UTDRAG UTUR BETÄNKANDET FRÅN DEN A ANGÅENDE HANDELSOCH SJÖFARTSZZ FÖRHÅLLANDENA MELLAN SVERIGE OCH NORGE NEDSATTE KOMMITTE. I detta betänkande, afgifvet af följande norske och svenske ledamöter, nemligen: hrr A. Manthey, O. V. Lange, Chr. Thaulow, P. Brändström, C. A. Bodman och H. Silvander, yttras hufvudsakligen följande: En af de första frågor, för hvilka kommitterade ansett sig böra göra sig sjelf reda, har varit om och huruvida det bör anses gagneligt och yerkställbart att tillvägabringa emellan begge rikena en tullförening, liknande den som åtskillige tyska stater bildat och hvilken alltså skulle afse, att alla varor och produkter, såväl inländske som utländske, utan att betungas med uteller införseltull, fritt kunna föras ifrån det ena riket till det andra, samt att följaktligen en och samma tulltariff skulle blifva gällande för begge rikena, samt tullafgifterna uppbäras för gemensam räkning, samt fördelas emellan tem begge efter en bestämd grund. Hvyad ändamålsenligheten af en sådan förening angår, låter det sig icke bestrida, att många och vigtiga fördelar deraf kunde härflyta för de begge förenade rikena, hvilka tillika genom sin belägenhet äro sammanbundna med hvarandra. Den skulle åt begges invånare erbjuda ett vidsträcktare område för deras industri, föranleda en lifligare handelsrörelse, utvidga förbindelserna mellan begge folken, alldeles upphäfva behofvet af riksgränsens tullbevakning och tillika i moraliskt afseende medföra den fördel, att den förebygde sjelfva möjligheten att der begå öfverträdelser af tullförfattningarne, hvilka på grund af lokalen och gränsens vidsträckthet nu sällan kunna upptäckas och beifras. Dessa skäl, som tala för en tullförening mellan begge rikena, vinna förökad styrka i det mellan dessa bestående förhållande, som medför att deras interessen i politiskt afseende blifva desamma. Under erkännandet af de stora fördelar, en sådan tullförening otvifvelaktigt skulle medföra, har kommitteen likväl under närvarande omständigheter funnit ganska väsendtliga hinder för dess tillvägabringande. Det är icke så mycket de olika former, under hvilka tullbeskattningen i begge rikena utöfvas, utan vida mer det i begge länderna rådande tullsystem, som ställer sig i vägen för idtens genomförande. Sveriges tulltariff, hvilken, oaktadt nedsättning i tullafgifterna och upphäfvande af inoch utförselförbud, under de sednare åren icke varit sällsynta, dock ännu är temligen prohibitiv, står i skarp motsats till Norges, som blott har få särdeles höga tullsatser och hvari blott ett enda införselförbud kan uppvisas, som för någon, ehuru blott ringa del framkallats genom afseende på den inländska industrien. Sveriges tullsystem låter sig imedlertid svårligen på en gång fullkomligt förändra (?), men så länge en total reform i denna rigtning icke der blifvit genomförd, kan, efter kommitteens åsigt, icke tänkas på någon fullständig tullförening. Emot en sådan ställer sig äfven det i Norge följda sättet att uppgöra budgeten, i hvilket tullinkomsterna spela en sådan roll, att hvarje förfogande, som kunde hafva till följd någon känbar förminskning i dessa, skulle der vara förenadt med stora svårigheter. Slutligen torde det största hindret, sedt ifrån norsk synpunkt, ligga i det påfallande missförhållandet, som nu äger och i en lång framtid måste äga rum emellan industriens utveckling i de begge rikena. Under det Sveriges industri i de flesta rigtningar försökt sig, samt i flera bringat det temligen långt, i några till och med drifvit tillverkningen öfver landets eget behof, finnes i Norge knappast en enda gren, hvari industrien kan sägas vara utöfver sin första barndom. Att under dessa förhållanden öppna gränsorna för strömmen af svenska industri-alster, på samma gång som likartade varor från andra länder blefvo tull underkastade, skulle lemna anledning befara att man gväfde alla de försök, som i Norge i sädant hänseende äro eller kunna blifva gjorde. Af dessa skäl har kommittåen sett sig nödsakad att hänskjuta tillvägabringandet af en fullständig tullförening till framtiden, om hvilkens närhet eller fjerran den så mycket mindre velat uttala något, som meningarne derom i allmänhet äro och inom kommittåen äfven varit olika. Men huru ock härmed ma vara, har kommitteen trott det öfyerensstämma med begge rikenas interesse, att icke föreslå något steg, som skulle komma att verka alldeles hämmande på en sådan tullförenings framtida tillvägabringande; Cc. — —V Kommitterade anföra derefter, innan de gå till redogörelse af grunderna för sitt förslag, de hufvudsakliga anordningar, som hittills för handelsoch sjöfartsförhållandena mellan begge rikena varit gällande; hvilken del, såsom genom allmänna författningar redan bekant för alla dem, som ämnet kan interessera, vi här förbigå, för att meddela kommitterades omdömen deröfver. Dessa igenfinnas i följande del af betänkandet: Beträffande frågan huruvida de bestämmelser, som nu i 214 år varit gällande, för begge rikena medfört de afsedda inbördes fördelarne och huruvida de äro de ändamålsenligaste att befrämja begge rikenas kommerciella och industriella intressen, — Lt ——L rr KSR NET