SN —
I. KAPITLET.
De lefde omedvetande om det som rörde
sig inom dem, om ..den odödlige. anden;
liksom stjernorna öfver deras hufvuden hade
tillkommit af egen -kraft. Och var der
verkligen lif inom dem? Fanns:der eld af
himmelskt ursprung i deras former af stoft,
obrukad som den lera Babels uppbyggare
begagnade, ofulländad som detta vidun-
derliga verk? Ack! Mig tycktes de vara
blott lefvande kroppar med dödfödda själar.
Montgommery.
Gamla ek, gif mig litet af din stams
fasthet och af dina grenars täcka löf,
på det verldsstormarne fritt må kunna
hvina omkring mig, och jag må kunna
stilla böja mig för dem, under det min
starka stam och mina fasta rötter för-
blifva orörda. J. R. Lowell.
Allan skyndade från postkontoret ned pålvä-
en, som förertill Palermos östra gränser. Flic-
or och ynglingar återvände grupptals från vin-
ch trädgårdarna, i hvilka de hade arbetat un-
er dagen. : Glädjen lyste i det unga bondfol-
ets ögon, och muntra ord sväfvade på deras
ppar. Allan nästan afundades dem deras he-
genhet, så tryckande han än visste den vara.
edan han gått vid pass tre fjerdedels mil på
en gamla Valerianska vägen, som går längs ut-
ned kusten, -anlände han till ett Fundaco, d.
. s. ett hus med: spis- och nättqvarter för re-
ande. Den välfägnad man der åtniöt var tyd-
sen icke af vanligt slag, och för den, hvars
billning törstade efter att samla praktstyc-
en för en följetong, skulle detta ställe kanske
högsta grad varit tillfredsställande; men Allan)
ide för tillfillet icke den minsta håg att sporra:
op inbillningen, hvilken i sjelfva verket, likt:
ssa vänner, muntrar oss i medgången; men!
mnar oss i motgången. Han var nedtryckt
tankan på den orättvisa han lidit af brittiske
nsuln, af den fattigdom som tycktes ämnad :