UTDRAG UTUR BETÄNKANDET FRÅN DEN
A ANGÅENDE HANDELS- OCH SJÖFARTS-
ZZ FÖRHÅLLANDENA MELLAN SVERIGE OCH
NORGE NEDSATTE KOMMITTE.
I detta betänkande, afgifvet af följande nor-
ske och svenske ledamöter, nemligen: hrr A.
Manthey, O. V. Lange, Chr. Thaulow, P. Bränd-
ström, C. A. Bodman och H. Silvander, yttras
hufvudsakligen följande:
En af de första frågor, för hvilka kommitterade
ansett sig böra göra sig sjelf reda, har varit om
och huruvida det bör anses gagneligt och yerkställ-
bart att tillvägabringa emellan begge rikena en tull-
förening, liknande den som åtskillige tyska stater
bildat och hvilken alltså skulle afse, att alla varor
och produkter, såväl inländske som utländske, utan
att betungas med ut- eller införseltull, fritt kunna
föras ifrån det ena riket till det andra, samt att
följaktligen en och samma tulltariff skulle blifva
gällande för begge rikena, samt tullafgifterna upp-
bäras för gemensam räkning, samt fördelas emellan
tem begge efter en bestämd grund.
Hvyad ändamålsenligheten af en sådan förening
angår, låter det sig icke bestrida, att många och
vigtiga fördelar deraf kunde härflyta för de begge
förenade rikena, hvilka tillika genom sin belägenhet
äro sammanbundna med hvarandra. Den skulle åt
begges invånare erbjuda ett vidsträcktare område för
deras industri, föranleda en lifligare handelsrörelse,
utvidga förbindelserna mellan begge folken, alldeles
upphäfva behofvet af riksgränsens tullbevakning och
tillika i moraliskt afseende medföra den fördel, att
den förebygde sjelfva möjligheten att der begå öf-
verträdelser af tullförfattningarne, hvilka på grund
af lokalen och gränsens vidsträckthet nu sällan kun-
na upptäckas och beifras. Dessa skäl, som tala för
en tullförening mellan begge rikena, vinna förökad
styrka i det mellan dessa bestående förhållande, som
medför att deras interessen i politiskt afseende blifva
desamma.
Under erkännandet af de stora fördelar, en sådan
tullförening otvifvelaktigt skulle medföra, har kom-
mitteen likväl under närvarande omständigheter fun-
nit ganska väsendtliga hinder för dess tillvägabrin-
gande. Det är icke så mycket de olika former, un-
der hvilka tullbeskattningen i begge rikena utöfvas,
utan vida mer det i begge länderna rådande tull-
system, som ställer sig i vägen för idtens genomfö-
rande. Sveriges tulltariff, hvilken, oaktadt nedsätt-
ning i tullafgifterna och upphäfvande af in- och
utförselförbud, under de sednare åren icke varit säll-
synta, dock ännu är temligen prohibitiv, står i skarp
motsats till Norges, som blott har få särdeles höga
tullsatser och hvari blott ett enda införselförbud kan
uppvisas, som för någon, ehuru blott ringa del fram-
kallats genom afseende på den inländska industrien.
Sveriges tullsystem låter sig imedlertid svårligen på
en gång fullkomligt förändra (?), men så länge en
total reform i denna rigtning icke der blifvit ge-
nomförd, kan, efter kommitteens åsigt, icke tänkas
på någon fullständig tullförening. Emot en sådan
ställer sig äfven det i Norge följda sättet att upp-
göra budgeten, i hvilket tullinkomsterna spela en
sådan roll, att hvarje förfogande, som kunde hafva
till följd någon känbar förminskning i dessa, skulle
der vara förenadt med stora svårigheter. Slutligen
torde det största hindret, sedt ifrån norsk synpunkt,
ligga i det påfallande missförhållandet, som nu äger
och i en lång framtid måste äga rum emellan in-
dustriens utveckling i de begge rikena. Under det
Sveriges industri i de flesta rigtningar försökt sig,
samt i flera bringat det temligen långt, i några
till och med drifvit tillverkningen öfver landets eget
behof, finnes i Norge knappast en enda gren, hvari
industrien kan sägas vara utöfver sin första barn-
dom. Att under dessa förhållanden öppna gränsor-
na för strömmen af svenska industri-alster, på sam-
ma gång som likartade varor från andra länder blef-
vo tull underkastade, skulle lemna anledning befara
att man gväfde alla de försök, som i Norge i sä-
dant hänseende äro eller kunna blifva gjorde.
Af dessa skäl har kommittåen sett sig nödsakad
att hänskjuta tillvägabringandet af en fullständig
tullförening till framtiden, om hvilkens närhet eller
fjerran den så mycket mindre velat uttala något, som
meningarne derom i allmänhet äro och inom kommit-
tåen äfven varit olika. Men huru ock härmed ma
vara, har kommitteen trott det öfyerensstämma med
begge rikenas interesse, att icke föreslå något steg,
som skulle komma att verka alldeles hämmande på
en sådan tullförenings framtida tillvägabringande;
Cc. — —V
Kommitterade anföra derefter, innan de gå
till redogörelse af grunderna för sitt förslag, de
hufvudsakliga anordningar, som hittills för han-
dels- och sjöfartsförhållandena mellan begge ri-
kena varit gällande; hvilken del, såsom genom
allmänna författningar redan bekant för alla
dem, som ämnet kan interessera, vi här förbi-
gå, för att meddela kommitterades omdömen
deröfver. Dessa igenfinnas i följande del af be-
tänkandet:
Beträffande frågan huruvida de bestämmelser,
som nu i 214 år varit gällande, för begge rikena
medfört de afsedda inbördes fördelarne och huru-
vida de äro de ändamålsenligaste att befrämja beg-
ge rikenas kommerciella och industriella intressen,
— Lt ——L rr KSR NET