sedan han åter samlat sina tankar och farit
med flata handen öfver pannan, började han
sålunda:
Jag är född i Virginien; min far, en skotte,
bosatte sig i old dominiom, — vanligen kallas
Virginien så — sex år före min födelse, och
gifte sig der med en skön och älskad tysk flicka.
Min mor skänkte honom tre söner inom
tolf år, men dog vid den sistes födelse, och
barnet dog äfven efter några månader.
Vi, de äldsta, voro nu allt för den djupt
sörjande fadren och med så outtröttlig flit ar-
betade och verkade han för oss, alt hans för-
mögenhet med hvarje år ökades, och att han,
som öfverkommit från gamla landet med några
hundra dollars kapital, snart kunde kalla en
af de skönaste och bördigaste plantager för sin.
I grannskapet deraf, på blott en mils afstånd,
var en annan plantage, tillhörig en rik man,
vid namn Taylor, som sjelf barnlös hade adop-
terat en föräldralös flicka, hvilken han älskade
som egen dotter.
Vi voro såsom barn oskiljaktiga leksyskon.
Den gamle Taylor dog och efterlemnade
hela sin förmögenhet till denna flicka; men
ställde henne under sin brors förmynderskap,
till hvilken han på dödssängen anförtrodde bar-
net — Celestine var då nio år.
Brodren hade nyligen återkommit från Me-
xiko, der han, som man sade, hållit ett off;nt-
ligt spelhus och dervid förtjent mycket pen-
ningar, om ock icke på ärligaste sätt.
Han hade en son vid min ålder, och kans
plan var snart uppgjord, nemligen, att uppfo-
stra Celestine för denne och genom henne sam-
manslå begge de närgränsande plantagerna.
Denna plan blef snart en nödvändighet, se-
dan han genom flera misslyckade spekulationer
och inträffade bankrutter förlorat hela sin tem-
ligen betydliga förmögenhet. Vi barn vuxo un-
der tiden upp, och Celestine var sexton och