ansågo Regeringen antingen icke eller åmint-
stone blott i obetydlig mån komma att adop-
tera den liberalare åsigten. Ehuru mycket det
nu skulle fägna oss att hafva sett saken för
mörkt, så nödgas vi likväl tillstå, att denna
subjektiva öfvertygelse ännu fortfar oförmin-
skad, intill dess den faktiskt vederlägges. Till
undvikande af missförstånd och för att ej på
något sätt göra oss skyldiga till den misstankan,
att af oppositionsbegär framkasta en obehörig
insinuation, bör likväl tilläggas, att meningen
ingalunda är, det Regeringen är i något afseende
obenägen för bildningens spridande och för sed-
lighetens befrämjande medelst omsorger för det
ingående slägtets uppfostran. Långt ifrån att
detta skulle vara händelsen, råder otvifvelaktigt
ett rent och varmt nit i detta hänseende. Men
den farhåga, som föranleder vårt, och enligt
hvad vi förnummit, äfven många andras tvilvel
om, att det blifver något rätt bevändt med
läro verksreformen, härleder sig derifrån, alt om
icke vissa tecken bedraga, så förekommer, jemte
den nyssnämnda berömvärda afsigten hos plu-
raliteten af Konungens rådgifvare, en ganska
betydlig portion svaghet för det prelatensiska
intresset, hvilket åter, såsom man vet, är ytterst
konservatift i frågan om allmänna undervisnin-
gen, och i det längsta sträfvar att gvarhålla
densamma i formalismens och dogmatismens
bojor, i motsats till den nya tidens syftning
och bemödande att jemväl göra den unge
medborgarens bildning för det praktiska lifvet,
till befrämjand2: af såväl hans enskilda som
samhillets fördel, till en hufvudsak. Just detta
tro vi äfven att Regeringen gerna vill, men
frukta det oaktadt, att några medlemmar i kon-
seljen, af en alltför stor konsideration, samt må-
hända en eller annan äfven af någon sympathi
för prelatväldet, hvilket äter har en ganska
stark bundsförvandt i de nuvarande elementar-
läroverken och konsistorierna, kommer att gifva
efter så betydligt för dess impulser, att refor-
men, när den framkommer, blir ingenting att
tala om; och isynnerhet frukte vi, att chefen
för ecklesiastikdepartementet icke så obetydligt
ligger i hinderna på erbebiskopen på ena och
biskop Heurlin på andra sidan, naturligtvis i
figurlig mening uttryckt. — Amnet är så stort
och intressant, att det lönade mödan ännu åter-
komma till en närmare utveckling af hvad vi
förstå med en liberal reform derutinnan, mer
det anförda kan för tillfället vara nog till atl
angifva den synpunkt, hvarifrån Arftonblade!
betraktar Regeringens ställning; och för Reg:
ringen sjelf, om den skulle hefinna sig i när-
mare öfverensstämmelse med våra åsigter är
vi förmodat, bör det blifva en dubbel tillfreds-
stållelse att visa, det dessa tvifvel varit ogrun-
dade.