rande i Februari månad detta år afgifven be-
rättelse inhemtas om inrättningens närvarande
ställning följande:
Föreningen har för närvarande en fond a!
4,456 rdr 22 sk. banko; bestämd årlig inkomst
af 7 personer under deras lifstid, 53: 32; for
alltid af 3:ne församlingar årligen ungefär 416
rdr; och i fem år, från och med det nästlidna,
från 3 församlingar c:a 27 rdr. Föreningen
hår till vård emott2git och hos väl kände per-
soner på landet inackorderat sju barn, mellan
3 och 43 år gamla, och betalas för hvarje a!
dessa minst 20 och högst 24 rdr banko för
året, hvarjemte föreningen för ett barn till en
församling utfäst årligt bidrag med 410 rdr
banko, intilldess samma barn, så vårdadt och
beredt, som stadgarne innehålla, bör från för-
eningen utgå; och har ett fem år gammalt
gossebarn, hvars moder, medelst barnets utka-
stande genom ett fönster från andra våningen
af ett brinnande hus, räddat barnet, men der-
vid sjelf blifvit ett offer för lågorna, genom
föreningens bemedling intagits å Östads barn-
hus i Ahle härad. Folket inom föreningens
verkningskrets tyckes allt mer och mer hysa
förtroende för inrättningen, och man har allt
hopp derom, att den till en början af få per-
soner omfattade saken skall kunna så genom-
drifvas, att det åsyftade goda ändamålet vinnes.
EA
— Nerikes Allahanda maddelar följande
underrättelser om den jordstöt, som d. 48 den-
nes hördes i Nerike:
I skrifvelse till Red. af den 48 dennes yttrar
hr kapiten Staaf på Körtingsberg i Wiby: Just
nu kl. 8 eftermiddagen (men klockorna här gå kan-
ske något för sent) hördes och kändes härstädes en
någorlunda: stark jordstöt, som tycktes gå från syd-
vest till nordost och varade ungefär !, minut eller
något mer; thermometern stod på —0— men da-
gen har varit mycket varm, äfvensom i går. Dånet
liknade en stor tung vagns rullande öfver en träbro
— och skakningen kändes uti alla byggnaderne,
dock ej betydligt. Jag får tillkännagifva detta, för
jemförelse skull, med observationer från annat håll,
som troligen till Tit. inberättas.
I ett enskildt bref, skrifyvet samma afton, som
det förestående, nämner hr doktor Gumeaelius i Wiby
prostgård (helt nära Körtingsberg) följande: — —
— — — Just medan jag skref ofvanstående, kän-
de jag golfvet under mig röra sig och blef för-
skråckt af ett temligen starkt dån, såsom af en
mycket tung vagn, men vida starkare. Jag sprang
ut för att efterhöra, om eld fattat i sotet i köks-
skorstenen, eller hvad det kunde vara. Intet sådant
hade inträffat; men alla hade hört dånet och känt
skakningen, mest uppe i salen (på öfra botten), der
fönstren skallrat och kakelugnen runkat. Drängar-
ne, i drängstugan (nedanför den höjd, på hvilken
boningshuset är beläget), hade i förskräckelsen sprun-
git ut på trappan, men ej sett något, utan blott
känt skakningen och hört dånet, som de inbillade
sig komma af någon. stor vagh, rulla norråt. Allt-
sammans påstod 3 å 5 sekunder.
— I Jönköpingsbladet för d. 20 d:s läses ett
bref om Närings-lagstiftningen, synnerligen hvad
beträffar fabriksarbetarnes ställning. Det utgörj
fortsättningen af en artikel-serie, som redan
förut varit synlig i bladet; men den serskilda
afdelningen a! ämnet för i lördags kan läsas obe-
roende af det föregående. Saken förtjenar att
behjertas, särdeles i våra dagar. Framställnin-
gen lyder som följer:
Vi kunna icke undgå att anmärka såsom en stor
inkonseqvens uti den svenska närings-lagstiftningen,
det ringa afseende man; fästat vid fabriksarb:ta-
rens välfärd, just då man som ifrigast äflades att
öfverhopa fabrikanterna med de vidsträcktaste mo-
nopolier. När man till och med gått så långt, att
man i en Kongl. Förordning (Fredrik I 4739) för-
bjudit den svenske medborgaren att nyttja utländ-
ska varor; och i ett annat Kongl. Bref (Adolf Fre-
drik 1755) anbefallt honom att uppköpa ett visst
quantum af den inhemske fabrikantens produkter:!.
så hade väl billigheten fordrat, att man ålagt fa-
brikanten, såsom ovilkorlig pligt: att sörja för
sina arbetares bergning och sedlighet, i likhet
med hvad andra husbönder åligger. Men detta hade
man helt och hållet förbisett. Följderna voro att
fabriksidkarens monopolium blef en mångdubbel för- 1
bannelse för landet.
Hvem känner ej de arma fabrikshjonens usla och
olyckliga belägenhet? Hyem känner ej det lumpna
pris, hvartill denna trälande menniskoklass nödgas
sälja både sin fysiska oah moraliska kraft? Ja —
äfven deras andliga kraft — den religiösa och mo-
raliska själskraften — förspilles gagnlöst, eller för-
qgväfves, under den oafbrutna kampen mot behof
och elände; ty äfven med det mest ihärdiga arbete,
förmår flertalet af fabrikshjon endast med knapp
nöd lifnära sig. En familjefar, som nedlägges på
sjukbädden, om ock blott för några få dagar, ser
hela sin familj, ofta ganska talrik, försänkt i det
djupaste elände... Dessa olyckliga, till en del födda
och uppfostrade af lika beklagansvärda föräldrar,
sakna både hyfsning, seder och utkomst. Ofta be-
handlade med hårdhet, samt, från första ögonblic-
ket af sitt inträde på fabriken, hemfallna till ett
slags frivillig träldom, i kraft hvaraf de snart sagdtn
kunna, såsom slafvar, säljas och köpas, emedan der
RESER RANE TE GERE OS ER er SRS
- mL