I Bantry i Irland dogo på en dag 44 perso-
ner af svält.
Vid Cork hade landtfolket plundrat en trans-
port med lifsmedel, bestämda för fattig- och
arbetshuset der i staden.
I London hade nästan alla bagare den 6 den-
nes nedsatt priserna på brödet.
På en vecka hade öfver en half million i
klingande mynt eller plantsar blifvit uttagen ur
engelska banken. För ett halft år sedan ut-
gjorde bankens metalliska fond mer än 46 mil-
lioner ; för närvarande utgör den något min-
dre än 45.
TYSKLAND.
Konungen i Preussen har genom ett öppet
bref af d. 8 dennes kallat den förenade landt-
dagen att sammanträda i Berlin, d. 44 näst-
kommande April, som infaller på en Söndag,
då konungen i egen person ämnar öppna landt-
dagen. Eter hvad som säges i kallelsebrefvet,
är det icke finanserna, som föranleda samman-
kallandet, emedan de skola vara vfullkomligt
ordnaden, utan några andra vigtiga angelägen-
heter, öfver hvilka H. M. vill höra landtdagens
tankar.
Den bekante historikern, professor Fredrik
von Raumer, höll d. 28 sistl. Januari i Ber-
-linska vetenskapsakademien ett tal till Fredrik
den stores minne, hvilket gör stor heder både
åt hr Raumers upphöjda och fördomsfria åsig-
ter samt politiska mod, då man besinnar att
talet hölls i konungens närvaro, och kan anses
rigtadt emot det medeltidssätt att uppfatta re-
ligionen, för hvilket denne furste är så bekant,
och som nu sprider så mycken oro i sinnena
och söndring inom kyrkan i Preussen. Talaren
tog det bekanta yttrandet af Fredr:k, att i hans
rike hvar och en finge blifva salig efter sin
fagom (öfvertygelse), till utgångspunkt för sina
betraktelser, och visade hurusom genom en sann
oinskränkt samvetsfrihet och kyrklig frihet icke
blott folkets bästa, utan äfven lugnet inom kyr-
kan och dess tillvext, bäst befordrades. Med
största öppenhet uttalade han sig emot begrep-
pet af en p,statskyrka i Preussen, hvilken, i
fall den med alla sina konseqvenser skulle ge-
nomföras, måste leda till ett nytt 30-årigt krig
och de gamla Fransyska dragonaderna. Han tad-
lade det sträfvandet hos konungarne, att vilja
göra sin personliga åsigt till norm för hvad
deras undersåtare skulle tänka i trossaker, och
erinrade om, huruledes de Spanske inqvisito-
rerne kallats orthodoxe, och de protestantiske
Puritaner, som bragte CarllI i England på scha-
votten, ansågos för helige. Han berömde der-
emot hos Fredrik den store just det, att han,
oaktadt sin tolerans, icke på något sätt läl
kränka orthodoxien; att han icke ville påtruga
någon sina åsigter, och att derföre under hans
regering djupt lugn rådde i kyrkan, utan att
hon var förstenad, oaktadt konungen obestrid-
ligen ägt makt att tillintetgöra den religiösa
åsigt, som stridde emot hans-egen. Afven fann
talaren det öfverensstämmande med religionens
väsen, att det aldrig föll Fredrik II in att sam-
mankalla synoder, emedan dylika samlingar af
theologer aldrig åstadkommit något gagneligt,
tvertom, blott haft till följd förargelseväckande
tvister och gräl emellan synodal-ledamöterne.
Det ser ut, som om von Raumer haft en
aning om, att hans tal möjligen skulle kunnat
bli förbjudet att tryckas i Preussen; ty han
hade så föranstaltat, att det, ett par dagar ef-
ter sedan det blifvit hållet, utkom tryckt i
Leipzig hos Brockhaus. Den tidning, ur hvil-
ken vi hemtat förestående notis, innehåller ät-
ven ett kort utdrag ur talet, hvilket vi likale-
des meddele.
Välmenande, men envisa och halsstarriga
furstar — heter det — hafva antingen sjelfve
fallit i dn grofva förvillelsen, eller låtit andra
dertill förleda sig, att de trott sina regering:-
omsorger böra sträcka sig tl allt, och hafva
till grund endast deras personliga öfvertygelse.
Större, mera begåfvade, andar erkänna indivi-
dualhtetens värde, och anse dess underkufvande
för tyranni. Just för det att Fredrik II icke
var likgiltig för sina undersåtares eviga välfärd,
emedan han ansåg religiösa öfvertygelser för
oändligt vigtiga, för heliga, ville han icke gripa
in i dem med den ver!dsliga herskarens jern-
hand, eller taga på sig en len handske, för att
försöka detsamma såsom kyrkofurste. Fredrik
kunde vidare, om han icke sjelf ville afgöra,
höra råd, genom andlige lita pröfva och be-
sjuta, och sätta de fattade besluten i verkstäl-
lighet. Men i hans tid rådde ju lugn och fred
inom kyrkan i Preussen, och intet behof före-
fanns att cfficiellt slita tvister, och ännu min-
dre att framkalla sådana. Också visar hela
kyrkohistorien, att kyrkomöten af andlige van-
ligtvis vida mera åstadkommit split, än de un-
danröjt det, eller ock att de merendels endast
genom tyranni besegrat motsatta tankar. Vi-
dare blir det ev hufvudfel hos dylika försam-
lingar, att majoriteten alltid b-handlar minori-
teten som en bagatell, och icke blott emot
densamma höjer fingret, utan hela hnytnäfven.
POLEN.
Både från Warschau och Krakau skrifves,
att Ryska trupper fortfara att marehera in i
Polen. Nyligen had? 3 regementen ankommit
till Warschau. Vid gränsen emot Galizien kon-
centrerades mycket trupper, såsom det sades,
för att mota möjliga infall af Galiziska bönder
på Ryska Polens område.
FÖRENTA STATERNA. -
I 7 0 JOG KYLE EIS RTR EI
IE Va ESA