3 Mars 1843 väl bestämde ett maximum, men
icke något minimum, och att frågan således icke
var att författa 48 volymer om året, utan 90
volymer på fem år. I afseende härpå är det nog
att jemföra 4:de och 8:de punkterna i kontrak-:
tet för att inse, att om- ett -maximum bestämdes,
så skedde det derföre, att det för hrr Girardin och
Veron var utan ändamål att få ett större antal vo-
lymer. Man har icke talat om något minimum
derföre, att ett mindre antal volymer icke skulle
öfverensstämt med de begge tidningarnes behof för
sina följetonger. Det -motskäl man velat hemta
deraf, att ett minimum icke varit: bestämdt, har
dessutom blifvit framställdt på ett sväfvande och
skyggt sätt.
Det andra inkastet angick samteliga parternas
ömsesidiga begifvande. Utan tvifvel kan ett sådant
begifvande förändra ett aftal, men det förbehåll, som
finnes uti kontraktet i. afseende på parternas inbör-
destbegifvanden, angår icke antalet af de volymer
som skulle lemnas, utan endast tiden för deras af-
lemnande; men har väl hr Dumas kunnat visa att
kontraktets förbindelse blifvit inskränkt eller förän-
drad genom något ömsesidigt begifvande? På intet
Vvs om nn nr nr — -
I alla fall skulle detta skäl om ömsesidiga be-
gifvanden icke kunna användas mot hr Veron; hand-
lingarne öfverflöda af protester och påminnelser från
hr Veron till hr. Dumas; när han icke påminde
honom i små biljetter, fulla af tillgifvenhet, så ho-
tade han med stämningar. Men hvad som gäller
för hr Veron, gäller äfven för hr de Girardin. Den
täflan, som råder emellan deras begge tidningar, til-
lät ingendera att göra några försakelser för den an-
dras räkning. ;
Man har talat om det ofantliga arbete, hvarmed
svaranden var öfverhopad, ett verkligt Herkuliskt
arbete har man sagt, och har derigenom antydt ett
af de skäl, som skulle kunna göra ett aftal kraft-
löst, nemligen omöjligheten att uppfylla kontraktets
vilkor. Det behöfs väl knappt nämnas att denna:
invändning alldeles icke blifvit anförd af hr Dumas
sjelf. Han har tvärtom förekommit sin skicklige
sakförare i denna punkt, ty han har här sökt be-
visa, att ingenting är omöjligt för hans produktivi-
tet. Den utmaningshandske, han ensam kastat åt
fyrtio af ett odödligt och lysande samfund, :fritager
mig från att vederlägga hans försvarares invändning
(rörelse).
Den kungliga advokaten yttrade sig vidare rörande
invändningen om kontraktet med Dujarier; i detta
afseende ansåg han att Verön och de Girardin icke,
enligt deras kontrakt, haft rätt att fordra de voly-
mer som ej blifvit. lemnade 4843 före det Dujarier-
ska kontraktets upphäfvande i Dec. samma år; men
att Dumas icke heller. haft rätt att revindicera de
volymer, han intill denna tid lemnat, för att räkna
sig dem tillgodo för hvad han börde: lemna under
loppet af år 4846. Hvad man å begge sidor frivil-
ligt godkänt, borde få gälla. Hrr Veron och de
Girardin hade således icke att fordra för mer än
1846; och de volymer, som Dumas borde lemna un-
der loppet af detta år, voro icke aflemnade.-
Förutsalt att denna tolkning är mera billig än
sträng, fortfor hr Mongis, beklage vi icke detta; det
är domstolen värdigt att icke behandla en litterär
tvist såsom en handelsaffär. i
Men har man icke från sjelfva svarandesidan an-
tagit striden. på denna terräng? Har man icke sagt
oss att hans arbeten voro handelsvaror?
Detta är ett olyckligt ord i dylikt fall; och till
heder för litteraturen, denna ädla uppfriskning un-
der våra allvarsamma studier, hafva vi rättighet att
protestera mot ett dylikt språk. Ingen erkänner
heldre än vi:
.-. Qun auteur peut, sans crime,
Tirer de son talent un profit legitime,
och i våra ögon är det namn, hvarför man har sin
personliga förtjenst att tacka, det vackraste; vi
känna ingen mera ärofull rikedom än den, som är
arbetets lön (bifall).
Men vi vete också att snillets adel har sina kraf,
likasom bördens; vi vete att Gud ickegifvit menni-
skan snille, det ädlaste af dess väsende, för att der-
med köpslaga såsom med en vara, att göra ett yrke,
en handelsvara deraf. För öfrigt, mina herrar, un-
der hvilka anspråk hr Dumas också lofvat sina ar-
beten åt motparterna, har han icke kunnat beröfyva
dem de förra, utan att göra dem ett förfång. Detta
förfång skolen j pröfva: lagen vill upprättelse; den
na upprättelse skolen j bestämma.
Men, mina herrar, vi äro nu komna till den plåg-
sammaste punkten: det erfordras en sanktion åt eder
dom.
Hr Dumas förmögenhet är en artists förmögen-
het; hastigt förvärfvad, skingras den hastigt. J ve-
ten hvilken prakt han utvecklar, j kännen hans
frikostighet; ofta är den af det mest hedrande slag,
. den utgår från en känsla så ädel, att ingen skulle
vilja förneka den.
Vi beklage, att i det man söker bestrida en all-
mänt känd sak, man tvingar oss att bestämma öf-
ver denna punkt i rättegången.
Man har harmats öfyer den påstådda försäljnin-
en af den enda fastighet hr Dumas egde, då den-
Re skriftställare erbjöd säkra garantier åt tidningen
1e Soleil. Se här sakens sammanhang.
Seqvestern har verkligen blifvit upphäfven; men
detta endast provisoriskt, emedan 3000 francs kon-
tant alltid äro goda att erhålla; men man har ut-
iryckligen förbehållit sig rättigheten att åter börja
med utsökningen i nästa Mars månad.
Hr Mongis uppläste nu beviset öfver denna affär.
Bysättningstvånget är således af nöden. Mina
herrar, vi beklage att vi måste fordra detta; men
man måste förskaffa åt lagarna och ordentligen in-
ar RN oo MR RR RA mr