mnmaaa-—3-rn0m--?! ?!XSI7D—s ooo — —tHNIHLTNLLL
skugga till skuggornas land! Men hugsvala ditt
sörjande Bjerta! Din vän står här! Du höll
din ed efter bokst.fven! Du stod med honom!
Ha, ha, halx
Hvad menar duy San Giusto? Jag trodde,
att du var död, och ehuftu män af vårt slag
icke äro födda att jemra sig, erfor jag en plåg-
s m känsla af enslighet. Vi hafva druckit vin
tillsammans — tillsammans tömt de största
penningpungar — tillsammans afhuggit de mest
skråland2 halsar, och om jag fann tröst i den
enda källan, som djefvulen var sinnad att lemna
mig, skulle icke San Giusto äfven hafva gjort
så?
Hm — hertig, du ör en smekande bof. När
man hör dig tala så mildt, skulle man kunna
tro, att du har sugit honungskakor i a!l din
dar, och när man hör dig tala så listigt, skulle
man kunna draga den slutsatsen, att du blfvit
viggad i ett ormbunksträsk — du vet ju, at!
ormer lefva der. Gamla qvinnor förtälja, att
ormar stundom göra sina tungor hala med ho-
nung, innan de framkrypa. Ha, ha, balChertig i
Tsst! Tala saktare! Isabella är i nästa rum.,
sVerkligen! Huru angenämt! Syns förban-
det på min skuldra? God natt
I det markisen sade detta, närmade han sig
Isabellas kammardörr. Hertigen fattade honom
häftigt i armen och utropade stolt: Nejl San
( usto; det skall icke ske! Isabella kan aldrig
bli din maka! Lemna henne allena!
Hal ryter den andre. - Vågar du bära hän:
der på mig, som du har att tacka för allt ?
En strid uppstår, Hertigen faller. Isabella
rusar skrikande ut ur rummet. Marki en stter