mnmaaa-—3-rn0m--?! ?!XSI7D—s ooo — —tHNIHLTNLLL skugga till skuggornas land! Men hugsvala ditt sörjande Bjerta! Din vän står här! Du höll din ed efter bokst.fven! Du stod med honom! Ha, ha, halx Hvad menar duy San Giusto? Jag trodde, att du var död, och ehuftu män af vårt slag icke äro födda att jemra sig, erfor jag en plågs m känsla af enslighet. Vi hafva druckit vin tillsammans — tillsammans tömt de största penningpungar — tillsammans afhuggit de mest skråland2 halsar, och om jag fann tröst i den enda källan, som djefvulen var sinnad att lemna mig, skulle icke San Giusto äfven hafva gjort så? Hm — hertig, du ör en smekande bof. När man hör dig tala så mildt, skulle man kunna tro, att du har sugit honungskakor i a!l din dar, och när man hör dig tala så listigt, skulle man kunna draga den slutsatsen, att du blfvit viggad i ett ormbunksträsk — du vet ju, at! ormer lefva der. Gamla qvinnor förtälja, att ormar stundom göra sina tungor hala med honung, innan de framkrypa. Ha, ha, balChertig i Tsst! Tala saktare! Isabella är i nästa rum., sVerkligen! Huru angenämt! Syns förbandet på min skuldra? God natt I det markisen sade detta, närmade han sig Isabellas kammardörr. Hertigen fattade honom häftigt i armen och utropade stolt: Nejl San ( usto; det skall icke ske! Isabella kan aldrig bli din maka! Lemna henne allena! Hal ryter den andre. Vågar du bära hän: der på mig, som du har att tacka för allt ? En strid uppstår, Hertigen faller. Isabella rusar skrikande ut ur rummet. Marki en stter