Tepresenteras i Aftonbladet samt, såsom vi tro
äfven Dagligt Allehanda, ett ganska betydligt
utrymme både för byråkratiska, aristokratiska
och. royalistiska anspråk, i politiskt hänseende:
och. allmänheten önskar och längtar, att än en
gång få se öppet uttaladt på hvad punkt Re-
geringen befinner sig inom detta utrymme. Det
var derföre som vi, redan under sistlidne höst,
ansågo det vara mycket orätt och förhastadt af
Allehanda att taga för afgjordt just det som
återstår att bevisa, nemligen, att Regeringens
system är liberalt, hvad politiska frågor beträf-
far; enär vi ej kunde förstå annat, än att Alle-
handa antingen måste anse ett liberalt politiskt
system fordra förfäktandet af de politiska prin-
ciper, som den liberala pressen, t. ex. Allehan-
da, Winterbladet och Aftonbladet sjelfve, dit-
tills förfäktat, eller ock att det frånträdt några al
dessa principer, hvilket dock ej var händelsen,
enär Allehanda till och med yrkade på nöd-
vändigheten af en förändring i konseljens per-
sonal, för principernas skull. Vi tillåte oss äf-
ven erinra, att ÅA. B. då, i motsats till Alle-
handa, förklarade sin åsigt vara, att Regerin-
gen, i politiska frågor, icke omfattar det libe-
rala systemet, sådant som vi här definierat det,
utan snarare mer närmar sig till de konserva-
tiva. Denna öfvertygelse, som hos oss ännu
fortfar och måste fortfara oförminskad, intill-
dess vi få se åtminstone något bestämdt bevis
på ett motsatt förhållande, och icke endast så-
dana fenomener, som snarare tjena att under-
hålla tviflet, var det också, som mot slutet af
förra året förorsakade en temligen liflig pole-
mik mellan Aftonbladet och Dagligt Allehanda.
Sakens vigt är icke så liten: vid första påseen-
det kan striden väl synas vara endast om ord;
men låtom oss taga en sakfråga — såsom re-
presentationsfrågan till exempel. I denna fråga
anse vi Regeringen stå betydligt närmare till
de konservative, än till de liberale (hvilket strax
skall närmare förklaras). Under denna förut-
sättning blir då ställningen följande. Pres-
sen, sina grundsatser likmätigt, yrkar på anta-
gandet af grundsatser i riktningen af den norska
konstitutionen, fastän med vissa nödiga förän-
dringar, och framhåller till Regeringens och na-
tionens bebjertande den sällsynt lyckliga erfa-
renhet man äger af den norska representationens
lugna kraft och goda verkningar. Men Rege-
ringen skulle för ingen del och lika litet, som
de ultrakonservative, vilja beqväma sig att
här upptaga och förorda hufvudgrunden för vål--
rätten och riksdagens sammansältning, på hvil-
ka Norges representation hvilar. Imedlertid må-
ste Reg. gerna se, att pressen, det oaktadt, ville
i allmänna termer kalla Regeringens system li-
beralt och derigenom gifva den ett stöd.
Men å andra sidan måste äfven ett förhastadt
antagande i detta fall å pressens sida bidraga;
att insöfva det allmänna tänkesättet och skapa
illusioner; och; enligt hvad - erfarenheten från
andra länder uti likartade fall visat, kan detta!
stundom gå så långt, att det funnits Regerin-
gar, som anselt sig sjelfve utomordentligt libe-
rala, fastän de i sjelfva verket icke velat gifva
med sig en enda nagelsbredd, när det gällt de-;
ras egen makt och fördel. Sålunda är det gan-
ska möjligt, att H.M. Konungen i Preussen an-
ser sig hafva handlat i en ganska frisinnad anda
genom den nya författningen om landtdagen.
Detta må då gälla såsom hans subjektiva öfver-
;ygelse; men de, som förfäkta folkets rättighe-
er och arbeta för rättstillståndets införande eller .
ullkomnande, - föreställa vi oss deremot skola l:
inse för sin pligt, att icke underhålla denna illu- :
sion, utan söka ådagalägga, att den nya författ-
ningen blott till skenet, men icke i verklighe-
ten, innefattar någon förändring i det gamla.
Då vi högligen önska, att icke härvid fram-
tälla mot vår egen regering någon orältvis in-
inuation eller beskyllning, så vilje vi, för a:t
å en hufvudpunkt sliten, framställa tll Alle-
andas besvarande t. ex. följande:
Då, nyss före representationskommittens upp-
ösning, den bekanta artikeln Om öfre kam-
narens Organisation så plötsligt förekom i Pöst-
idningen, hvilken allmänt anses hafva kammar-
erren grefve Henning Hamilton till författare,
ch hvars innehåll gick ut på att motarbeta
en liberalare fraktionens åsigter inom kommit-
sen (hvilken fraktion Allehanda vid ett till-
ille oriktigt kallade den ultra-radikala), är
et. väl sannolikt eller ens antagligt, att denna
relikel i ett sådant ögonblick fick inflyta i
osttidningen utan högvederbörligt tillstånd och
amtycke? Men om åter grefve Hamilton och
egeringen voro ense om de principer, som för-
ktades uti den artikeln, och hvilka onekligen
ro bastant konservativa, huru kan då tviflet!
A regeringens liberala system i denna del sägas ,
ara undanröjda?
Nu påstå vi ingalunda med visshet, att Re-! t
ÅG . - —- HV AA AL NT
od OD ÖS