VaIlctS HYdLIANVL Alf UM, SMED, SIV MEN PUBL
tilltaga, så må man oförtöfvadt använda andra me-
del, i synnerhet bloduttömningar. Under de många
år, jag behandlat strypsjukan i dess första utbrott,
har jag aldrig varit nödsakad att använda sistnämn-!8
de medel; ja, hos några familjer, hvilkas husläkare ie
jag är, har man ofta, när tecken till strypsjuka vi-ke
sade sig hos ett barn, utan att tillkalla mig, medSi
framgång användt det utvärtes bruket af vatten. — 5!
(G. H. o. S. T) I7
20
— —
— Ifrån TavastranpD förtäljes i Finska blad :z
Till en enstaka gård hade en afton tvenne ryssar och
en björn anländt, den sednare klädd i kedja och nos-
grimma. Gubbarne hade för sig och nalle hos den
allena hemmavarande värdinnan anhållit om natt-kK,
qvarter, hvilket äfven beviljades, hvarpå de erhölloBi
sitt logis uti badstugan. Det led allt längre på V
qvällen, och nalle jemte de andra kamraterna snar-st
kade redan i sin ljufvaste sömn.: Värdinnan hade
ännu något att syssla i stugan, den sista glöden tin-
drade i spiseln och natten bröt in. Då hördes med
ens utanföre steg af flere personer; dörren slogs upp
med bäftighet och in rusade sex karlar med bistra wu
och utfrusna fysionomier. Med hotande åtbörder
begärde de genast mat och bränvin. Värdinnan,
som icke just måtte hafva hört till det feghjertade
slaget, tycktes taga saken temligen kallblodigt, och
genmälte endast, ätt för att skaffa mat och bränvin, ;
måste hon gå ut i boden. De utfrusna banditerna,:
som lära varit rymmare från Saima kanal, kastade —
några klabbar på elden, samlade :sig deromkring, dc
samt läto qvinnan gå. I största hast var denna hos
de båda ryssarne i badstugan, och berättade hvad
som inträffat, frågande dem till råds om hvad som I
vore att göra. Åh, mente gubbarna, i det de gnug-:
gade sömnen ur ögonen, ge du bara bränvinet åt
oss, så skola vi nog klämma efter skurkarna. I ett
nu var bränvinet till hands, den murrande nalle
ruskades upp och trakterades grundligen. Derpå
smög man sig sakta till stugudörren, skuffade in den
af eldvattnet öfvermorske björnen, samt bommade
till dörren utanföre. Efter den första bestörtningen,
och då nalle började blifva för närgången, begyntes o
naturligtvis en blodig batalj. Björnen kämpade som
en verklig hjelte, ehuru hans pels måste uppbära
icke så få slängar och knifstyng. Värdinnan hade!
genast skyndat till närmaste gård efter hjelp. Snart;
anlände denna, och då dörren öppnades, befunnos !
trenne af förbrytarne afsvimmade i sitt blod på golf-
vet, och de andra retirerade i de minst åtkomliga
hörnen af stugan. Förbrytarne grepos och nalles
blessyrer omplåstradesöpå det ömmaste.
— EFTERGIFVENHET VERKAR IBLAND MER ÄN
svånG. Ifrån Lemberg berättas följande historia:
En bekant violin-virtuos F. L.... eger i Galizier
några byar, som förvaltas af en hans slägtinge. I så
under oroligheterna sistl: år bönderna icke ville ut-
göra dagsverken, förfrågade sig denne hos e aren
huru han skulle bete sig och om han skulle ö ära
auktoritetens biträde samt använda bestraffr ing g F
L.... svarade, att man skulle göra intet der Do tan
anse saken så, som om ett hagel har ja vn :
7 de er J git
grödan, och lemna allt. åt sitt öde. Han ville ej
uppreta sina underhafvande; de kor imo nog en gång
till besinning. Så skedde. Bönd ina bergade sin
egen skörd — och då de derefter med förundran sågo
att herregårdens gröda icke ip d i hör-
varken länsman, mi . vergades, men ej AM
de af hyarken in, MP jtärhandräckning- eller
inspektorens karbas, så sär ge de några dit, för att
tåga nvarföre MAN icke pergade Guds rika gåfvor.
Förvaltaren rn Säl som de en gång hade vägrat
att uppfylla Ba skyldigheten, men man ej ville
hafva obehaget al 3 t pruka våld, så fick det gå,
och säden I Guds namn ruttna på marken! Dessa
enkla ord förfela . icke sin verkan, och inom fyra
dagar var hela — sodsets gröda frivilligt införd i la-
Få a. Icke r den ringaste oordning behöfde derun-
jer öfverklar 0. 8
e
— Lor sis Blanes franska revolutionshistoria
har utko mmit och blifvit emottagen med sådan be-
igadielv st, att första upplagan, 40,000 exemplar, ut-
- - : på tvenne dagar.
aj —, TJURFÄKTNING I EN SKOLA. En fransk tid-
2 ag berättar följande tragi-komiska tilldragelse: Uti
st. Antoines kommun, departementet Doub, hade
trenne tjurar kommit i strid på ett bete, nära sock-
nens skola. Den svagare tog flykten och förföljdes
af de begge andra, samt kom derunder inrusande i
sockenskolan, der barnen, A0 till afitalet, just voro
församlade med deras lärare. Alla försök att skrämma
ut den objudne gästen voro fåfänga och han tog till
och med skolmästaren. på hornen och kastade honora
BWtver ett bord, ehuru utan vidare skada. Nu rusade
de begge andra tjurarne efter in i skolan och an-
grep den första. En häftig strid uppkom mellan de
förvildade djuren. Barnen hade, förskräckta och
skrikande, tagit sin tillflykt under bord och bänkar
Avilka snart kullkastades eller söndersplittrades a!
tjurarne. Till all lycka återvann läraren likväl snart
sin fattning, hjelpte barnen, det ena efter det an-
dra, ut genom ett fönster i en vrå, dit kämparnt
icke kunde framtränga, och tog slutligen sjelf samme
reträtt, lemnande valplatsen åt de oskäliga inkräk-
tarne.
— ÖOnrM-AUTOMATEN. En fransk tidning om-
talar att trenne olika författare för närvarande skole
vara sysselsatta med sammanskrifvande af en tra
gedi, hvars narön och ämne äro hemtade från den
ryktbara Cleopatran. Samma tidning: berättar föl-
jande anekdot: Då Marmontels tragedi af samma
namn första gången uppfördes, såg man en orm,
. som satte hela publiken i förvånning; den väste,
krälade och viftade med stjerten, slingrade sig om-
kring drottningens hals likt ett halsband, korteligen
det var en fullkomligt dramatisk orm. Efter repre-
sentationens slut framträdde en skådespelare och
yttrade: Mina herrar och damer, sorgespelet som
j sett uppföras är af hr Marmontel, mer ormen som
visat sig på scenen är ett verk af herr Vaucanson,
förfärdigare af automater.
— Porst I WÄNE HÄRAD. I Wenersborgs
Veckoblad läses ett sorgeqväde, infördt på begäran
af åtskillige Wäne häradsboer, och författadt af en
poet, som ibland annat haft följande Poetiska inspi-
ration:
p
G
p
i
3
Du som går Bort ifrån din maka,
Ört henne uti famnen slut;
Du kanske kommer kall tillbaka,
Och sedan från den bäres ut.s
ellafan I IA