HERRAR 0. OCH IL. WESTERDAHLS SOIRE. Sedan C. F. Bocks frånfälle har flöjten såsom soloinstrument härstädes blifvit i det offentliga allt mera sällsynt. Detta förhållande sträcker sig imedlertid tyvärr till alla blåsinstrumenter, hvilka merenrdels inskränka sig till ripienpartier, och numren 1i konsertprogrammerna alternera näs!an bloit mellan pianot och stränginstrumenter, hvad instrumentalmusiken vidkommer. De fle-ta offentliga musiknöjen förlora härigenom den omvexling, som beredes genom b!åsinstrumenternas karakteristiska mångfald, då nemligen komposition och exekultion förena sig till att ställa deras olika individualitet i dess rätta dager. Hrr Westerdahls produktion som flöjtvirtuoser var: således redan intressant såsom en fyllnad af denna brist, och blef det ännu mera genom deras utmärkta skicklighet samt deras med omsorg träffade nummerval. Bida bröderna läto höra sig med en konsert för 2:ne flöjter af Cramer, en rätt underhållande och med mycken omtanka skrifven pjes, hvari de ådagalade såväl cn utmärkt färdighet och precision, som en verkligen sällsynt ensemble. — Ett likaledes rätt intressant diverlissement af Kalliwoda. utfördes derefter af Hr L. Westerdahl med vacker ton och på ett för öfrigt i hvarje hänseende borömvärdt sätt. Det lifligaste bifallet tillföll imedlertid Hr O. Westerdabl för hans exekution af Färstenaus variationer öfver Auberska melodier. Hr W. visade här nemligen ett välde öfver sitt instrument, som endast det mest grundliga studium deraf kan gifva, och de tillfällen kompositionen gaf honom att ådagalägga sin färdighet uti: pass.ger, i olika manerer med dubbeltunga, staccato, uti driller, m. m., förstod han att begagna på det fördelaktigaste. Man skulle blot: ännu kunna önska hr W:s styl något mera elegans; och denna skulle säkerligen äfven snart vinnas, om han vistades i bufvudstaden och derigenom erhöll mera tillfälle att utveckla äfven denna sida af sin talang. Herr O. Westerdahls lilla 8:åriga son, Victor, hvars violinspel redan vid et föregående tillfälle vann så mycket deltagande, lät äfven nu höra sig och med lika framgång. Man kan hos detta barn ej misskänna ovanliga anlag, och hvad han redan presterar, hedrar lika myc