rande i Februari månad detta år afgifven berättelse inhemtas om inrättningens närvarande ställning följande: Föreningen har för närvarande en fond a! 4,456 rdr 22 sk. banko; bestämd årlig inkomst af 7 personer under deras lifstid, 53: 32; for alltid af 3:ne församlingar årligen ungefär 416 rdr; och i fem år, från och med det nästlidna, från 3 församlingar c:a 27 rdr. Föreningen hår till vård emott2git och hos väl kände personer på landet inackorderat sju barn, mellan 3 och 43 år gamla, och betalas för hvarje a! dessa minst 20 och högst 24 rdr banko för året, hvarjemte föreningen för ett barn till en församling utfäst årligt bidrag med 410 rdr banko, intilldess samma barn, så vårdadt och beredt, som stadgarne innehålla, bör från föreningen utgå; och har ett fem år gammalt gossebarn, hvars moder, medelst barnets utkastande genom ett fönster från andra våningen af ett brinnande hus, räddat barnet, men dervid sjelf blifvit ett offer för lågorna, genom föreningens bemedling intagits å Östads barnhus i Ahle härad. Folket inom föreningens verkningskrets tyckes allt mer och mer hysa förtroende för inrättningen, och man har allt hopp derom, att den till en början af få personer omfattade saken skall kunna så genomdrifvas, att det åsyftade goda ändamålet vinnes. EA — Nerikes Allahanda maddelar följande underrättelser om den jordstöt, som d. 48 dennes hördes i Nerike: I skrifvelse till Red. af den 48 dennes yttrar hr kapiten Staaf på Körtingsberg i Wiby: Just nu kl. 8 eftermiddagen (men klockorna här gå kanske något för sent) hördes och kändes härstädes en någorlunda: stark jordstöt, som tycktes gå från sydvest till nordost och varade ungefär !, minut eller något mer; thermometern stod på —0— men dagen har varit mycket varm, äfvensom i går. Dånet liknade en stor tung vagns rullande öfver en träbro — och skakningen kändes uti alla byggnaderne, dock ej betydligt. Jag får tillkännagifva detta, för jemförelse skull, med observationer från annat håll, som troligen till Tit. inberättas. I ett enskildt bref, skrifyvet samma afton, som det förestående, nämner hr doktor Gumeaelius i Wiby prostgård (helt nära Körtingsberg) följande: — — — — — Just medan jag skref ofvanstående, kände jag golfvet under mig röra sig och blef förskråckt af ett temligen starkt dån, såsom af en mycket tung vagn, men vida starkare. Jag sprang ut för att efterhöra, om eld fattat i sotet i köksskorstenen, eller hvad det kunde vara. Intet sådant hade inträffat; men alla hade hört dånet och känt skakningen, mest uppe i salen (på öfra botten), der fönstren skallrat och kakelugnen runkat. Drängarne, i drängstugan (nedanför den höjd, på hvilken boningshuset är beläget), hade i förskräckelsen sprungit ut på trappan, men ej sett något, utan blott känt skakningen och hört dånet, som de inbillade sig komma af någon. stor vagh, rulla norråt. Alltsammans påstod 3 å 5 sekunder. — I Jönköpingsbladet för d. 20 d:s läses ett bref om Närings-lagstiftningen, synnerligen hvad beträffar fabriksarbetarnes ställning. Det utgörj fortsättningen af en artikel-serie, som redan förut varit synlig i bladet; men den serskilda afdelningen a! ämnet för i lördags kan läsas oberoende af det föregående. Saken förtjenar att behjertas, särdeles i våra dagar. Framställningen lyder som följer: Vi kunna icke undgå att anmärka såsom en stor inkonseqvens uti den svenska närings-lagstiftningen, det ringa afseende man; fästat vid fabriksarb:tarens välfärd, just då man som ifrigast äflades att öfverhopa fabrikanterna med de vidsträcktaste monopolier. När man till och med gått så långt, att man i en Kongl. Förordning (Fredrik I 4739) förbjudit den svenske medborgaren att nyttja utländska varor; och i ett annat Kongl. Bref (Adolf Fredrik 1755) anbefallt honom att uppköpa ett visst quantum af den inhemske fabrikantens produkter:!. så hade väl billigheten fordrat, att man ålagt fabrikanten, såsom ovilkorlig pligt: att sörja för sina arbetares bergning och sedlighet, i likhet med hvad andra husbönder åligger. Men detta hade man helt och hållet förbisett. Följderna voro att fabriksidkarens monopolium blef en mångdubbel för1 bannelse för landet. Hvem känner ej de arma fabrikshjonens usla och olyckliga belägenhet? Hyem känner ej det lumpna pris, hvartill denna trälande menniskoklass nödgas sälja både sin fysiska oah moraliska kraft? Ja — äfven deras andliga kraft — den religiösa och moraliska själskraften — förspilles gagnlöst, eller förqgväfves, under den oafbrutna kampen mot behof och elände; ty äfven med det mest ihärdiga arbete, förmår flertalet af fabrikshjon endast med knapp nöd lifnära sig. En familjefar, som nedlägges på sjukbädden, om ock blott för några få dagar, ser hela sin familj, ofta ganska talrik, försänkt i det djupaste elände... Dessa olyckliga, till en del födda och uppfostrade af lika beklagansvärda föräldrar, sakna både hyfsning, seder och utkomst. Ofta behandlade med hårdhet, samt, från första ögonblicket af sitt inträde på fabriken, hemfallna till ett slags frivillig träldom, i kraft hvaraf de snart sagdtn kunna, såsom slafvar, säljas och köpas, emedan der RESER RANE TE GERE OS ER er SRS mL