mitteen saknas den öfvertygande förmågan ? hvilket nära nog icke är troligt, när den främ-l: ste ledamoten inom rådgifvarepersonalen är dess: ordförande; eller om inom kommitteen saknas det slags öfverlägsenhet, som kan uppfatta, och vika för öfverbevisningen? Det var med en öfvervägande allmän, om li också icke alldeles odelad tillfredsställelse, all-) mänheten emottog underrättelsen om kommittens beslut, att såsom utgångspunkt antaga den samfällda valprincipen; och herr biskop Holmströms till allmänhetens kännedom komne yttrande dervid ådagalade, att den öfverlägsenhet, som fordras för att frånträda en mening, åtminstone individuelt icke inom kommitteen helt och hållet saknas. Kommitteens beslut att fördela valrätten inom de val-kathegorier, som blifvit angifne, torde vara ganska välbetänkt; och ehuru mången hade föreställt sig, att gränsskillnaden mellan de båda val-kathegorierna, utan olägen-! het och måhända i flera afseenden med fördel kunnat sättas högre upp (?), så torde möjligen så goda skäl för det fattade beslutet kunna an-l: föras, alt invändningarne deremot snart måstel bringas till tystnad. Farhågan för ett öfvervägande så kalladt Bonderegemente, är genom de dubbla Val-kathegorierna uti sjelfva lagbudet häfven; och insändaren kan aldrig fråaträda den öfvertygelsen, att ett sådant stadgande, till följd af egenheterna uti vårt folks sammansättning, varit af nödvändigheten påkalladt. Han har allvarligt begrundat hvad den liberala pressen i detta hänseende yttrat; och han har derifrån kommit till den slutsats, att han med den ingalunda är uti någon strid, i afseende å de befarade följderna, om inom representationen et! öfvervägande Bondevälde, skulle inträffa. Vi äre äfven säkert ense om representationens be bof af de vidsträcktaste insigter uti rättsläran, uti statsbushållningsläran, uti hvad den inre och yttre politiken fordrar af erfarenhet och kunskap. Vi äre alldeles ense, att dessa fordringar endast af det ytterst inskränkta fåtalet ifrån bondeståndet i någon mån kunna tillfredsställas. Men den liberala pressen påstår, att böndernas eller kanhända hädanefter rättare sagdt allmogens representantval aldrig skulle lemna det befarade resultatet af ett öfvervägande antal allmoge. Insändaren tror sig deremot ej våga förutsäga hvad som hända skall eller icke. Han inskränker sig blott till den frågan: skulle allmogen, på grund af den 2840 föreslagna val-lagen, eller på grund af det så kallade Reformvännernas förslag, med alltför få undantag, kunna inom sina valdistrikter sammansätta riksförsamlingar af blott allmoge? Om härtill icke kan afgifvas annat än ett jakande svar: särdeles sedan tabellerna utvisa den öfvervigt allmogen efter dessa förslag inom val-kollegierna skulle komma att äga; och då det är medgifvet, att en riksförsamling af endast allmoge icke vore öfverensstämmande med tidens fordringar; så måste ju derifrån utgå såsom slutföljd, att möjligheten af ett sådant resultat bör uti sjelfva lagstadgandet förebyggas och icke öfverlemnas åt slumpen eller åt blotta probabilitets-beräkningar. Ehuru således väl belåtne med förslaget, att, på sätt det säges vara skedt, valförrättningen blifvit delad emellan de föreslagne val-kathegorierna, anser deremot insändaren, att sedan valkretsarne en gång efter en sådan åsigt voro bildade, man icke haft behof att inom dem ytterligare uppsätta skilnad emellan mera eller mindre bemedlade, eller emellan rik och fattig; en skilnad som nog låter känna sig, utan att på ett förödmjukande sätt, inom sjelfva val-kathegorierna, behöfva i lag utmärkas. Inom val-kathegorierna synes röstberäkningen för alla böra vara lika. Insändaren anser att här varit rätta stället för att lemna personlighetsprincipen det afseende och den hyllning, som den med rätta tillkommer; sedan man besörjt, att bildningens anspråk på någon gifven andel i representant-valens bestämmande, blifvit genom de olika val-kathegzorierna försäkrad. Det synes omöjligt, att finna någon grund för den graderade röstberäkningen, men väl otaliga derifrån utgående olägenheter; hvaribland svårigheten vid rösternas upptagande ej blifver obetydlig och i synnerhet anmärkningsvärd, om det ökade besväret skulle vara fullkomligt öfverflödigt. Då man icke rimligtvis kan lemna ägåren af 400 hemman lika många röster, så framter det föreslagna maximum en godtycklighet, hvilken hvilar på ingen annan grund, än den, att lemna förmögenheten ett större öfvertlar, än hon behöfver eller borde hafva. Mean påstår, att ledamöterna af bondeståndet inom kommitteen, för den lägre förmögenhetskathegorien, eller för valet af elektorer, också yrkat rösternas brytning ända till 46:dedelar. Det är smärtsamt, att ifrån dessarepresentanter för det sunda förnuftet få erfara en sådan alldeles oväntad hyllning åt förmögenheten, på ett för personligheten alltför förödmjukande sätt. Inom allmogen bestämmes det personliga värdet lika litet genom hemmansdelens närmande till ett helt, som inom den högre förmögenhetskathegorien, genom närmandet till det bestämda maximum af rösträttighet. Agaren till ett 46:dels hemman kan ofta nog, till begrepp och förstånd, vara ägaren af de 45-46:delarne mycket öfverlägsen. Hvarföre då denne sistnämnde skall tilläggas 43 gånger större inflytande vid elektors-val, är svårt att begripa annorlunda, än såsom en beräkning, att de smärre röstäganAda inet Hill fölid af Ioann AMltför in-kränkta in.