jUhden och andra förtroendemän, hvarefter man ändtligen ihopfogade Patentet af den 3 Februari, öfver hvilket konungen och det kungliga husets medlemmar förklarat sig ense. Vill man tro på rykten, så har konungen sjelf velat gå längre och till åtskilliga personer yttrat sig beklaga att han varit hindrad ifrån att kunna. gifva mer. Härom må man nu tänka hvad man vill, men svirt är visst icke att inse af hvilken ringa betydenhet det gifna är, så framt man icke vill anse det som ,början till slutet och betänka dess möjliga följder. Ni vet att Preussen alltsedan år 18435 har genom lagen af den 22 Maj ägt löfte om riksständer, hvilka enligt den bekanta XII artikeln i Wienertraktaten skulle äga del i lagstiftningen och beskattningen. Genom lagen af den 47 Januari 4820 angående statsskulden och dess gäldand:, fastställdes att ingen ny statsskuld kan tillkomma utan de iramtida riksstindernas sammankallande; men dessa riksständer förekommo icke. Genom lagen af den 3 Juni 4823 tillsattes, i deras ställe, provincialständer, hvilket på sätt konungen förklarade i Königsberg 1840, vid sin tronbestigning, utgjorde uppfyllelsen a! hans faders löfte år 1843. Provincialständerna utbildade sig under de sista åren till hvad den framlidne Wilhelm von Humboldt föresjå!tt: till 8 parlamenter, hvilka oupphörligt vid tronen yrkade på riksständer, tryckfrihet, bättre representation af tredje ståndet, lagskipning genom jury, kort sagdt aila folkfrihetens attributer, hvarvid de icke kunde bringas att svigta, genom några afvisningar eller hotelser. Städerna grepo till opposition, och deri förenade sig en del af adeln; så att äfven den kortsyntaste icke kunde förbise att rörelsen inom nationen var större och allmännare, än att styrelsen kunde blifva mästare deröfver. På denna grund och i den visshet, att några statslån omöjligen kunde göras utan tillkallande af några slags så kallade riksständer, hvilken förvärlvats under försök hos de stora bankirshusen, fann man sig bragt derhän, att bevilja patentet af den 3 Februari. I hvad mån afsigten uppnås, kommer utgången alt visa; men redan på förhand kan man sätta mycket i fråga, huruvida de förmenta riksständerna mottaga den åt landet patenterade grundlagen: huruvida de anse sig befogade att antaga namn af riksständer och att på den öfriga nationens vägnar trida i borgen för statsskulden, enär några andra, med begreppet om en nations representanter förenade behörigheter, icke blifvit dem öfverlåtna: samt huruvida, under deras till den 41 nästkommande April utsatta första sammanträde, någon öfvervägande majoritet påyrkar nya underhandlingar emellan kronan och folket, lör att på den lagda grunden komma till en sannt grundlaglig samhällsinrättning. Enligt Preussens närvarande statsskick gäller redan såsom lag, att nya författningar, hvarigenom ändringar ske i personlig och egendomsrätt, och hvilka skola organiskt kunna inverka på samfundsförhållandet i allmänhet, måste, innan utfärdandet, föreläggas provincialständerna till utlåtande; likasom att de böra underkastas rådplägning i statsrådet. Men patentet af den 3 Februari har icke genomgitt dessa förberedelser, utan kommer omedelbart ifrån kabinettet, och har endast underkastats debatter hos statsministeren. I sjelfva sin tillkomst står det alltså i strid med gällande lagstadganden, och erbjuder redan härigenom åt landtdagen anfallspunkter, hvilka sannolikt ej komma att lemnas utan afseende; ty man har fått tillräcklig tid att väl öfverlägga härom på förhand, och pressen är verksam med granskning af patentet. Det torde möjligen intressera er tidnings läsare att här finna de besvärspunkter angifna, hvilka allmänna rösten redan framhåller mot de åtskilliga stadganderne i den nya så kallade grundlegen. Patentets inledning förklarar att konungen med detsamma har den tvåfaldiga afsigten: att oförkränkt åt sina efterträdare öfverlåta den rätt, värdighet och makt, som äro förenade med hans af sina förfäder ärfda krona: men att han derjemte vill förläna åt monarkiens ständer den verksamhet, hvilken, i öfverensstämmelse med besagde rättigheter och de för Preussen egna förhållanden, kan betrygga fäderneslandets framtida trefnad. Under dessa förutsättningar följer sedan patentet, hvilket knappast kunde utfallå på annat sätt än som skett, så snart in