stören hyser betänkligheter vid dess öppna omtalande, af fruktan för att hela anslaget skulle kunna vägras under förevändning af dess ändamålslöshet, huru oantligt det än måtte blifva Skattkammarkanslern förklarade att han icke förr än ett par veckor sednarv kunde uppgifvs hvad som erfordrades, fastän ögonblickets kra vore sådant, att anslaget utan dröjsmål måste beviljas, om det skulle hinna gagna till något Deremot kunde han uppgifva huru stort understödet redan varit. Mellan sistl. Septembei och Januari hade 2 millioner blifvit utgifna Det understöd, som sedan d. 4 Januari blifvi! utbetaldt på Grand Juryns hemställningar, steg till 425,000 och från d. 4 September till 4,372,000, hvaraf 476,000 blifvit gillade a skattkammaren. De särskilda hjelpkommitteerna i Irland hade föreslagit 6,127,000 , at! uttagas genom uppbörd hos de skattdragande i sjelfva Irland. Den utgift som skattkammaren godkänt var 2,500,000 , hvaraf 200,000 redan åtgått mellan September och Januari. Hvad som kunde fordras från nu till d. 4 Augusti vore deremot omöjligt att säga. Inom Januari månad hade 4,000,000 blifvit utgifvet; imedlertid ansågs en ansenlig besparing kunna ega rum till våren, derföre att betydligt arbete komme att erfordras till vårbruket. Utan tvifvel beböfde 300,000 hållas tillhanda, och andra summor att beslutas, till följd af parlamentets bevillning, uti hjelpkommitieen. Samma inkast möttes i öfverhuset med samma undvikande svar. Oaktadt denna otillfredsställande förklaring gick billen om understödet dock igenom, artikel efter artikel, i underhuset. Hvad som sannolikt mycket bidrog till denna utgång var den gamle OConnels tal, som äfven derigenom måste göra ett djupare intryck, att det kanske ansågs för hans parlamentariska svanesång; han var nemligen redan då så sjuk, att han knappast kunde höja sin fordom så kraftiga röst för att höras tydligt, och han har sedan måst afstå från ansträngningarne i parlamentet, hvilka blifvit honom af läkarne alldeles förbjudna. Han kunde, — sade han — icke instämma i de många anmärkningar som blifvit gjorda mot de allmänna arbeten, hvilka till de nödställda irländska arbetarnes understöd blifvit beslutna. I vestra trakterna af Irland hade denna åtgärd visat sig ganska ändamålsenlig, och det sålunda frambragta befunnits af utomordentligt gagn. Beträffande den nu ifrågavarande understödsåtgärden, så gillade han väl icke densamma helt och hållet; men han vore beredd att afstå från hvarje inkast, som inom honom höjde sig mot främmande help, för att biträda hvarje åtgärd, som kunde skaffa ännu litet mera föda åt det hungrande folket. (Hör! Hör!) Åtgärden åsyftade omedelbart bistånd för Irlands folk; och han fruktade att de hedervärda ledamöterna icke tillräckligt fattade vidden af den rådande nöden: att de icke på något mot anledningen svarande sätt kunde röras af fasorna i hans hembygds tillstånd: icke begrepo det lidande, som der uthärdas. Huru vidt tro de väl att förlusten af menniskolif redan stigit under det nuvarande eländet?... Han kunde berätta dem, att en förteckning vore ingången från grefskaperna Limerik och Cork, enligt hvilken, endast der, mer än 300 fullvuxna arbetare redan omkommit — och när dödsfallen inom deras hushåll inräknas, öfver 410,000 — att de embetsmän, som sammandragi! denna förteckning, ha förklarat det vara deras öfvertygelse att omkring en fjerdedel af hela folkmängden är färdig att förgås; och han vi gade sielf försäkra att en fjerdedel af hela Irlands folkmängd måste omkomma, så fram! parlamentet icke vidtager något botemedel, som är verksamt. Hvad som erfordras är inga småsummor, inga lumpna gifvor eller enskilda subskriptioner, utan en stor handling af nationalfrikostighet: någonting i vidsträckt skala, svarande mot olyckan som skall afbjelpas. Medgifver parlamentet icke detta, så blir det ansvarigt för fjerdedelen af Irländska folkets förtidiga död. I en enda gård hade tjugo likbesigtningar nyligen hållits, och i stället för att minskas tillvexer det onda med hvar stund. En ibland de oundvikliga följderna var pesten: en smittsam nerffeber hade redan utbrustit och härjade bland folket. Denna olycka kunde ej stängas inom Irland; ledamöterna af detta hus kunde icke göra sig trygga; farsoten skulle öfverföras till England med de flyktande uslingar, som ilade dit för att se sig om efter lifsuppehälle; smittan måste sprida sig kring landet, och ingen menniska kunde göra sig säker. pJag fruktar, — fortfor han — att två millioner menniskor omkomma, om de ej få hjelp härifrån. (Hör, hör! — Man kan visserligen fråga: Hvarföre understödjas de ejinom sjelfva