sina genom en hedersskänk från Porten förut belönade förföljelser. En biskop och en prest hade redan blifvit mördade, och fem Jakobiter från byn Azih hade blifvit kastade i fängelse, samt der på det rysligaste torterade hvar dag. De kaldeiska kristna, som bo inom barbarens område, befunno sig i ytterlig ångst; äfven dem hade han hotat angripa och att förfara med dem som med Nestorianerna. Dessa underrättelser meddelas af den i Konstantinopel utkommande tidning fir den 46 Mors, och ingen kan misstänka att den skildrar tillståndet i bjertare färg än verkligheten, eller vågar väcka öfverdrifna bekymmer bland Portens öfriga kristna undersåtare och bland frankerna. Den söker tvärtom lugna sina läsare med försäkran att Porten hade i de sista dagarna allvarsamt sysselsatt sig med ställningen i Kurdistan. I Harput, nyckeln till Kurdistan, heter det, stå reden 20till 25,000 man, under Osman pascha, men hvilken för ögonblicket befann sig i Konstantinopel. Guvernörn i Diarbeckir, Haireddin pascha, hade veckan förut afrest till sin post, för att tåga mot Kurderna, och guvernörn i Mossul hade, utom sina reguliera troppar, äfven 6till 7000 man irreguliera. Slutligen skulle Omer pascha begifva sig från Aleppo till armåen ifrån Arabien, för att deraf uitaga flera regementen till häst och fot, samt föra dem till Harput. Med en sådan arme,, — menade tidningen, skulle utgången icke blifva tvifvelaktig — I Konstantinopel tviflades dock att Bedheran bej skulle uppskjuta utförandet af sina nya anslag, till dess att de nya härarne och härförarne kommit sig i ordning för att hindra honom. CEINA. Underrättelserna från Hongkong gå till d. 34 Januari. I Kanton hade en ,europeisk handelskammare, bildat sig, hittills blott sammansatt af engelska ledamöter. På Hongkong hade man stiftat en Asiatic Society of China, efter mönstret af de i Bombay och Calcutta varande Asiatiska Samfunden för Indien. Den kinesiska skulle sysselsätta sig med forskningar öfver konst och vetenskap i China. Ordföranden var öns guvernör, Sir John Davis, hvilken icke saknade rykte såsom orientalist. Engelsmännen beklagade sig öfver den årligen stigande medtäflan af Amerikanernes bomullsväfnader på de kinesiska marknaderna, som voro öfverfyllda med engelska fabrikater, särdeles från Manchester. Nedsättningen i engelska införselstullen på thå påstods icke hafva gagnat brittiska konsumenterna, utan blott de kinesiska producenterna. rs OSESOREEEEO