stören hyser betänkligheter vid dess öppna om-
talande, af fruktan för att hela anslaget skulle
kunna vägras under förevändning af dess än-
damålslöshet, huru oantligt det än måtte blifva
Skattkammarkanslern förklarade att han icke
förr än ett par veckor sednarv kunde uppgifvs
hvad som erfordrades, fastän ögonblickets kra
vore sådant, att anslaget utan dröjsmål måste
beviljas, om det skulle hinna gagna till något
Deremot kunde han uppgifva huru stort un-
derstödet redan varit. Mellan sistl. Septembei
och Januari hade 2 millioner blifvit utgifna
Det understöd, som sedan d. 4 Januari blifvi!
utbetaldt på Grand Juryns hemställningar, steg
till 425,000 och från d. 4 September till
4,372,000, hvaraf 476,000 blifvit gillade a
skattkammaren. De särskilda hjelpkommitte-
erna i Irland hade föreslagit 6,127,000 , at!
uttagas genom uppbörd hos de skattdragande i
sjelfva Irland. Den utgift som skattkammaren
godkänt var 2,500,000 , hvaraf 200,000 re-
dan åtgått mellan September och Januari. Hvad
som kunde fordras från nu till d. 4 Augusti
vore deremot omöjligt att säga. Inom Januari
månad hade 4,000,000 blifvit utgifvet; imed-
lertid ansågs en ansenlig besparing kunna ega
rum till våren, derföre att betydligt arbete
komme att erfordras till vårbruket. Utan tvif-
vel beböfde 300,000 hållas tillhanda, och
andra summor att beslutas, till följd af parla-
mentets bevillning, uti hjelpkommitieen. Sam-
ma inkast möttes i öfverhuset med samma und-
vikande svar. Oaktadt denna otillfredsställande
förklaring gick billen om understödet dock ige-
nom, artikel efter artikel, i underhuset.
Hvad som sannolikt mycket bidrog till denna
utgång var den gamle OConnels tal, som äf-
ven derigenom måste göra ett djupare intryck,
att det kanske ansågs för hans parlamentariska
svanesång; han var nemligen redan då så sjuk,
att han knappast kunde höja sin fordom så
kraftiga röst för att höras tydligt, och han har
sedan måst afstå från ansträngningarne i par-
lamentet, hvilka blifvit honom af läkarne all-
deles förbjudna.
Han kunde, — sade han — icke instäm-
ma i de många anmärkningar som blifvit gjor-
da mot de allmänna arbeten, hvilka till de
nödställda irländska arbetarnes understöd blif-
vit beslutna. I vestra trakterna af Irland hade
denna åtgärd visat sig ganska ändamålsenlig,
och det sålunda frambragta befunnits af utom-
ordentligt gagn. Beträffande den nu ifrågava-
rande understödsåtgärden, så gillade han väl
icke densamma helt och hållet; men han vore
beredd att afstå från hvarje inkast, som inom
honom höjde sig mot främmande help, för att
biträda hvarje åtgärd, som kunde skaffa ännu
litet mera föda åt det hungrande folket. (Hör!
Hör!) Åtgärden åsyftade omedelbart bistånd
för Irlands folk; och han fruktade att de he-
dervärda ledamöterna icke tillräckligt fattade
vidden af den rådande nöden: att de icke på
något mot anledningen svarande sätt kunde rö-
ras af fasorna i hans hembygds tillstånd: icke
begrepo det lidande, som der uthärdas. Huru
vidt tro de väl att förlusten af menniskolif re-
dan stigit under det nuvarande eländet?...
Han kunde berätta dem, att en förteckning
vore ingången från grefskaperna Limerik och
Cork, enligt hvilken, endast der, mer än 300
fullvuxna arbetare redan omkommit — och när
dödsfallen inom deras hushåll inräknas, öfver
410,000 — att de embetsmän, som sammandragi!
denna förteckning, ha förklarat det vara deras
öfvertygelse att omkring en fjerdedel af hela
folkmängden är färdig att förgås; och han vi
gade sielf försäkra att en fjerdedel af hela Ir-
lands folkmängd måste omkomma, så fram!
parlamentet icke vidtager något botemedel, som
är verksamt. Hvad som erfordras är inga små-
summor, inga lumpna gifvor eller enskilda
subskriptioner, utan en stor handling af national-
frikostighet: någonting i vidsträckt skala, svaran-
de mot olyckan som skall afbjelpas. Medgif-
ver parlamentet icke detta, så blir det ansvarigt
för fjerdedelen af Irländska folkets förtidiga
död. I en enda gård hade tjugo likbesigtnin-
gar nyligen hållits, och i stället för att min-
skas tillvexer det onda med hvar stund. En
ibland de oundvikliga följderna var pesten: en
smittsam nerffeber hade redan utbrustit och
härjade bland folket. Denna olycka kunde ej
stängas inom Irland; ledamöterna af detta hus
kunde icke göra sig trygga; farsoten skulle öf-
verföras till England med de flyktande uslin-
gar, som ilade dit för att se sig om efter lifs-
uppehälle; smittan måste sprida sig kring lan-
det, och ingen menniska kunde göra sig säker.
pJag fruktar, — fortfor han — att två mil-
lioner menniskor omkomma, om de ej få hjelp
härifrån. (Hör, hör! — Man kan visserligen
fråga: Hvarföre understödjas de ejinom sjelfva