och vid felslåendet af den väntade exporten til
detta rike antogs frihandelssystemet såsom et!
medel att åter vinna afsättning på andra länder.
Hvad först beträffar den påstådda förminsk-
ningen i exporten till ofvannämnda länder, så
kunna Englands officiella uppgifter å utförseln
upplysa huru det dermed förhåller sig. Om
man i stället för tullföreningen (hvilken icke
är nämnd) sätter Tyskland, så befinnes det sam-
manräknade värdet af exporten till alla dessa
länder hafva varit:
År 48350 . . . . 414,798,000 .
4838 . . . . 24,434,000
4845 . . . . 25,047,000
Således tillväxte exporten betydligt, i stället
för att minskas, såsom ins. sagt. Att åter kri-
get mot China skulle hafva börjats för att der
vinna en ökad handel, måste ins. tillåta oss
betvifla. Den kända orsaken till detta krig var
den chinesiska regeringens misshag deröfver,
att England ej ville ingå i dess kustbevaknings-
corps, genom att biträda vid opii-införselns för-
hindrande. Att vidare den felslagna förhopp-
ningen på ökad utförsel till China skulle hafva
varit orsaken till förlidet års åtgärder, är väl
en af de löjligaste kombinationer man någon-
sin sett, enär hela exporten, som år 1842 ut-
gjord 47,381,000, deremot förlidet år steg till
60,111,000 , och således tyckes hafva bordt
lemna rik ersättning. Det är också kändt, att
Englands handel aldrig varit i ett mera blom-
strande tillstånd än just då, när ins. låter detta
land vidtaga en förtviflad åtgärd till dess upp-
hjelpande.
För att dess bättre kunna kombinera förlidet
års handelslagstiftning med kriget mot China,
behagar ins. alldeles förbigå allt, som förut blif-
vit gjordt i samma väg. Men dessa föregående
handlingar förtjena ej att sålunda begrafvas i
glömska. Redan 41823 och 41825 vidtogos på
ministrarne Huskissons och Robinsons tillstyr-
kan en mängd åtgärder till lättnad för hand In.
Så upphbäfdes förbud eller minskades tullen på
många artiklar, förnämligast väfnader och me-
taller; äfvensom: navigationsakten mildrades.
Tfrån den tiden ända till 48342 skedde äfvenle-
des många tullnedsättningar. Men detta år var
isynnerhet märkligt för sina handelsreformer.
Då borttogos alla förbud, och tullafgiften blef
i allmänhet nedsatt till 25 procent. Af 41200
artiklar undergingo omkring 750 tullnedsätt-
ning. Den stora tillvext i statsinkomster, sm,
i bredd med lättnad för konsumenten, följde
på dessa nedsättningar tillät parlamentet, att
år 1844 borttaga tullen å ull, samt följande året
på bomull och 450 andra artiklar. På cn stor
mängd artiklar nedsattes den äfven betydligt,
äfvensom exporttullen på samma gång borltogs.
Af alla dessa tullnedsättningar nämner nu ins.
endast dem på råämnen, hvilka han dock fram-
Nyttar till 4846. Hvarutaf kan ett sådant för-
döljaude komma? Utan tvifvel derutaf, att om
ins. omtalat hela förhållandet, så hade han måst
erkänna förlidet -års åtgärder endast vara en
konseqvent fortsättning af många föregående i
samma riktning; hvaremot han nu fått tillfälle,
att göra dem till en nödfallsutväg, tillgripen
under förtviflade omständigheter.
Insändaren har obestridligen rätt deruti, att
förlidet åts tullnedsättningar angingo lifsmedel
och råämnen. Men om förändringen stannat
dervid, så hade ins. äfven haft rätt utisitt på-
stående, att Britterne i vissa fall allena anta
git den tria handeln. Förhållandet råkar nuj!
likväl, att vara rakt motsatt insändarens upp-l:
gift, alldenstund tullnedsättningarna rörde äfven .
varor, som ins. skulle kalla lyxartiklar, och l:
förädlade,. Så borttogs tullen å gröfre bom-
ulls-, ylle- och linne-varor, samt bestämdes tillj:
endast 40 procent å de finare. På sidenvaror:
ble! afgiften 135 procent, samt på förädlade va-4
ror i allmänhet 40 procent. Det bör ej heller
förgätas hurusom skyddet för kolonierna upp-
hörde eller betydligt minskades. Det förra var
fallet hvad socker beträffar. Det är sannt, att
då afgiften på utländskt timmer, som före 1842
var 43 sh. per load, successift nedsatts till 15
sh., så har tullen på koloniernas blifvit nedsatt
från 40 till 4 sh., samt sålunda en differential-
tull bl.fvit bibebållen. Men dervid är att an-
märka, hurusom skilnaden emellan afgiften å
kolonialt och utländskt timmer blifvit nedsatt
från 45 sh. till 44, hvarig. nom i alla händelser
främmande länder vunnit betydligt; så mycket
mer som det canadiska timrets sämre beskaf-
fenhet och större transportkostnad försvårar
Aacce täflon med Octarcigländernac och NarrisaR
. vv —— mm am mm mm 7