föll han på bädden och omfamnade sin dotters
knän, i det han våldsamt utbrast i gråt.
Jag ämnar icke göra er den plågan, mina
herrar, att upprepa slla de långsamma försök
jag företog under de två första månaderna. Jag
lät föra benne i en bärstol till mitt hus, gaf
henne ett rum, som skimrade af all Österns
prakt, och tillät ingen stt nalkas henne, utom
tvänne af bennes grekiska betjening, vid hvil-
kas. uppassning hön var van. Jaglyckades för-
nämligast att få lif i hennes stelnade lemmar
genom froitering, och bon blef känslig för mu-
sik och Österns vällukter,-som jag brände i en
rök-lampa i hennes rum. Men dervid stadna-
de likväl min skicklighet. Jag kunde hvarken
r0a eller bedröfvaxbenne. Hennes sinne var
öfver min inverkningsförmåga. Sedan jag, en-
ligt min tanka, gjort alla möjliga försök, var
min uppfinning uttömd, och jag började att
förtviflas - 7 ;
Hon sysselsatte likväl mycket mina tankar.
Ungefär för två månader sedan spatserade jag
en vacker morgon iden der orange-alleen; men
hastigt skyndade jag upp på mitt rum, ty en
ny ide: hade gått supp- för mig. -J skulien
hafva förklarat mig för dena tokigaste i hela min
fämilj, om j haden sett mig, mina herrar. Jag
körde ut flickan, som höll på att bädda min
säng, tvättade och sparfymerade mig, som om
jag skulle hafva gått på bal, betäckte mitt hvita
hår med en vacker brun peruk, cn relik från
mina -sprättiga dagar, sminkade mig, satte på
mig hvita handskar och gick sedan, med det
mest ungdomliga utseende jag kunde antaga,
till min patients rum.
Hon låg med hufvudet stödt mot sin magra
arm, och när jag steg in, fästade hon sina mör-
ka ögon på mig. Jag närmade mig henne, kysste
hennes hand med vördnadsfull artighet och hvi-
skade i hennes öra, med de ömmaste toner, som
min förstörda stämma kupde antaga, en följd af
fina artigheter öfver hennes skönhet. Hon lig
så orörlig som marmor; men jag hade icke för-
gäfves räknat på qvinnans herrskande passion.
En fin: rodnad på hennes kind; och en sakta
svallning i tinningen, endast märkbara för min