VaIlctS HYdLIANVL Alf UM, SMED, SIV MEN PUBL tilltaga, så må man oförtöfvadt använda andra medel, i synnerhet bloduttömningar. Under de många år, jag behandlat strypsjukan i dess första utbrott, har jag aldrig varit nödsakad att använda sistnämn-!8 de medel; ja, hos några familjer, hvilkas husläkare ie jag är, har man ofta, när tecken till strypsjuka vi-ke sade sig hos ett barn, utan att tillkalla mig, medSi framgång användt det utvärtes bruket af vatten. — 5! (G. H. o. S. T) I7 20 — — — Ifrån TavastranpD förtäljes i Finska blad :z Till en enstaka gård hade en afton tvenne ryssar och en björn anländt, den sednare klädd i kedja och nosgrimma. Gubbarne hade för sig och nalle hos den allena hemmavarande värdinnan anhållit om natt-kK, qvarter, hvilket äfven beviljades, hvarpå de erhölloBi sitt logis uti badstugan. Det led allt längre på V qvällen, och nalle jemte de andra kamraterna snar-st kade redan i sin ljufvaste sömn.: Värdinnan hade ännu något att syssla i stugan, den sista glöden tindrade i spiseln och natten bröt in. Då hördes med ens utanföre steg af flere personer; dörren slogs upp med bäftighet och in rusade sex karlar med bistra wu och utfrusna fysionomier. Med hotande åtbörder begärde de genast mat och bränvin. Värdinnan, som icke just måtte hafva hört till det feghjertade slaget, tycktes taga saken temligen kallblodigt, och genmälte endast, ätt för att skaffa mat och bränvin, ; måste hon gå ut i boden. De utfrusna banditerna,: som lära varit rymmare från Saima kanal, kastade — några klabbar på elden, samlade :sig deromkring, dc samt läto qvinnan gå. I största hast var denna hos de båda ryssarne i badstugan, och berättade hvad som inträffat, frågande dem till råds om hvad som I vore att göra. Åh, mente gubbarna, i det de gnug-: gade sömnen ur ögonen, ge du bara bränvinet åt oss, så skola vi nog klämma efter skurkarna. I ett nu var bränvinet till hands, den murrande nalle ruskades upp och trakterades grundligen. Derpå smög man sig sakta till stugudörren, skuffade in den af eldvattnet öfvermorske björnen, samt bommade till dörren utanföre. Efter den första bestörtningen, och då nalle började blifva för närgången, begyntes o naturligtvis en blodig batalj. Björnen kämpade som en verklig hjelte, ehuru hans pels måste uppbära icke så få slängar och knifstyng. Värdinnan hade! genast skyndat till närmaste gård efter hjelp. Snart; anlände denna, och då dörren öppnades, befunnos ! trenne af förbrytarne afsvimmade i sitt blod på golfvet, och de andra retirerade i de minst åtkomliga hörnen af stugan. Förbrytarne grepos och nalles blessyrer omplåstradesöpå det ömmaste. — EFTERGIFVENHET VERKAR IBLAND MER ÄN svånG. Ifrån Lemberg berättas följande historia: En bekant violin-virtuos F. L.... eger i Galizier några byar, som förvaltas af en hans slägtinge. I så under oroligheterna sistl: år bönderna icke ville utgöra dagsverken, förfrågade sig denne hos e aren huru han skulle bete sig och om han skulle ö ära auktoritetens biträde samt använda bestraffr ing g F L.... svarade, att man skulle göra intet der Do tan anse saken så, som om ett hagel har ja vn : 7 de er J git grödan, och lemna allt. åt sitt öde. Han ville ej uppreta sina underhafvande; de kor imo nog en gång till besinning. Så skedde. Bönd ina bergade sin egen skörd — och då de derefter med förundran sågo att herregårdens gröda icke ip d i hörvarken länsman, mi . vergades, men ej AM de af hyarken in, MP jtärhandräckningeller inspektorens karbas, så sär ge de några dit, för att tåga nvarföre MAN icke pergade Guds rika gåfvor. Förvaltaren rn Säl som de en gång hade vägrat att uppfylla Ba skyldigheten, men man ej ville hafva obehaget al 3 t pruka våld, så fick det gå, och säden I Guds namn ruttna på marken! Dessa enkla ord förfela . icke sin verkan, och inom fyra dagar var hela — sodsets gröda frivilligt införd i laFå a. Icke r den ringaste oordning behöfde derunjer öfverklar 0. 8 e — Lor sis Blanes franska revolutionshistoria har utko mmit och blifvit emottagen med sådan beigadielv st, att första upplagan, 40,000 exemplar, ut: på tvenne dagar. aj —, TJURFÄKTNING I EN SKOLA. En fransk tid2 ag berättar följande tragi-komiska tilldragelse: Uti st. Antoines kommun, departementet Doub, hade trenne tjurar kommit i strid på ett bete, nära socknens skola. Den svagare tog flykten och förföljdes af de begge andra, samt kom derunder inrusande i sockenskolan, der barnen, A0 till afitalet, just voro församlade med deras lärare. Alla försök att skrämma ut den objudne gästen voro fåfänga och han tog till och med skolmästaren. på hornen och kastade honora BWtver ett bord, ehuru utan vidare skada. Nu rusade de begge andra tjurarne efter in i skolan och angrep den första. En häftig strid uppkom mellan de förvildade djuren. Barnen hade, förskräckta och skrikande, tagit sin tillflykt under bord och bänkar Avilka snart kullkastades eller söndersplittrades a! tjurarne. Till all lycka återvann läraren likväl snart sin fattning, hjelpte barnen, det ena efter det andra, ut genom ett fönster i en vrå, dit kämparnt icke kunde framtränga, och tog slutligen sjelf samme reträtt, lemnande valplatsen åt de oskäliga inkräktarne. — ÖOnrM-AUTOMATEN. En fransk tidning omtalar att trenne olika författare för närvarande skole vara sysselsatta med sammanskrifvande af en tra gedi, hvars narön och ämne äro hemtade från den ryktbara Cleopatran. Samma tidning: berättar följande anekdot: Då Marmontels tragedi af samma namn första gången uppfördes, såg man en orm, . som satte hela publiken i förvånning; den väste, krälade och viftade med stjerten, slingrade sig omkring drottningens hals likt ett halsband, korteligen det var en fullkomligt dramatisk orm. Efter representationens slut framträdde en skådespelare och yttrade: Mina herrar och damer, sorgespelet som j sett uppföras är af hr Marmontel, mer ormen som visat sig på scenen är ett verk af herr Vaucanson, förfärdigare af automater. — Porst I WÄNE HÄRAD. I Wenersborgs Veckoblad läses ett sorgeqväde, infördt på begäran af åtskillige Wäne häradsboer, och författadt af en poet, som ibland annat haft följande Poetiska inspiration: p G p i 3 Du som går Bort ifrån din maka, Ört henne uti famnen slut; Du kanske kommer kall tillbaka, Och sedan från den bäres ut.s ellafan I IA