God damn the Dutch, ropade Oceanies mat,
sedan han efter sjette fruklösa försöket att af-
hålla packet från kaffesäckarne återvände, ba-
dande i svett och utmattad om bord. Gud
fördöme dem! Jag ville väl veta hvarföre han
skapat tyskar, irländare och mosquitos. De ha
kommit till menniskoslägtets plågan
Men är det icke vi, som förrätta allt ert
arbete ?, frågade en irländare på sin breda dia-
lekt, säg honny? är det icke the Irish and
Drateb, som gräfva era kanaler, odla ert land
och bygga era hus? Ab, Sirrah, hvad har ni
dertill att säga?
Gå till ditt arbete, Pat! och be damned io
youn, stå icke bär och räsonnera! — raskt och
friskt, hoys — langa sakerra ned, ropade ma-
ten och afbröt det knappt började samtalet.
Solen närmade sig nu till nedgång och rör-
tigt lif återkom på en gång i de förut nästan
tde gatorna. Ifrån alla hus strömmade broki-
ga grupper af promenerande, som ville nuta
den svalkande aftonen på Leven. Is- OCh sor-
;betbadarne fylldes med hbesökar,ae: skaror af
färgade, undersköna blovasterflickor blandade
sig i grupperna, elier ställde och satte sig vid
värdshusans in- och utgångar, och hela staden
syntes såsom plötsligt vaknad ur en tung och
I söfvande dröm. Å
Men på ångbåten tycktes det lugn återvändt;
som öfvergifvit staden: däcket var tomt, fyrga-
s star, machinister och matroser vardrade på
a stranden, och båtens vakter skredo långsamt
- på dess skans, ifrigt sysselsatta att ifrån sig
, jaga de stickande och sjungande Mosquitos.
Elutligen ligrade sig detta lugn äfven öfver
i
j
j