a TR Rn mee vw Fl WOT tr -Ide begge anstalternas olika ändamål. -lupp och ned, så kan man påstå, alt ju mer I läroämnena bli speciella, desto mer böra skoJinom en och samma anstalt, utan enorma kostIhället. Alla skola lära sitt eget lands samt ett I Kopparbergs Läns Tidning för den 20 Mars 1846 och hvilka helt enkelt ville ådagalägg Om män, såsom Winterbladet, obekymrad om rimligheten, betraktar teknologiska institutet lorna bli generella, eller att den förberedande tekniska undervisningen bör spridas på flera punkter kring hela landet, men sammanföras i det allmänna teknologiska institutet, när elevens studium kommer så långt, att det tar en bestämd riktning. Betraktar man förhållandet rätt, så bör man väl säga tvertom, eller att den förberedande undervisningen, som är behöflig för alla grenar, kan inhemtas på ett ställe och af samma lärare; hvaremot den derpå följande speciella, som är olika för olika grenar, måste inhemtas af serskilda lärare och derföre blir åtminstone svår, om ej omöjlig att bringa nader och svåra kollisioner. Denna, sanning kan väl ej bestridas, om den än låter bortresonnera sig genom sammanblandning af olikartade föremål. I närvarande fråga är det institutets och bergsskolans olika arter, som blifvit sammanblandade. Låtom oss åskådliggöra detta, först genom ett allmänt resonnemang, sedan genom tillämpning på de begge inrättningarna. Föreställom oss ett antal barn, åt hvilka skall bibringas en något fullständigare uppfostran, åt somliga för ett, andra för ett annat kalli sameller annat fremmande språk; alla skola inhemta religionslära, geografi och historia, räknelära, geometri, naturlära, allmän teknologi; alla böra undervisas i ritning samt vissa kroppsrörelser för nytta och nöje o. s. v. Hela denna undervisning i skolan bör, stigande från klass till klass, meddelas alla barnen, till dess man anser, att undervisningen bör göras serskild för dem, som ämna bli vettenskapsmän, och serskild för dem, som ämna bli practici. Denna punkt bestämmes af tidens allmänna bildningsgrad: den beror på huru mycket .man fordrar, att t. ex. en språkforskare bör i allmänhet känna om teckning, destillation, byggnadskonst m. m., eller en byggmästare om språk, historia, astronomi m. m. Klasserna hafva hittills varit gemensamma för alla och må med ett namn kallas apologistskola. Nu fördelas undervisningen på 2:ne linier: den vettenskapliga, genom lärdomsskolan, (gymnasium) och universitetet; den praktiska, genom realskolan, teknologiska. institutet och de speciella tillämpningsskolorna. -Den förra linien behöfva vi här icke betrakta, utan fortsätta endast med den sednare. Realskolan ) meddelar, liksom lärdomsskolan, rent vettenskaplig undervisning, men. endast i sådana läror, som finna direkt tillämpning i konsterna och lifvets praktiska yrken, såsom t. ex. språk, matematik, naturhistoria, naturlära, konsthistoria m. m., samt i de praktiska öfningar och experimenter, som äro behöfliga för teoriernas förklaring, t. ex, i räkning, ritning, geometrisk konstruktion, teckning, fysiska och kemiska experimenter, m. m. — Realskolor i fullt denna bemärkelse finnas väl ännu icke; men det vore ej för mycket om åtminstone en sådan i Stockholm inrättades, såsom förberedande för teknol. institutet, på det undervisningen der måtte kunna undvikas iså allmänna ämnen söm språk, aritmetik, geometri, teoretisk fysik och kemi, m. m. dylikt. Teknologiska institutet. Liksom realskolan meddelat undervisning i de rena vettenskaperna, så meddelar institutet en teoretisk undervisning om samma vettenskapers tillämpningar i det praktiska lifvet. Men undervisningen måste numera föredragas och klassificeras efter ändamålet med de konstmedel, som för lifvets serskilda yrken äro behöfliga, hvarvid hvarje mes de! med dess fenomener vettenskapligt förklaras och med praktiska experimenter, till proceduren så mycket som möjligt liknande de verkliga yrkenas, förtydligas. Genom systematisk sammanställning och förklaring erhålles på detta sätt en allmän öfversigt af alla konstmedels och konsters (yrkens, praktikers etc.) sammanhang och olikheter. — Häraf visar sig således, att äfven teknologien är -en vettenskap, men om de rena: vettenskapernas tillämpningar för lifvets behofver. Vidare visar sig, att, liksom realskolans öfningar och experimenter skulle åskådliggöra de rena vettenskapernas satser, så anställas teknologiska institutets experimenter icke heller för sin egen skull, utan såsom exempel, till åskådliggörande af den vettenskapliga förklaringen öfver lifvets samtliga konstmedel: de måste derföre med opartiskhet lånas från alla yrken. — Vid teknologiska institutet är således lärans bibringande hufvudsak och experimentet blott exempel. Speciella tillämpningsskolor (t. ex. bergsskolor, landtbruksoch skogsinstituter, artilleriläroverk, byggmästarskolor o. s. v.). Här bli de praktiska öfningarna och experimenten hufvudsak och läran deremot den lykta, som lyser, förklarar, förutser och ledsagar. Sedan eleven vid teknologiska institutet sett de snart sagdt i oändlighet varierade tillämpningar på alla yrken, som en och samma naturlag eller rent vettenskapliga sanning kan erhålla, och således sett det sammanhang, dessa yrken ega, skall han vid den praktiska tillämpningsskolan göra sig skicklig att sjelf sköta något visst yrke och till den ändan lägga hand vid: dess: utöfning,