SJU DAGAR PA EN AMERIKANSK ÅNGBÅT ). AF F. GERSTAECKER. ,Föröfrigt, Gray, fortfor Simmons efter en paus i det han betraktade den tilltalade, upptag ej illa, då jag säger, att er felas något, att nå got ligger er tungt på hjertat — rent ut der. med! — jag är äldre än ni, och fast vi blott några dagar äro bekanta, har ni tillvunnit e1 min vänskap, och jag ville rna veta, om jag icke kunde lätta och afhje)a hvad som tryc ker er. Nei, nej, bäste vän, svarade Gray, med et vemodigt leende, i det han hjertligt skakade den lille, tjocke, välvi!lig2 mannens hand, — det är ingenting — jag — jag är ofta så un derlig, dåraktig. Hollah! ni gör snedsprång ropade Sim mons. Nej, jag såg rätt väl, då jag i går hemtade er till kajutan för att dricka, huru det salta vattnet stod er i ögonen, och jag hade redar då tillfrågat er, om icke den lumpna historier med den falske spelaren kommit emellan. Jag inser icke, sade Gray plötsligt och ånyc fattande Simmons hand, hvarföre jag ej skull för er berätta hvad som tärer på mitt lif oct förgiftar min glädje; historien är enkel och kort men likväl lång nog, för att för lifvet göra mig olycklig. Men här är icke plats att berätta der kommer Newyorkaren, låtom oss gå upf på Hurican-däck); vid dessa ord gick han til ett af hjulhusen, hvarpå små trappsteg vor anbragta, och steg upp till öfversta däcket, åtföljd af Simmons, som tigande satta sig jemte honom på en bänk vid en af de kolossala skor: stenarne. Några minuter iakttog han tystnad och skådade tankfull bort till den gröna vild. mark, som presenterade sig ifrån styrbordssidanj ) Se Aftonbl, AM 46, 47 och 48.;