för tiden varande kämnersrätten, än hvad som
för 40 å 30 år sedan fordrades. En större
börda är dem nu pålagd än hvad de förmå
bära: detta faller den rättsökande allmänheten
till last icke blott i det hänseendet, att en till
vanliga rättegångstimman kl. 40 instämd part
ofta miste i rättens förmak dröja till 5 å 6
på aftonen under försakande af måltidsroen,
utan ock att rätten ej sällan nödgas söka uti
milens mängd för dagen anledning att upp-
skjuta rättegången till annan dag.
Efter som vi lefva i reformernas tid, kan
det väl icke anses ur vägen att äfven fästa
uppmärksamheten på den nödiga reformen af
Stockholms stads kämnersrätt, hvad angår be-
hofvet af personalens ökande, eller rättare af-
delningarnes ökande, så att de blifva i stället
för 4 åtminstone 3, eller, om så behöfves, 6.
Men då reform är i fråga, våga vi icke dölja
vår egentliga mening, som är, att denna reform
har sitt egentliga afseende på brottmålens hand-
läggning.
Till tvistemåls handläggning fordras egentli-
gen endast lagkunskap; ty parterna försvara
väl antingen sjelfva e:ler genom advokater sin
rätt i det yttersta, och domaren behöfver säl-
lan anlita eller använda hvad man kallar sitt
officium habile till sakens och sanningens ut-
redande; utan sedan sjelfva rättegången (pro-
cessus) blifvit i allsköns beqvämlighet å doma-
rens sida, endast med inprotokollerande af hvad
käradt och svaradt blifvit, tilländabragt, tager
sig domaren en ledig stund före till protokol-
lernas granskning och sakens öfvervägande.
Men brottmålshandläggning är något helt an-
nat. Här måste domaren ej sällan agera, stun-
dom den tilltalades försvarare, stundom, och
ty värr! oftast, åklagare: i hvilketdera fallet
som helst måste han i något hänseende inqvi-
rera för att antingen i dagsljuset frambringa
brottet, hvilket den tilltalade merändels förne-
kar, eller -söker dölja och bemantla, eller ock
hejda åklagarens åtrå att vända allt till ondo.
Här äro verlds- och menniskokännedom högst
af nöden och i bredd härmed sinnesnärvaro
och ett visst slag individuel kraft, som ejlåter
sig med ord närmare förklaras.
Att till dessa så högst olika befattningar for-
dras olika lynnen och förmågor, säger sig sjelf.
Det vore alltså önskligt, att vid en reform af
justitieväsendet i allmänhet afseende fästades
å denna vigtiga omständighet; och att förthy
4 eller 2:ne afdelningar af Stockholms käm-
nersrätt behandlade endast brottmål. När man
funnit en man, begåfvad med de kunskaps-,
erfarenhets-, lynnes- och karaktersegenskaper,
som utmärka en företrädesskicklighet till brott-
målsransakare, måtte man då söka genom så
väl yttre attributer som rundelig aflöning bi-
behålla honom på den plats, der han gör det
allmänna hundrafallt större gagn än civildoma-
ren, hvars plats tusende kunna fylla, då hun-
drade icke fylla den förstnämndes!
För alt nu hålla oss endast inom Stockholms
kämnersrätt och dess nu varande 4 afdelningar; så
kan man, utan att såra herrar ordförande på 2, 31.
och 4 afdelningarne, af hvilka herrar, efter hvadj.
man förmodar, ingendera lärer vela i förmåga så-
som brottmålsdomare mäta sig med sin embetsbro- :
der, ordföranden på 4:sta afdelningen, icke återhålla :
den önskan, att herr lagmannen och riddaren Lind-l:
bergh ville åtaga sig att uteslutande handlägga dej:
vid stadens kämnersrätter förekommande kriminella .
mål. Herr lagmannens förmåga såsom brottmåls-
domare anser man vara så öfverlägsen, att en be-l!
tydlig tjenst bevisades det allmänna, om kongl. svea
hofrätt ålade sina extra notarier och auskultanter
att någon viss tid auskultera vid herr lagman Lind-
berghs domstol, innan de unge männen släpptes ut
på egen hand till landsorterna att skifta lag och
rätt. Menigheterna skulle säkerligen blifva den
kongl. hofrätten ganska mycket förbundne för den
kongl. hofrättens försakelse af eget anseende att låta
sina elever erhålla af denna underdomare en bild-
ning, som kongl. hofrätten ej är i tillfälle direkte
meddela dem. Hvad nytta sådant hafver med sig
märker man på de herrar, som med herr lagman
Lindbergh för närvarande dela domarekallet inom
4:sta afdelningen.
Men då vi nu tagit oss före att reformera käm-
nersrätten, må vi icke förbigå en ännu ej vidrörd
brist — bristen nemligen på allmän åklagare. Vid alla
andra domstolar finnes en sådan. Vid kämners- och
rådstugurätt i landsortsstäderna är stadsfiskalen, och
vid lagmans och häradstingen kronolänsmannen ak-
tor publikus: och vid hofrätterna är en fiskal alltid
närvarande å den division, der brottmål handläggas:
Vid Stockholms kämnersrätt ser man ej till någon
annan i den egenskapen, än polisbetjente, neml.
endast i sådane mål, dem de sjelfva vid poliskam-
maren angifvit, och hvilka till kämnersrättens åtgärd
blifvit öfverlemnade. Ett sådant förhållande synes
i flera fall olämpligt, dels deruti, att polisbetjenter
i allmänhet ej innehafva det mått af kunskaper,
bildning och anseende, som bör vara oskiljaktigt!3
från den personlighet, hvilken i lagens namn ut-
kräfver straff för öfverträdelser; dels ock i det
hänseende, att polisbetjeningen ryckes från sitt egent-
liga sysslande, som är att å gator och gränder, i
och utom hus, dag och natt söka uppspana lagbrott
och oordninger, hvilka sedermera åtalas vid polis-
kammaren, der bemälde -betjening har sitt egent-
liga forum och förmanskap, hvilket sysslande måste
till ganska betydlig del åsidosättas, om de nödgas
att halfva dagen uppvaktaT kämnersrätten för att
agera actores publici inför: rätten; och har denna
olämplighet vidare den följd, alt mål. esomoftast
måste uppskjutas endäst derföre ätt. den: pölistjen-
steman, som agerar åklagare, råkar-våra: borta, af
sina egentliga tjenstegöromål i polisens ärentlen hin-
drad. Men hvad göra stadens 4 fiskaler? Månne
icke de voro de rättå männen att vid dö kämners-
rätterna föra det allmännas. talan? Nu synas detej
till vid dessa domstolar, utän så vida; hvilket ären
sällsamhet, något vigtigare mål blifvit till deras
22-21 farmaligen remitteradt. Man förnvar den frå-
GL en -—-—e.S -m-—— — s An AA I NI RA
-- -
-
— VR RR ÄRA TEE rr RR SO OR — — AS JK