fruktbåtarne ech sväfvade inom få sekunder frit
på den väldiga strömmen, delande vågorna mer
kraftiga hulslag, så att de skummande stänkti
högt upp åt bogen — och kom de qvarblilnc
båtarne att gunga på det häftigt upprörda vatt
net.
Men hvem springer der på Leveni vild fart
hviftande med mössa och näsduk och, till de
närvarandes nöje, ropande och skriande, till dess
han ej mer förmår ropa och kraft felas honom
att vidare röra armen — och, då han ser ång-
båten allt mer aflägsna sig, sätter sig lörtviflad
vridande händerna på den vid stranden upp-
lagda skeppsballasten?
Det ir en arm tysk, först för tre dagar se-
dan hitkorhmen från fäderneslandet, som med
hela sin familj ämnar nedsätta sig vid Missouri,
och hvars hustru, med tre ännu icke vuxna
barn och en gammal mor, som man icke velat
lemna qvar allena idet gamla hemmet, befinna
sig på den allt mer och mer i fjerran försvin-
nande båten. Många fråga, många le, några
beklaga honom, men han sjelf sitter, medvets-
öst stelt bliekande framför sig — förstår ej
ett ord engelska — alltså ej frågorna eller hå-
et, — endast det förstår han, att han är allena,
sfvergifven i denna främmande stad och att han
kanhända e2ldrig, aldrig mer skall återse de för
ans bjerta så kära.
Den arme mannens hustru ser knappt båten
agd från land och vet mannen på stranden,
förr än hon med fladdrinde hår framstörtar
ch ber att man mitte vänta på honon.
Nix förstå, är det svar hon erhåller, med
n ed på köpet, för det att hon vid ett tågs