för tiden varande kämnersrätten, än hvad som för 40 å 30 år sedan fordrades. En större börda är dem nu pålagd än hvad de förmå bära: detta faller den rättsökande allmänheten till last icke blott i det hänseendet, att en till vanliga rättegångstimman kl. 40 instämd part ofta miste i rättens förmak dröja till 5 å 6 på aftonen under försakande af måltidsroen, utan ock att rätten ej sällan nödgas söka uti milens mängd för dagen anledning att uppskjuta rättegången till annan dag. Efter som vi lefva i reformernas tid, kan det väl icke anses ur vägen att äfven fästa uppmärksamheten på den nödiga reformen af Stockholms stads kämnersrätt, hvad angår behofvet af personalens ökande, eller rättare afdelningarnes ökande, så att de blifva i stället för 4 åtminstone 3, eller, om så behöfves, 6. Men då reform är i fråga, våga vi icke dölja vår egentliga mening, som är, att denna reform har sitt egentliga afseende på brottmålens handläggning. Till tvistemåls handläggning fordras egentligen endast lagkunskap; ty parterna försvara väl antingen sjelfva e:ler genom advokater sin rätt i det yttersta, och domaren behöfver sällan anlita eller använda hvad man kallar sitt officium habile till sakens och sanningens utredande; utan sedan sjelfva rättegången (processus) blifvit i allsköns beqvämlighet å domarens sida, endast med inprotokollerande af hvad käradt och svaradt blifvit, tilländabragt, tager sig domaren en ledig stund före till protokollernas granskning och sakens öfvervägande. Men brottmålshandläggning är något helt annat. Här måste domaren ej sällan agera, stundom den tilltalades försvarare, stundom, och ty värr! oftast, åklagare: i hvilketdera fallet som helst måste han i något hänseende inqvirera för att antingen i dagsljuset frambringa brottet, hvilket den tilltalade merändels förnekar, eller -söker dölja och bemantla, eller ock hejda åklagarens åtrå att vända allt till ondo. Här äro verldsoch menniskokännedom högst af nöden och i bredd härmed sinnesnärvaro och ett visst slag individuel kraft, som ejlåter sig med ord närmare förklaras. Att till dessa så högst olika befattningar fordras olika lynnen och förmågor, säger sig sjelf. Det vore alltså önskligt, att vid en reform af justitieväsendet i allmänhet afseende fästades å denna vigtiga omständighet; och att förthy 4 eller 2:ne afdelningar af Stockholms kämnersrätt behandlade endast brottmål. När man funnit en man, begåfvad med de kunskaps-, erfarenhets-, lynnesoch karaktersegenskaper, som utmärka en företrädesskicklighet till brottmålsransakare, måtte man då söka genom så väl yttre attributer som rundelig aflöning bibehålla honom på den plats, der han gör det allmänna hundrafallt större gagn än civildomaren, hvars plats tusende kunna fylla, då hundrade icke fylla den förstnämndes! För alt nu hålla oss endast inom Stockholms kämnersrätt och dess nu varande 4 afdelningar; så kan man, utan att såra herrar ordförande på 2, 31. och 4 afdelningarne, af hvilka herrar, efter hvadj. man förmodar, ingendera lärer vela i förmåga såsom brottmålsdomare mäta sig med sin embetsbro: der, ordföranden på 4:sta afdelningen, icke återhålla : den önskan, att herr lagmannen och riddaren Lind-l: bergh ville åtaga sig att uteslutande handlägga dej: vid stadens kämnersrätter förekommande kriminella . mål. Herr lagmannens förmåga såsom brottmålsdomare anser man vara så öfverlägsen, att en be-l! tydlig tjenst bevisades det allmänna, om kongl. svea hofrätt ålade sina extra notarier och auskultanter att någon viss tid auskultera vid herr lagman Lindberghs domstol, innan de unge männen släpptes ut på egen hand till landsorterna att skifta lag och rätt. Menigheterna skulle säkerligen blifva den kongl. hofrätten ganska mycket förbundne för den kongl. hofrättens försakelse af eget anseende att låta sina elever erhålla af denna underdomare en bildning, som kongl. hofrätten ej är i tillfälle direkte meddela dem. Hvad nytta sådant hafver med sig märker man på de herrar, som med herr lagman Lindbergh för närvarande dela domarekallet inom 4:sta afdelningen. Men då vi nu tagit oss före att reformera kämnersrätten, må vi icke förbigå en ännu ej vidrörd brist — bristen nemligen på allmän åklagare. Vid alla andra domstolar finnes en sådan. Vid kämnersoch rådstugurätt i landsortsstäderna är stadsfiskalen, och vid lagmans och häradstingen kronolänsmannen aktor publikus: och vid hofrätterna är en fiskal alltid närvarande å den division, der brottmål handläggas: Vid Stockholms kämnersrätt ser man ej till någon annan i den egenskapen, än polisbetjente, neml. endast i sådane mål, dem de sjelfva vid poliskammaren angifvit, och hvilka till kämnersrättens åtgärd blifvit öfverlemnade. Ett sådant förhållande synes i flera fall olämpligt, dels deruti, att polisbetjenter i allmänhet ej innehafva det mått af kunskaper, bildning och anseende, som bör vara oskiljaktigt!3 från den personlighet, hvilken i lagens namn utkräfver straff för öfverträdelser; dels ock i det hänseende, att polisbetjeningen ryckes från sitt egentliga sysslande, som är att å gator och gränder, i och utom hus, dag och natt söka uppspana lagbrott och oordninger, hvilka sedermera åtalas vid poliskammaren, der bemälde -betjening har sitt egentliga forum och förmanskap, hvilket sysslande måste till ganska betydlig del åsidosättas, om de nödgas att halfva dagen uppvaktaT kämnersrätten för att agera actores publici inför: rätten; och har denna olämplighet vidare den följd, alt mål. esomoftast måste uppskjutas endäst derföre ätt. den: pölistjensteman, som agerar åklagare, råkar-våra: borta, af sina egentliga tjenstegöromål i polisens ärentlen hindrad. Men hvad göra stadens 4 fiskaler? Månne icke de voro de rättå männen att vid dö kämnersrätterna föra det allmännas. talan? Nu synas detej till vid dessa domstolar, utän så vida; hvilket ären sällsamhet, något vigtigare mål blifvit till deras 22-21 farmaligen remitteradt. Man förnvar den fråGL en -—-—e.S -m-—— — s An AA I NI RA - — VR RR ÄRA TEE rr RR SO OR — — AS JK