jUhden och andra förtroendemän, hvarefter man
ändtligen ihopfogade Patentet af den 3 Febru-
ari, öfver hvilket konungen och det kungliga
husets medlemmar förklarat sig ense. Vill man
tro på rykten, så har konungen sjelf velat gå
längre och till åtskilliga personer yttrat sig
beklaga att han varit hindrad ifrån att kunna.
gifva mer. Härom må man nu tänka hvad man
vill, men svirt är visst icke att inse af hvil-
ken ringa betydenhet det gifna är, så framt
man icke vill anse det som ,början till slutet
och betänka dess möjliga följder.
Ni vet att Preussen alltsedan år 18435 har
genom lagen af den 22 Maj ägt löfte om riks-
ständer, hvilka enligt den bekanta XII arti-
keln i Wienertraktaten skulle äga del i lag-
stiftningen och beskattningen. Genom lagen af
den 47 Januari 4820 angående statsskulden
och dess gäldand:, fastställdes att ingen ny
statsskuld kan tillkomma utan de iramtida
riksstindernas sammankallande; men dessa riks-
ständer förekommo icke. Genom lagen af den
3 Juni 4823 tillsattes, i deras ställe, provin-
cialständer, hvilket på sätt konungen förklara-
de i Königsberg 1840, vid sin tronbestigning, ut-
gjorde uppfyllelsen a! hans faders löfte år 1843.
Provincialständerna utbildade sig under de si-
sta åren till hvad den framlidne Wilhelm von
Humboldt föresjå!tt: till 8 parlamenter, hvilka
oupphörligt vid tronen yrkade på riksständer,
tryckfrihet, bättre representation af tredje stån-
det, lagskipning genom jury, kort sagdt aila
folkfrihetens attributer, hvarvid de icke kunde
bringas att svigta, genom några afvisningar eller
hotelser.
Städerna grepo till opposition, och deri för-
enade sig en del af adeln; så att äfven den
kortsyntaste icke kunde förbise att rörelsen
inom nationen var större och allmännare, än
att styrelsen kunde blifva mästare deröfver.
På denna grund och i den visshet, att några
statslån omöjligen kunde göras utan tillkallan-
de af några slags så kallade riksständer, hvil-
ken förvärlvats under försök hos de stora ban-
kirshusen, fann man sig bragt derhän, att be-
vilja patentet af den 3 Februari. I hvad mån
afsigten uppnås, kommer utgången alt visa;
men redan på förhand kan man sätta mycket
i fråga, huruvida de förmenta riksständerna
mottaga den åt landet patenterade grundlagen:
huruvida de anse sig befogade att antaga namn
af riksständer och att på den öfriga nationens
vägnar trida i borgen för statsskulden, enär
några andra, med begreppet om en nations re-
presentanter förenade behörigheter, icke blifvit
dem öfverlåtna: samt huruvida, under deras
till den 41 nästkommande April utsatta första
sammanträde, någon öfvervägande majoritet på-
yrkar nya underhandlingar emellan kronan och
folket, lör att på den lagda grunden komma till
en sannt grundlaglig samhällsinrättning.
Enligt Preussens närvarande statsskick gäl-
ler redan såsom lag, att nya författningar, hvari-
genom ändringar ske i personlig och egendoms-
rätt, och hvilka skola organiskt kunna inverka
på samfundsförhållandet i allmänhet, måste, in-
nan utfärdandet, föreläggas provincialständerna
till utlåtande; likasom att de böra underka-
stas rådplägning i statsrådet. Men patentet af
den 3 Februari har icke genomgitt dessa för-
beredelser, utan kommer omedelbart ifrån ka-
binettet, och har endast underkastats debatter
hos statsministeren. I sjelfva sin tillkomst står
det alltså i strid med gällande lagstadganden,
och - erbjuder redan härigenom åt landtdagen
anfallspunkter, hvilka sannolikt ej komma att
lemnas utan afseende; ty man har fått tillräck-
lig tid att väl öfverlägga härom på förhand,
och pressen är verksam med granskning af pa-
tentet.
Det torde möjligen intressera er tidnings lä-
sare att här finna de besvärspunkter angifna,
hvilka allmänna rösten redan framhåller mot
de åtskilliga stadganderne i den nya så kallade
grundlegen.
Patentets inledning förklarar att konungen
med detsamma har den tvåfaldiga afsigten: att
oförkränkt åt sina efterträdare öfverlåta den
rätt, värdighet och makt, som äro förenade med
hans af sina förfäder ärfda krona: men att han
derjemte vill förläna åt monarkiens ständer den
verksamhet, hvilken, i öfverensstämmelse med
besagde rättigheter och de för Preussen egna
förhållanden, kan betrygga fäderneslandets fram-
tida trefnad. Under dessa förutsättningar föl-
jer sedan patentet, hvilket knappast kunde ut-
fallå på annat sätt än som skett, så snart in-