BLANDADE ÄNINEN:
— VÅLLTING FÖR PENGAR I England uttalas
denna tvätydiga grundsats, mer öppet än någonstä-
des; tidningarne innehålla beständigt annonser om
militära, civila och presterliga befattningar, medi-
cinsk och juridisk praktik, skolpensionärer, affärs-
kunder, m. m. som utbjudas till hugade spekulan-
ter, emot betalning; men nyligen har man flera
gånger i dessa blad sett en saluannons, som sjelfva
engelsmännen tyckt gå nästan för långt. Den har
äfven stått i Athenzum, och denna veckoskrifts re-
daktion ansåg sig slutligen ej kunna underlåta att
göra en tämligen skarp anmärkning emot syftningen
dermed. Den lästes sista gången i Athengzum för
den 46 Januari och har följande lydelse:
Till litterära gentlemän. En recensent och
klassiskt bildad litteratör, med betydlig erfarenhet
samt författare af välkända och med framgång ut-
gifna arbeten, hvilka väl förblifvit anonyma, men
lemna obestridligt vitsord om hans förmåga, åtager
psig att granska och rätta manuskripter, och äfven
vatt bereda namnkunnighel (will make a reputa-
tion) åt en litterär aspirant genom att helt och
shållet författa något verk som föreslås. Den
fullkomligaste tystlåtenhet utfästes. Man adresserar
sig till XYZ M:r Philp, M Haymarket.
— SÄLLSYNTHETER I PARTI. Till nyss anförda
atnons sluta sig åtskilliga andra, enligt hvilkas an-
visning man väl icke kan köpa sig författarerykte
mot kontant, men likväl ett namn som nitisk forn-
forskare och frikostig beskyddare af konster ochve-
tenskaper. För att vinna ett sådant namn, har hit-
tills ofta ej fordrats mer, än att, med god tillgång
på penningar, slå sig på att samla de sällsyntaste
mynt och medaljer, äftryck af utmärkta kopparstick
avant la lettre (innan någon inskrift blifvit satt på
plåten) m. m.; och de rika engelsmännen äro isyn-
nerhet ej litet stolta öfver att på sina slott och
malmgårdar äga konstkabinetter och dylika samlin-
gar, till hvilka blott utmärkta gäster inlåtas, som
till en helgedom. Nu mera begynner värdet af
dessa antiqvariska och artistiska dyrbarheter att
bortsopas liksom genom ett trolleri, fastän de ligga
qvar i sina glasskåp, lådor och portföljer; ty deras
egentliga värde låg i sällsyntheten, och man utbju-
der nu helt oblygt gamla mynt 0. S. VY. i parti, mot
så måttliga priser, att äfven den mindre förmögen-
heten kan utan öfverdrifven kostnad täfla med de
rikaste lorder och nabober i sällsynta samlingar. Vi
pafva t. ex. framför oss, i ett af de sista numrorna
af Atbengzum, en annons, hvari en mr. Peter Whe-
Jan (handlande med äldre och nyare mynt, medal-
jer 0. S. Y London, Strand, M4 465) utbjuder mynt
af Vespasianus, Domitianus, Trajanus, Antoninerna,
Severus, Gordianus, Knut den Store, Wilhelm Er-
öfraren, Edward, Henrik II, Henrik III c., de af
finsilfver till 2 åa 3 sh. stycket, de af koppar till 2
sh.; de kosta annars minst lika många . De säl-
jas alltså nu till tolftedelen af det vanliga priset.
Huru är .sådant möjligt? Jo, genom galvanöplastik.
Man eftergör dermed alla dylika klenoder så full.
komligt, att äfven förstoringsglaset icke röjer någon