ET ETESSTESTSET TERS
YTTRANDE AF THIERS I DEPUTERADE-!
KAMMAREN RÖRANDE FRANKRIKES
POLITISKA STÄLLNING.
os (Slut fr. gårdagsbl.)
Ar 1840 var kriget, på hvilkets utsigter man
haft så många underliga ting att omtala, j g
erkänner det, i vissa afseenden möjligt. Nå väl!
de häftigaste af Madrids tidningar, då de sågo
Frankrike i fara, hafva yttrat: vi böra förena
oss med Frankrike. Huru kom väl detta till?
Jo, emedan det hufvudsakliga band, som före-
nar oss, är det af en gemensam revolution.
(Lifligt bifall.) Det är ett band, som icke låter
sig brytas. Men, jag nödgas uttala det, utan
att jag derföre vill klandra hvad som passer t:
då Spanien begärt den hjelp af oss, hvaraf det
mest var i behof emat kontrarevolutionen, då
hafve vi vägrat den. s
Den hielp, som vi bordt gifva-Spanien, hafva
vi vägrat; och ifrån den dagen hade man, i min
tanka, mer än någonsin bordt afstå från all plan
på giftermål. (Rörelse i midten.)
- Man bör göra sig noga reda för en fransk
furstes ställning i Spanien. Franska inflytelsen
der måste upphöra den dag, då den skulle der
vara representerad af en fransk prins. Jag vill
gifva er ett exempel: drottning Christina är icke
fransyska, hon är italienska; nå völl veten j
hvilket som utgjort största svårigheten för henne?
Det är, att man öfverallt i hela Spanien har
sagt: hon är en agent för franska politiken.
Huru skulle man väl kunna tro annat om en
fransk prins? Man skall svara mig: Ja, för
drotiningens gemål! men jag siger: det är ena-
handa för infantinnins. Belägenheten för en fransk
prins i Madrid är omöjlig, ech ni tänker i d tta
afseende alldeles såsom jag, M. H. minister för
utrikes ärenderna, ty straxt efter bröllopet har
ni återkallat hertizen af Montpensier, och ni
har sj sagt, stt det vor icke en spansk prins,
som man velat tiliskapa, utan att mean ville
gifva en ny fransk prinsessa åt Frankrike.
Jag säger då, att vi gjort ingenting, politickt
taladt, då vi tillvägabringat hertigens af Mont-
Ipensier giftermål. Ni har gjort en sak, com
antingen är ingenting, eller ock farlig. Låtom
oss tänka, att drottning Isabella icke få
larfvingar — j bedjen till Gud att hon må få
Isådana! (långvarig rörelselse i midten, bifallande
skratt från venstra sidan.) om hon icke får barn,
så måste åter upplifvas, och ännu lifligare, tvi-
sten med England. Jag instämmer icke i hvad
som blifvit anfördt om freden i Utrecht; jag
anser den icke hafva tillskapat någon rätt mot
Frankrike; men huru det än må vara, så kom-
I mer, Frankrike i den svåraste ställning, om
drottningen icke får arfvingar. Jag behöfver
icke vidare utveckla denna sats. Man förstår
mig. Hela verlden, jag upprepar det, skal
medgifva, att ni gjort en sak utan allt värde,
eller ock vådlig. (Bifa!l från venstra sidan.)
I Och jag frågar er: till hvad pris har ni he-
talt detta? Jo, med en ledsam motsägelse i er
i politik och med en solidarisk ansvarighet, som,
licke mindre obehaglig, måste framdeles vidmakt-
I hållas emellan er och spanska regeringen (Det
är sannt!). Efter giftermålen har ni utsatt er
för nödvändigheten att mellankommoa, i ctt gif-
lyvet fall, med väpnad makt!
Och på en annan sida, då man vid Madrids
I portar häktar ordentligt valde deputerade, är ni
licke brottslig, men i stort bryderi (rörelse i
I midten).
L Liksom jag är öfvertygad. att det rätta för-
eningsbandet mellan Frankrike och Spanien va-
a