bar man att tacka de illa lönta, ofta utan ski missaktade och hatade polisgevaldigerne och upps) ningsmännen för. Nära nog utgör så kallad bör hasejagt det enda föremål, hvarpå herrar ali ler nu för tiden -uppöfva sin ; aktoratsförmåga :l bemäldte villebråd lärer med den 4 nästkommand Juli, vill Gud, blifva frigifvet,så att på dess utrc tande det dädanefter icke lönar mödan spilla ti och advokatorisk omhugsan.n Redaktionen, som funnit ofvanstående insänd artikels ihnebåll fullkomligen förtjent att be hjertas, vill dervid endast tillägga den anmärk ning, att Red., ehuru den jemväl hört ordfö randen på kämnersrättens 4:sta afdelning be römmas såsom en ganska skicklig brottmåls domare, likväl icke för egen del eger den sak kännedom, som kan fordras för att yttra sit omdöme, huruvida han är de öfrige ordföran derne i detta hänseende så öfverlägsen, son artikelns författare antyder. Deremot, och di ett af ins. sökt hufvudändamål med den före slagna reformen är, att fortskynda brottmålen afgörande, kan Red. ej undgå begagna tillfälle att ytra den önskan, att sådant måtte ske ge nom en i hög grad påkallad reform i sjelfva lag skipningssättet, medelst införande af helt och hål let muntlig procedur, accusatoriskt rättegångssätlt i stället för det nu gällande inqvisitoriska, vitt nens och parters tillhållande att infinna sig medelst strängare böter för uteblifvande, sam sakernas afdömande genom jury. I hvad mår rättegångarne skulle häraf fortskyndas, kan mar bäst döma genom den jemförelsen, att i Frankrike ett brottmål af den allrastörsta vidlyftighet, der flere hundra vittnen skola höras, aldrig medtager längre tid intill det slutliga af görandet, än 2 månader, så vida ej införskaffandet af högst nödiga upplysningar, hvilka ej : samma ort eller å samma tid kunna erhållas föranleder uppskof. Med den här gällande processordning åter har man t. ex. sett, huru förhören och skriftvexlingen i en så enkel sak. som den emellan Söndagsbladets utgifvare sam! kaptenerne Sten och Hofving, angående ett våld på den sednare, men utan farligare påföljd. och hvari blott fem eller sex vittnen behöft höras, redan medtagit fem månader, och kämnersrätten måst sysselsätta sig dermed å 43 a 20 serskilda rättegångsdagar, utan att det ännu hunnit afgöras i första instansen, hvarefter sådana tvänne återstå. Olägenheterna af ett sådant rättegångssätt behöfva ej vidlyftigt utvecklas, och då man härtill lägger, att den muntliga processen med juryinrättning, öfverallt der den blifvit införd, emottagits med allmän tillfredsställelse och vunnit ett sådant förtroende, att man ingenstädes, der den finnes, önskar återgå till det gamla, så synes hela den bild:de allmänheten samt framför allt herrar jurister, som derigenom skulle befrias ifrån en betydlig del af det andedödande protokollerandet, hafva allt skäl att intressera sig för en sådan reforms införande, hvilket ej borde vara omöjligt att besluta redan vid nästa riksdag. —22 2 2 2