RSNRSEAORAAR RANE TS ERE OS ER ra SER AA nytt, något vackrare än det man såg förra aftonen. Soler stupar ned,: horisonten glänser några minuter i skiftande flammor, och inom kort hänger natten stjernströdd öfver det brusande hafvet. Något som nordbon saknar härvid är dock skymning, denna magiska halfdager under hvilken naturen liksom tvekar om den skall gå till hvila eller ej; al! den finnes intet spår inom vändkretsarna, och när solen varit gömd några få minuter nedom horisonten, är färgspelet slut, och natten är kommen. Men då är det rätt roligt att taga sin plats mellan förstängstagen och se sig litet ikring; under sig ser man två lysande eldströmmar, dem skeppet kastar upp vid sin sänkning i vågen, framför sig ser man de bugtiga seglen och en hop af mystiska ändar, som hvarken tyckas ega början eller slut, och ofvan ser man det blå omätliga hvalfvet med sina glänsande konstellationer; då, för första gången på dagen, dröjer man kanske att lyssna till stewardens ord: Theet är klart!. Så går en dag, och med Stridsberg kan man säga: Den andren Tag geht es ebenso. — Tycker du om ett Hf, fridfullt och utan bekymmer, under en himmel der värmen fås för intet, der hvar dag är sig lik, men ändå olik, så stig ombord, och lef inom tropikerna; men älskar du baler, konserter och theatrar, så blif bemma, afundas och afunda, och värm fingrarne ibland på kakelugnen, att de ej blifva fullt så kalla som hjertat. På dessa höjder är det, som flygfiskarne hafva sitt hem, der ila de omkring, dels i, dels öfver vattnet i otaliga skaror, för att kunna räcka till åt alla fiender de äga, Boniter, Albacorer och Dolfyner under vattnet, samt Albatrossen, Fregattoch Tropikfoglarna ofvanför. Det är vackert att se en jagt på flygfisken af dess argaste fiende Dolfynen; med en fart från 40 till 20 mil i timman ila flockar af hundrade, ja tusende flygfiskar, ängsliga och rådvilla framför 334 sköna brokiga Dolfyner; ingen ansträngning synes på dessa, men de äro stora, starka och skarpä i-bogen, kapp