Tepresenteras i Aftonbladet samt, såsom vi tro äfven Dagligt Allehanda, ett ganska betydligt utrymme både för byråkratiska, aristokratiska och. royalistiska anspråk, i politiskt hänseende: och. allmänheten önskar och längtar, att än en gång få se öppet uttaladt på hvad punkt Regeringen befinner sig inom detta utrymme. Det var derföre som vi, redan under sistlidne höst, ansågo det vara mycket orätt och förhastadt af Allehanda att taga för afgjordt just det som återstår att bevisa, nemligen, att Regeringens system är liberalt, hvad politiska frågor beträffar; enär vi ej kunde förstå annat, än att Allehanda antingen måste anse ett liberalt politiskt system fordra förfäktandet af de politiska principer, som den liberala pressen, t. ex. Allehanda, Winterbladet och Aftonbladet sjelfve, dittills förfäktat, eller ock att det frånträdt några al dessa principer, hvilket dock ej var händelsen, enär Allehanda till och med yrkade på nödvändigheten af en förändring i konseljens personal, för principernas skull. Vi tillåte oss äfven erinra, att ÅA. B. då, i motsats till Allehanda, förklarade sin åsigt vara, att Regeringen, i politiska frågor, icke omfattar det liberala systemet, sådant som vi här definierat det, utan snarare mer närmar sig till de konservativa. Denna öfvertygelse, som hos oss ännu fortfar och måste fortfara oförminskad, intilldess vi få se åtminstone något bestämdt bevis på ett motsatt förhållande, och icke endast sådana fenomener, som snarare tjena att underhålla tviflet, var det också, som mot slutet af förra året förorsakade en temligen liflig polemik mellan Aftonbladet och Dagligt Allehanda. Sakens vigt är icke så liten: vid första påseendet kan striden väl synas vara endast om ord; men låtom oss taga en sakfråga — såsom representationsfrågan till exempel. I denna fråga anse vi Regeringen stå betydligt närmare till de konservative, än till de liberale (hvilket strax skall närmare förklaras). Under denna förutsättning blir då ställningen följande. Pressen, sina grundsatser likmätigt, yrkar på antagandet af grundsatser i riktningen af den norska konstitutionen, fastän med vissa nödiga förändringar, och framhåller till Regeringens och nationens bebjertande den sällsynt lyckliga erfarenhet man äger af den norska representationens lugna kraft och goda verkningar. Men Regeringen skulle för ingen del och lika litet, som de ultrakonservative, vilja beqväma sig att här upptaga och förorda hufvudgrunden för vål-rätten och riksdagens sammansältning, på hvilka Norges representation hvilar. Imedlertid måste Reg. gerna se, att pressen, det oaktadt, ville i allmänna termer kalla Regeringens system liberalt och derigenom gifva den ett stöd. Men å andra sidan måste äfven ett förhastadt antagande i detta fall å pressens sida bidraga; att insöfva det allmänna tänkesättet och skapa illusioner; och; enligt hvad erfarenheten från andra länder uti likartade fall visat, kan detta! stundom gå så långt, att det funnits Regeringar, som anselt sig sjelfve utomordentligt liberala, fastän de i sjelfva verket icke velat gifva med sig en enda nagelsbredd, när det gällt de-; ras egen makt och fördel. Sålunda är det ganska möjligt, att H.M. Konungen i Preussen anser sig hafva handlat i en ganska frisinnad anda genom den nya författningen om landtdagen. Detta må då gälla såsom hans subjektiva öfver;ygelse; men de, som förfäkta folkets rättigheer och arbeta för rättstillståndets införande eller . ullkomnande, föreställa vi oss deremot skola l: inse för sin pligt, att icke underhålla denna illu: sion, utan söka ådagalägga, att den nya författningen blott till skenet, men icke i verkligheten, innefattar någon förändring i det gamla. Då vi högligen önska, att icke härvid framtälla mot vår egen regering någon orältvis ininuation eller beskyllning, så vilje vi, för a:t å en hufvudpunkt sliten, framställa tll Alleandas besvarande t. ex. följande: Då, nyss före representationskommittens uppösning, den bekanta artikeln Om öfre kamnarens Organisation så plötsligt förekom i Pöstidningen, hvilken allmänt anses hafva kammarerren grefve Henning Hamilton till författare, ch hvars innehåll gick ut på att motarbeta en liberalare fraktionens åsigter inom kommitsen (hvilken fraktion Allehanda vid ett tillille oriktigt kallade den ultra-radikala), är et. väl sannolikt eller ens antagligt, att denna relikel i ett sådant ögonblick fick inflyta i osttidningen utan högvederbörligt tillstånd och amtycke? Men om åter grefve Hamilton och egeringen voro ense om de principer, som förktades uti den artikeln, och hvilka onekligen ro bastant konservativa, huru kan då tviflet! A regeringens liberala system i denna del sägas , ara undanröjda? Nu påstå vi ingalunda med visshet, att Re-! t ÅG . —HV AA AL NT od OD ÖS