BLANDADE ÄNINEN: — VÅLLTING FÖR PENGAR I England uttalas denna tvätydiga grundsats, mer öppet än någonstädes; tidningarne innehålla beständigt annonser om militära, civila och presterliga befattningar, medicinsk och juridisk praktik, skolpensionärer, affärskunder, m. m. som utbjudas till hugade spekulanter, emot betalning; men nyligen har man flera gånger i dessa blad sett en saluannons, som sjelfva engelsmännen tyckt gå nästan för långt. Den har äfven stått i Athenzum, och denna veckoskrifts redaktion ansåg sig slutligen ej kunna underlåta att göra en tämligen skarp anmärkning emot syftningen dermed. Den lästes sista gången i Athengzum för den 46 Januari och har följande lydelse: Till litterära gentlemän. En recensent och klassiskt bildad litteratör, med betydlig erfarenhet samt författare af välkända och med framgång utgifna arbeten, hvilka väl förblifvit anonyma, men lemna obestridligt vitsord om hans förmåga, åtager psig att granska och rätta manuskripter, och äfven vatt bereda namnkunnighel (will make a reputation) åt en litterär aspirant genom att helt och shållet författa något verk som föreslås. Den fullkomligaste tystlåtenhet utfästes. Man adresserar sig till XYZ M:r Philp, M Haymarket. — SÄLLSYNTHETER I PARTI. Till nyss anförda atnons sluta sig åtskilliga andra, enligt hvilkas anvisning man väl icke kan köpa sig författarerykte mot kontant, men likväl ett namn som nitisk fornforskare och frikostig beskyddare af konster ochvetenskaper. För att vinna ett sådant namn, har hittills ofta ej fordrats mer, än att, med god tillgång på penningar, slå sig på att samla de sällsyntaste mynt och medaljer, äftryck af utmärkta kopparstick avant la lettre (innan någon inskrift blifvit satt på plåten) m. m.; och de rika engelsmännen äro isynnerhet ej litet stolta öfver att på sina slott och malmgårdar äga konstkabinetter och dylika samlingar, till hvilka blott utmärkta gäster inlåtas, som till en helgedom. Nu mera begynner värdet af dessa antiqvariska och artistiska dyrbarheter att bortsopas liksom genom ett trolleri, fastän de ligga qvar i sina glasskåp, lådor och portföljer; ty deras egentliga värde låg i sällsyntheten, och man utbjuder nu helt oblygt gamla mynt 0. S. VY. i parti, mot så måttliga priser, att äfven den mindre förmögenheten kan utan öfverdrifven kostnad täfla med de rikaste lorder och nabober i sällsynta samlingar. Vi pafva t. ex. framför oss, i ett af de sista numrorna af Atbengzum, en annons, hvari en mr. Peter WheJan (handlande med äldre och nyare mynt, medaljer 0. S. Y London, Strand, M4 465) utbjuder mynt af Vespasianus, Domitianus, Trajanus, Antoninerna, Severus, Gordianus, Knut den Store, Wilhelm Eröfraren, Edward, Henrik II, Henrik III c., de af finsilfver till 2 åa 3 sh. stycket, de af koppar till 2 sh.; de kosta annars minst lika många . De säljas alltså nu till tolftedelen af det vanliga priset. Huru är .sådant möjligt? Jo, genom galvanöplastik. Man eftergör dermed alla dylika klenoder så full. komligt, att äfven förstoringsglaset icke röjer någon