lare, hvarigenom en rad af gångar under den
nedersta våningen förskaffade en angenäm skug-
ga under dagens7hetta. Byggningen var mycket
liten och dörrarne och fönstren voro så talrika,
att man ingenstides kunde upptäcka tre fots
sammanhängande mur. Betjeningen utgjordes
af negrer och mulatter. Inga maltor funnos i
rummen. I ett hörn af samlingsrummet sutto
eller snarare lågo tre män omkring ett rundt
bord, hvilket uppb.r en ofantlig bål af bränvin
och vatten, som kyld s af ett stycke is. Hvar
och en af dem rökte en cigarr, och smuttade,
mellan hvarje gång röken utbl ste, på ett glas,
fyldt med den hetsande drycken; det syctes
tydligt, tt de njöto en icke obetydtig del af
jordisk sillhet. I början sutto de stumma, .be-
grundande och orörliga, såsom de mest stoiska
turkar; sedan började de prata med flödande
munvighst på dålig spanska. Slutligen, efter
tjugu eller trettio minuters förlopp, under hvil-
ken tid bränvinsbålen blifvit tömd, stega de
upp och gingo sin väg, i det de ogeneradt spot-
tade till höger och vens:er samt visade starka
symptomer till jemnvigtens förlust. I ett an-
nat hörn af rummet satt en man, omkring fyra-
tio år ungefir, och liste en engelsk tidning.
Hans hår var jerngrått. Några skrynklor på
hans panna och några djupa linier kring bans
mun skulle hafva gifvit han; ansigte ett utse-
ende af stränghet, om icke hans små mörka
ögon blickat så vänligt och spridt ett bestän-
digt leende öfver hans drag. Sedan han slutat
läsa tidningen, steg han upp; satte sina händer
under frackskörten och spatserade fram och
tillbaka i rummet, i det han sjöng med låg röst,
men med hela klangen af en äkta skottsk ac-
cent: My ain countrien.
Har jag det njet att träffa en landsman så
långt från hemmet, sade Allan till främlingen
och räckte ut sin band, som emottogs och ska-
kades med skottsk hjertlighet.