geborg och gjorde det förträftligt. I det hela voro damerna måhända lyckligast i sin deklamation, äfven fru Kinmansson utförde Marias Toll med både sanning och känsla. Flera dekorationer voro utmärkt vackra, och detta gäller äfven om den påföljande scenen med Sång till solen, hvilken utfördes af en sångmö (m:ll Ebeling), understödd af andra sångmör och barder. Slutligen förekom en ganska väl arrangerad gruppering eller tablå, deri bela personalen i de föregående styckena deltog, föreställande skaldens apotheos. Tegner synes der klädd såsom bard i en sky, närmast omgifven af Axel, Maria, Frithiof och Ingeborg, samt den öfriga personalen, grupperad rundt omkring, och högst upp tre små englar. Vid vissa af de scener, som här blifvit upptagna, märker man utan tvifvel att de icke egentligen varit skrifna för att framställas på teatern: men det sköna språket och de herrliga bilderna ur Axel och Frithiof återses alltid såsom välkomna och kära vänner för den svenska åhöraren. Mot hr Dahlqvists deklamation i det vida mest betydande partiet såisom Frithiof kunde väl vara att anmärka åtskillig öfverdrift, emedan den ofta öfvergår till ett fullkomligt sjungande; men sannolikt var detta svårast alt moderera första gången.