öngkeppen ckommo dit, var det omöjiigt att firdas tversöfver!
jön, utomtill fots; nu deremot var väg huggen genom:
Klipporba, och de 5 å 6 hästar, som finnas der, äro Jemnt
Sgfränderna; då deremot: Ladron-öarne visade den graniten
tillhörande förmen. - Andra sidan af ön hade några lundar
:x ech ett joss-hus samt en by på vanlig kinesisk fason; Dit
: star, af fem herrar och en dam. Vägen gick öfver kbppor,
på trappor ned i muddbål, öfver en hafsvik, och den min-
-sStockholm; och att jag borde komma upp till Wamp;
rOpirflottan ligger tätt bredvid en ör på ett så kalt
och ödsligt ställe, att maken knappt står att uppsöka; när:
i bruk. Jag genomkorssade en del af den, både till häst
och föt, och fann klipporna uteslutande bestå af röd sand-
sten — liksom på de flesta andra ställen jag sett af flod-
gjordes en dag en kavalkad; på samtliga Kumsingmuns hä-
sta konsten var ej att galoppera fram genom byns trånga
gator. Allt gick lyckligt, tvertemot ordspråket: En sjöman
till: häst. Vi:sågo joss-huset, som har en vacker beligen-
het: bland: rika träd på en sluttnng mot sjön, läte hästar-
na pusta och jagade sedan hem i skymningen, till ett parti
biljard och en kopp tå. Sådant är ungefärligen opi:-flot-
tans befälhafvares lif — om jag tillägger cigarrer och kon-
jak — ty der är ständigt lustigt lif. Pi det gästvänligaste
blef jag emottagen på alla håll, och näst de resp. herrarnas
egna åsigter i detta fell, tillskrifver- jag -detta isynnerbet
min landsman, kapten Österberg, som af a!la partier nju-
ter aktning just der:öre, att han siger dem sanningen och
ej hör: till: något.
Men snart kom underrättelse att Prins Carl lastade för
Lorcban kom åter ned med m:r Hansen, och i bans säil-
skap gick jag upp igen. Det var nu så kollt och ruskigt,
så alt vi till och med hade kakelugn och eld i kajutan,
och det var ganska godt att fa krypa. intill den, ozgktadt
det var 349 Fabrenheit och så ormkring, i Sverige ej någon