ädkande allmogen i Stockholms och Öregrunds skä
gårdar underdånigst anfört kustfartens behof af fö
andring i de stadganden, som nu, emot hvad fordo
brukligt varit, så tolkas, att kust-allmogens urgam
befrielse från skyldigheten att taga lots blifver
många tall kränkt och svåra hinder och uppoffril
gar den påläggas, hafve vi äfven blifvit ålagda, a
i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådig
uppmärksamhet på några förhållanden, hvilka eft
petitionens undertecknande blifvit kände och nä
mare betänkte.
Det skall nemligen af dem, som yrka att kustfi
tare må åläggas det känbara tvånget att taga lot
för hvad man kallat infarten från öppen sjön, up
-gifvas, att en sådan skyldighet vore nödig för sj
assurance-inrättningarnes säkerhet. Huru falskt oc
ogrundadt detta inkast är, finnes lätt om man bi
traktar, att risken för fartyg och last under en it
-omskärssegling af ända till hundrade sjömil, hvarur
der likväl befrielse för skyldighet att taga lots å
njutes, måtte vara ofantligt större, än vid inseglir
gen från öppen sjö, på de ställen, der en sådan ka
ifrågakomma; samt tillika besinnar, att assuranct
inrättningarne icke kunna risquera mera, vid kus
fartygens insegling fiån öppen sjö, än de risque
vid deras utsegling till densamma, i samma farva
ten, för hvilken man likväl icke ifrågasatt skyldig
heten att taga lots.
Deremot vinna assuradörerna en vigtig fördel oc
-gäkerhet, för att de med skärgårdarne obekante, u
rikes sjöfarten bedrifvande skeppare, kunna med si
kerhet påkalla ständig uppassning af lotsarne, om d
med farvattnen vanligen fullt bekante kustfarar
icke tvingas att anlita lotsens, för dem i de flest
fall obehöfliga biträde; och vi våge påstå, att or
kustfartens stora antal fartyg underkastas ett sådar
tvång, vid alla de tillfällen, då de för sin manöve
och tidsvinst kunna behöfva utgå i öppna sjön, fö
att på annat håll derifrån åter i skären insegla, s
skall lotspersonalen icke på långt när förslå för des
behof, och utrikes farten blifva utan nödig uppass
ning.
Vidare torde Eders Kongl. Maj:ts nådiga upp
märksamhet fästas på omöjligheten att åstadkomm
en förbättring i Lotsverkets ställning, lotsarnes ut
komst och duglighet m. m, genom blotta förhöjnin
gen af lotspenningarne. En sådan förbättring måst
sökas på annan väg. Förhöjningen af lotsafgiftern
skall ännu mera försvåra vår handel och sjöfart, sam
förminska handelsflottan; den skall ännu mer af
skräcka utlänningen från att nalkas våra kuster ocIl
besegla våra farvatten. Den skall möjligen, till följ
af det yttersta behofvet, komma några få lotsstatio
ner till godo, der farten redan nu är så stor, at
lotsarne skulle kunna befinna sig rätt förnöjda, on
fördelningssättet af lotsumgälderna vore rättvist oci
lämpligt; men omöjligt skall denna förhöjning kunn
något uträtta på de flesta stationer, der blott et
eller annat fartyg hvarje år framseglar — just til
följd af de dryga kostnader, som ännu nedtrycke
vår sjöfart, och de besvärliga, tidödande formalitete
och kontroller den är underkastad, hvilka ofta för-
enas med svåra hinder och vexationer. Utan en
bestämd delaktigket i de bättre lottade stationernas
större inkomster, eller, som är detsamma — utan att
staten tillförsäkrar lotsen en del af sin bergning
ifrån de gemensamma: lotsinkomsterna, och efter se-
glationens förhållande lemnar honom att vidare be-
trygga sin utkomst genom vaksamhet, påpasslighet
och skicklighet, så skall hvarken den enskildte, eller
det allmänna blifva med lotsverket belåtet. Det är
genom afpassandet af lots-antalet, efter utrikes sjö-
fartens behof — genom uppmuntrande af lotsyrkets
förening med fisket i yttre farvattnet — genom be-
löning för kunskap, skicklighet och drift, som lots-
personalens ställning och sjöfartens fördel kunna ge-
mensamt befordras. Att kasta största delen af lots-
verkets kostnad på inländska kustfarten, är ett o-
fantligt misstag, som i sina följder måste drabba
eget land och egna medborgare. Må inrikes farten
få begagna lotsbiträde i de få fall det behöfves, då
så ske kan. I de flesta fall skall den tillräckligt,
liksom i fordna tider, innan tolkningen af 4827 års
författning förändrat detta förhållande, finna biträ-
den utur fiskare- eller kustbo-personalen, som ej be-
höfva statens löner eller påräknas för den större sjö-
farten. Men må den förskonas från skyldigheter,
hvilka endast bidraga att hindra folkets inre före-
tag och undertrycka lusten att söka hjelpa sig sjelf.
Då skall den vigtiga inrikes: handeln finna sig fullt
belåten med kust-allmogens bemödanden, att genom
förbättringar i fartyg och sjömanskap, lokalkänne-
dom och ordentlighet, motsvara dess behof och bi-
draga till gemensam vinning och förkofran. Afven
Staten skall för sitt försvar, sin kustbevakning, sina
transporter, röna fördelen af den utvidgning af kust-
farten, som blifver en säker följd af dess större lätt-
nad och frihet.
Nådigste Konung!
Vi bönfalle, att Eders Kongl.: Maj:t täcktes taga
dessa våra underdåniga framställningar i nådigt öf-
vervägande, i sammanhang med den underdåniga
petitionens öfriga innehåll, då den nya lotsreglerin-
gen underkastas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröf-
ning; och våge försäkra om den djupa undersåtliga
vördnad, trohet, och nit, hvarmed vi framhärde
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste
Matts Pehrsson, Eric Olsson, C. P. Ericsson,
från Edsvik. — från Simpnäs. från Bro.
Pehr Ahlström, And. Pehrsson, And. Pehrsson,
från Arholma. från Skeppsmyra. från Wäddö.
Erie Enalund.