RSNRSEAORAAR RANE TS ERE OS ER ra SER AA
nytt, något vackrare än det man såg förra aftonen. Soler
stupar ned,: horisonten glänser några minuter i skiftande
flammor, och inom kort hänger natten stjernströdd öfver
det brusande hafvet. Något som nordbon saknar härvid är
dock skymning, denna magiska halfdager under hvilken na-
turen liksom tvekar om den skall gå till hvila eller ej; al!
den finnes intet spår inom vändkretsarna, och när solen
varit gömd några få minuter nedom horisonten, är färgspe-
let slut, och natten är kommen. Men då är det rätt roligt
att taga sin plats mellan förstängstagen och se sig litet i-
kring; under sig ser man två lysande eldströmmar, dem
skeppet kastar upp vid sin sänkning i vågen, framför sig
ser man de bugtiga seglen och en hop af mystiska ändar,
som hvarken tyckas ega början eller slut, och ofvan ser
man det blå omätliga hvalfvet med sina glänsande konstel-
lationer; då, för första gången på dagen, dröjer man kanske
att lyssna till stewardens ord: Theet är klart!.
Så går en dag, och med Stridsberg kan man säga: Den
andren Tag geht es ebenso. — Tycker du om ett Hf, fridfullt
och utan bekymmer, under en himmel der värmen fås för
intet, der hvar dag är sig lik, men ändå olik, så stig om-
bord, och lef inom tropikerna; men älskar du baler, kon-
serter och theatrar, så blif bemma, afundas och afunda,
och värm fingrarne ibland på kakelugnen, att de ej blifva
fullt så kalla som hjertat.
På dessa höjder är det, som flygfiskarne hafva sitt hem,
der ila de omkring, dels i, dels öfver vattnet i otaliga ska-
ror, för att kunna räcka till åt alla fiender de äga, Boniter,
Albacorer och Dolfyner under vattnet, samt Albatrossen,
Fregatt- och Tropikfoglarna ofvanför. Det är vackert att
se en jagt på flygfisken af dess argaste fiende Dolfynen;
med en fart från 40 till 20 mil i timman ila flockar af
hundrade, ja tusende flygfiskar, ängsliga och rådvilla fram-
för 334 sköna brokiga Dolfyner; ingen ansträngning synes på
dessa, men de äro stora, starka och skarpä i-bogen, kapp-