SJU DAGAR PA EN AMERIKANSK
ÅNGBÅT ).
AF
F. GERSTAECKER.
,Föröfrigt, Gray, fortfor Simmons efter en paus
i det han betraktade den tilltalade, upptag
ej illa, då jag säger, att er felas något, att nå
got ligger er tungt på hjertat — rent ut der.
med! — jag är äldre än ni, och fast vi blott
några dagar äro bekanta, har ni tillvunnit e1
min vänskap, och jag ville rna veta, om jag
icke kunde lätta och afhje)a hvad som tryc
ker er.
Nei, nej, bäste vän, svarade Gray, med et
vemodigt leende, i det han hjertligt skakade
den lille, tjocke, välvi!lig2 mannens hand, —
det är ingenting — jag — jag är ofta så un
derlig, dåraktig.
Hollah! ni gör snedsprång ropade Sim
mons. Nej, jag såg rätt väl, då jag i går hem-
tade er till kajutan för att dricka, huru det salta
vattnet stod er i ögonen, och jag hade redar
då tillfrågat er, om icke den lumpna historier
med den falske spelaren kommit emellan.
Jag inser icke, sade Gray plötsligt och ånyc
fattande Simmons hand, hvarföre jag ej skull
för er berätta hvad som tärer på mitt lif oct
förgiftar min glädje; historien är enkel och kort
men likväl lång nog, för att för lifvet göra mig
olycklig. Men här är icke plats att berätta
der kommer Newyorkaren, låtom oss gå upf
på Hurican-däck); vid dessa ord gick han til
ett af hjulhusen, hvarpå små trappsteg vor
anbragta, och steg upp till öfversta däcket, åt-
följd af Simmons, som tigande satta sig jemte
honom på en bänk vid en af de kolossala skor:
stenarne. Några minuter iakttog han tystnad
och skådade tankfull bort till den gröna vild.
mark, som presenterade sig ifrån styrbordssidanj
) Se Aftonbl, AM 46, 47 och 48.;