ädkande allmogen i Stockholms och Öregrunds skä gårdar underdånigst anfört kustfartens behof af fö andring i de stadganden, som nu, emot hvad fordo brukligt varit, så tolkas, att kust-allmogens urgam befrielse från skyldigheten att taga lots blifver många tall kränkt och svåra hinder och uppoffril gar den påläggas, hafve vi äfven blifvit ålagda, a i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådig uppmärksamhet på några förhållanden, hvilka eft petitionens undertecknande blifvit kände och nä mare betänkte. Det skall nemligen af dem, som yrka att kustfi tare må åläggas det känbara tvånget att taga lot för hvad man kallat infarten från öppen sjön, up -gifvas, att en sådan skyldighet vore nödig för sj assurance-inrättningarnes säkerhet. Huru falskt oc ogrundadt detta inkast är, finnes lätt om man bi traktar, att risken för fartyg och last under en it -omskärssegling af ända till hundrade sjömil, hvarur der likväl befrielse för skyldighet att taga lots å njutes, måtte vara ofantligt större, än vid inseglir gen från öppen sjö, på de ställen, der en sådan ka ifrågakomma; samt tillika besinnar, att assuranct inrättningarne icke kunna risquera mera, vid kus fartygens insegling fiån öppen sjö, än de risque vid deras utsegling till densamma, i samma farva ten, för hvilken man likväl icke ifrågasatt skyldig heten att taga lots. Deremot vinna assuradörerna en vigtig fördel oc -gäkerhet, för att de med skärgårdarne obekante, u rikes sjöfarten bedrifvande skeppare, kunna med si kerhet påkalla ständig uppassning af lotsarne, om d med farvattnen vanligen fullt bekante kustfarar icke tvingas att anlita lotsens, för dem i de flest fall obehöfliga biträde; och vi våge påstå, att or kustfartens stora antal fartyg underkastas ett sådar tvång, vid alla de tillfällen, då de för sin manöve och tidsvinst kunna behöfva utgå i öppna sjön, fö att på annat håll derifrån åter i skären insegla, s skall lotspersonalen icke på långt när förslå för des behof, och utrikes farten blifva utan nödig uppass ning. Vidare torde Eders Kongl. Maj:ts nådiga upp märksamhet fästas på omöjligheten att åstadkomm en förbättring i Lotsverkets ställning, lotsarnes ut komst och duglighet m. m, genom blotta förhöjnin gen af lotspenningarne. En sådan förbättring måst sökas på annan väg. Förhöjningen af lotsafgiftern skall ännu mera försvåra vår handel och sjöfart, sam förminska handelsflottan; den skall ännu mer af skräcka utlänningen från att nalkas våra kuster ocIl besegla våra farvatten. Den skall möjligen, till följ af det yttersta behofvet, komma några få lotsstatio ner till godo, der farten redan nu är så stor, at lotsarne skulle kunna befinna sig rätt förnöjda, on fördelningssättet af lotsumgälderna vore rättvist oci lämpligt; men omöjligt skall denna förhöjning kunn något uträtta på de flesta stationer, der blott et eller annat fartyg hvarje år framseglar — just til följd af de dryga kostnader, som ännu nedtrycke vår sjöfart, och de besvärliga, tidödande formalitete och kontroller den är underkastad, hvilka ofta förenas med svåra hinder och vexationer. Utan en bestämd delaktigket i de bättre lottade stationernas större inkomster, eller, som är detsamma — utan att staten tillförsäkrar lotsen en del af sin bergning ifrån de gemensamma: lotsinkomsterna, och efter seglationens förhållande lemnar honom att vidare betrygga sin utkomst genom vaksamhet, påpasslighet och skicklighet, så skall hvarken den enskildte, eller det allmänna blifva med lotsverket belåtet. Det är genom afpassandet af lots-antalet, efter utrikes sjöfartens behof — genom uppmuntrande af lotsyrkets förening med fisket i yttre farvattnet — genom belöning för kunskap, skicklighet och drift, som lotspersonalens ställning och sjöfartens fördel kunna gemensamt befordras. Att kasta största delen af lotsverkets kostnad på inländska kustfarten, är ett ofantligt misstag, som i sina följder måste drabba eget land och egna medborgare. Må inrikes farten få begagna lotsbiträde i de få fall det behöfves, då så ske kan. I de flesta fall skall den tillräckligt, liksom i fordna tider, innan tolkningen af 4827 års författning förändrat detta förhållande, finna biträden utur fiskareeller kustbo-personalen, som ej behöfva statens löner eller påräknas för den större sjöfarten. Men må den förskonas från skyldigheter, hvilka endast bidraga att hindra folkets inre företag och undertrycka lusten att söka hjelpa sig sjelf. Då skall den vigtiga inrikes: handeln finna sig fullt belåten med kust-allmogens bemödanden, att genom förbättringar i fartyg och sjömanskap, lokalkännedom och ordentlighet, motsvara dess behof och bidraga till gemensam vinning och förkofran. Afven Staten skall för sitt försvar, sin kustbevakning, sina transporter, röna fördelen af den utvidgning af kustfarten, som blifver en säker följd af dess större lättnad och frihet. Nådigste Konung! Vi bönfalle, att Eders Kongl.: Maj:t täcktes taga dessa våra underdåniga framställningar i nådigt öfvervägande, i sammanhang med den underdåniga petitionens öfriga innehåll, då den nya lotsregleringen underkastas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; och våge försäkra om den djupa undersåtliga vördnad, trohet, och nit, hvarmed vi framhärde Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste Matts Pehrsson, Eric Olsson, C. P. Ericsson, från Edsvik. — från Simpnäs. från Bro. Pehr Ahlström, And. Pehrsson, And. Pehrsson, från Arholma. från Skeppsmyra. från Wäddö. Erie Enalund.