taga ett helt annat utseende, än det regerings-
makten vid utnämningstillfället beräknade.
Tankan, att inom samma kammare inhysa, af
Konungen tillsatte lifstidsrepresentanter, med af
folket för viss tid valde ledamöter, visar sig,
i anseende till sina lätt beräkneliga följder, icke
heller vara utgången ifrån någon mera öfvad
statsmannaåsigt; och fulländningen af denna an-
dra kammar-panacce innefattas uti förslaget, att
uti dess attributioner återföra oss till det ab-
surda machineriet af ett ifrån båda kamrarne
sammansatt utskott, för afgörandet af de vig-
tigaste samhällsfrågor, understundom genom det
utslag den aflagde voteringssedeln skulle komma
att afgilva.
Af alla dessa åberopade anmärkningsvärda
anledningar och af många flere, anser insända-
ren sig påtagligt kunna sluta, att Regeringen
haft ingen del iö:verläggningarnes ledning; och
under sådant förhållande förstår man alldeles
icke hvad kommitteen skall uträtta; ty inga-
lunda kan meningen vara, att Regeringen skall
uti kommitteens arbete finna en antydning till
hvad som icke bör föreslås, då en upplyst sty-
relse tvifvelsutan, bättre än någon annan, bör
känna hvad som af den allmänna meningen kan
antagas eller icke.
Nedslående är det imedlertid, att man börjar
lefva i osäkerhet om Regeringen ämnar till näst
sammankommande Ständer afgifva någon form-
lig proposition rörande representationsförändring.
Förr än Regeringen öppet framträder med hvad
den anser sig kunna och böra föreslå, är in-
genting godt att hoppas i denna vigtiga stats-
angelägenhet. Så länge Regeringen icke i nå-
gon min höjt sitt baner, finnes ingen förenings-
punkt för den rena, oegennyttiga fäderneslands-
kärleken, hvilken icke eger några andra beve-
kelsegrunder för sitt tanke- och handlingssätt,
än främjandet af det allmänna bästa, utan af-
seende å enskild vinst eller förlust dervid. Man
är så innerligt öfvertygad om renheten, om
redbarheten, om det upphöjda af Konung
Oscars afsigter, att det är ifrån dess hand man
efterlängtar det förslag, som så djupt kommer
att ingripa uti Sveriges framtid. Otåligheten
tillhör menniskonaturen, och oron är, såsom
mycket annat, af Skaparen visligt nedlagd så-
som en beståndsdel af menniskans andliga Lif
för frambringandet af allt det nyttiga och stora,
som synes utgöra mensklighetens bestämmelse
och föremål. Men denna oro torde, när man
närmare betraktar saken, vid deta tillfälle äf-
ven hos oss Svenskar ega en ännu tänkvärdare
förklaringsgrund. Hvem svarar för, huru länge
det mera än 30:åriga fredstillståndet inom Eu-
ropa kan fortfara? Och hvem inser ej det äf-
ventyrliga uti Sveriges läge, vid ett allmännare
fredsbrott? Fäderneslandsvännen finner lätt, att
enighet, som gifver kraft, är oss af nöden fram-
för allt; och styrelsen är aldrabäst i tillfälle
att vitsorda, om enig kraft och styrka någonsin
med säkerhet kan påräknas inom ett folk, hvars
politiska krafter slitas mellan osammanhängan-
de former och delade intressen. Insändaren
är derföre ö!vertygad, att Svenska folkets all-
männa önskan är, att ifrån Regeringen få ett
förslag, till lösning af det konstitutionellt re-
presentativa probl.m, som för närvarande sys-
selsätter snart sagt hvarje reflekterande med-
borgare inom vårt land. Han anser behofvet
vara så trängande, tidpunkten så gynnande, sin-
nesstämningen hos det så högst övervägande
flertalet så god, för emottagandet af styrelsens
förslag i denna del, att han skulle anse ett upp-
skof ganska olyckligt. Ett förslag ifrån roge-l
ringen innebär ju redan inom sig den ena stats-
maktens sanktion. Och nog vet styrelsen ifrån
hvilka grunder man bör utgå, för att kunna
påräkna nationens bifall.
En regeringsproposition till representations-
förändring framställer något positift, hvartill ej
allenast regeringens gifne anhängare, utan de
tveksamme och de mindre djupt reflekterande
otvifvelaktigt sluta sig, och man bör icke ens
sätta i fråga, att under sådane omständigher
den inom nationen så oändligt lilla minoriteten
skulle vid riksdagen vilja använda sin förmåga,
att, såsom kaster eller ståndsmakter, emot na-
tionens stora majoritet, emot folkets röst, sökal.
jäfva deras i grundlagen uttryckta egenskap af
svenska folkets representanter, genom under-
tryckande af ett regeringens förslag, på hvars:
framgång den allmännare meningen i öfrigt!
grundade sina förhoppningar för fådernes!andets
erforderliga utveckling till förkofran, till enig
kraft, till styrka och lycka.
Måtte d n allmänna längtan, att vid en
snart inträffande riksdag få emottaga en, på li-
berala grunder fotad och om en uppriktig nit-
älskan för framgången villtnande kunglig pro-
position om national-representationens ombild-
ning icke svikas. Ögonblicken kunna blifva
dyrbara, och en i så många afseenden utmärkt
Regent, som vår näörvarande, låter säkert icke,
utan alltför giltiga anledningar, folkets omiss-
känneliga önskningar blifva ouppfylda.
Vi önska, vi hoppas! och insändaren öfver-
emnar dessa välmenta tankeytltringar till den
upplystare allmänhetens begrundande.
ZE3 Också adelsman.
-—-— — —-— . J——r
kan
AR
f.-)
FRÅGAN OM EN ADJUNKTION I SVEA
HOFRÄTT.