. Tunnorna till den kalcinerade potaskans förvaring, som böra vara stärka, täta och af torrt verke, voro, liINO er mm Mo LM FH möt TA DO GC