träffat ut för vidriga vindar. Redan d. 22 December voro lifsmedlen så medtagna, att manskapets; dagliga ration måste inskränkas till ett halft mått mjöl och ris. Försvagadt genom hunger, kunde icke folket under en uppkommande storm manövrera fartyget, utan måste gifva det till pris åt vågor och vindar. Alla voro öfvergifna, och för att uppehålla lifvet och stilla den frätande hungern, tillgrepo de hvad de kunde öfverkomma: läderbitar, trasor, knappar, t. 0. m. ricin-olja. För att släcka sin törst drucko de sjövatten, då det uti seglen samlade regnvattnet tagit slut. Den 22 Januari dog en matros ech två dagar derefter en annan. Begge liken blefvo, oaktadt deras vidriga stank, med begärlighet förtärda. Ändtligen förbarmade sig himlen öfver de olycklige. Då fartyget var nära att sjunka upp-: hann man danska ön Bederve(?), hvarest det öfverblifna manskapet lyckligen räddades. — Chineserna hafva nu ändtligen vågat försöket att företaga en resa till Europa. En stor djonk, bygd på Ko-Kiens skeppsvarf, har d. 6 December afseglat från Hong-Kong till England. Detta fartyg, Ki-In kalladt, är till största delen bemannadt med chinesiska matroser och bär, i stället för segel af vanlig segelduk, dylika af stora bambumattor. Fartyget är lastadt med alla slags märkvärdigheter, samt dessutom chinesiska dansare, komedianter och musikanter, hvilka i London skola uppföra konststycken.