höllo tågen fartyget vid stranden. Kapten,
när fara vi? frågade en plantageägare från
Mssisippi, som nyss skickat en neger till sta-
den i något ärende.
Well sir, svarade den tillfrågade, svårligen
före aftonen — fulla frakten är ännu icke in-
tagen.n
Godt, godt, sade den förre. Det gör mig
detsamma; jag vill endast veta det, ty då kan
jag återvända till S:t Charl:s och der äta middag.
Very well, very well yttrade kapten vän-
ligt. Skulle båten afgå före aftonen, sänder
jag en af mitt folk upp.
Plantageägaren begaf sig långsarat i land och
vandrade förnöjd till hotellet.
Knappt hade han lemnat fartyget. förr än en
fattig utvandrare, en tysk, som med sin familj
befann sig på mellandäck, framträdde till kap-
tenen och frågade oroligt, på bruten engelska,
om ban ännu en gång kunde begifva sig i land
för att köpa några för hans familj oumgängligt
nödiga saker, emedan, då klockan hördes, han
af fruktan att försumma afgångstiden, i största
hast begifvit sig om bord.
I Godt, godt, svarade kaptenen, uttröttar al
det långa talet, i det han vände sig bort, men
Iskynda er, om en half tiyma afgår båten och
på er kan jag ej värt ax
Vindsnabbt il?,0 mannen: till staden, jagade
I
suC
(från en plate. till annan, betalte hvad som be
gärdes a alt erhålla nödig proviant för sig oci
SIM Vamilj och återvände dödsmatt vid den nalfv
ammans utgång till båten, som ännu låg i samp
ugnt orörliga tillstånd, som han remnat en.
Eftermiddagen kom och den sista ånghåte