Denna underrättelse störtade alla de svaga
förhoppningar, som jag ända hittills närt, och
återförde mitt sönderslitna hjerta till verdsliga
bestyr. Med outtröttlig ifver egnade jag mig
åt vår plantages skötsel, då min fars försvagade
krafter ej tillåtit honom att längre taga befatt-
ning dermed, och i oaflåtlig verksamhet sökte
jag glömma hvad som stört hela min lefnads-
sällhet och frid.
Nu i Juni månad begaf jag mig till New-
Orleans, der jag för affärer var nödsakad att
uppehålla mig sex eller sju veckor. Döm sjelf
om min smärta, kära Simmons, då för få dagar
sedan en mulattska lemnade mig ett bref, som
Celestine skrifvit mig till, då jag låg i häftiga-
ste feber, och deruti hon endast med få ord
underrättade, att man afförde henne till S:t
Louis ech anropade mig att efterfölja och rycka
henne ur sina plågares händer, och att hon
skulle duka under, om hon längre af dem
måste qväljas och marteras. Brefvet hade då
icke träffat mig — och nu, nu — då det är
för sent — ljuder hennes bedjande stämma till
mig och upprifver med stark hand alla de gamla,
halft likta, men nu åter blödande såren.
Och ni vill tll S:t Louis? frågade Simmons,
som med innerlig rörelse och deltagande åhört
den unge mannens berättelse, i det han fattade
hans hand, då denne vände sig bort för att
dölja ett par klara tårar, som fuktade hans ögon.
Ja, jag vill till S:t Louis — jag vill åtmin-
stone hafva visshet om Celestines öde. Kan-
hända finner jag henne lycklig i sina nya. för-
hållanden — tillfreds — och då hoppas jag kun-
na bära det oundvikliga.
Han stödde hufvudet mot handen och såg
stelt framför sig, under det att begge, syssel-
satte med sina tankar, ett ögonblick tego.
Tjock mist hade, under det att de begge
vännerna samtalta, lägrat sig öfver vattnet, och
styrmannen, som for så nära intill stranden